Samar Saeed – The New Arab
Tyskland har finansierat, stöttat och medverkat till Israels folkmord i Gaza sedan det började. År 2023 försåg den Israel med militär utrustning och krigsvapen till ett värde av 326,5 miljoner euro – en tiofaldig ökning från föregående år. Men från januari till 21 augusti, i år, godkände Tyskland endast 14,5 miljoner euro, varav endast 32 449 euro stod för kategorin krigsvapen. Denna nedgång berodde på påtryckningar från interna juridiska grupper som hävdade att tysk vapenexport till Israel bröt mot den humanitära rätten.
Sedan, i oktober, godkände Tyskland 31 miljoner euro i vapenexport till Israel. Utrikesministeriets talesman Sebastian Fischer sa: ”Vi ser inga tecken på att Israel begår folkmord i Gaza.”
Utöver detta militära stöd och folkmordsförnekelse har Tyskland också varit bland de mest brutala när det gäller att attackera palestinska solidaritetsrörelser och undertrycka tal till stöd för palestinsk befrielse inom Tyskland. Demonstranter har blivit smutskastade, fysiskt attackerade, anklagade för antisemitism och skrämda av den statliga polisen.
Till exempel ockuperade ”Students for Palestine” vid Freie Universität Berlin (FUB) en föreläsningssal i november 2023 och krävde en vapenvila i Gaza. Studenter höll jämna steg med universitetets arv, som går tillbaka till 1966, när en föreläsningssal ockuperades i protest för demokratiska reformer och mot Vietnamkriget. Men trots universitetets tolerans mot panelsamtal och workshops om Palestina och dess förkastande av IHRA-definitionen av antisemitism, beordrade universitetet avhysning av demonstranter och ringde polisen på campus.
Universitetet hade lämnat in brottsanklagelser mot studentdemonstranter för intrång, och senaten i Berlin återinförde disciplinreglerna vid Berlins universitet, med stöd av presidentskapen för FUB, Humboldt University Deb Berlin och Universität der Künste.
Detta förtryck var dock inte begränsat till universitetscampus och samhällsprotester. Den välkände palestinske plastikkirurgen Ghassan Abu-Sittah nekades inresa i Tyskland och deporterades tillbaka till Storbritannien. Han skulle tala vid den palestinska kongressen i Berlin, som demonterades av hundratals poliser mindre än två timmar efter att den startade.
Hanna Kienzler, professor i global hälsa vid King’s College London, kommenterade detta förtryck: ”Jag är upprörd över att den tyska regeringen aktivt stöder Israels folkmord mot palestinier och förskräckt över att den tystar och förföljer sina egna medborgare som talar emot det.”
Denna form av förtryck har inte begränsats till palestinier, den sträcker sig även till deras anhängare. Greklands tidigare finansminister Yani Varoufaksi nekades också inresa i Tyskland. Både han och Abu Sittah anklagades för antisemitiska tal.
I Tyskland anses numera att ange fakta om antalet dödade, lemlästade eller lemlästade barn eller använda beskrivande vetenskapligt språk som folkmord på Nakba som antisemitism.
Inför förtrycket, förnekelsen och tystnaden publicerade en grupp forskare och tjänstemän i Tyskland ett brev med titeln ”Tyskland måste sluta stödja förintelsen av palestinier”, riktat till landets federala regering. I det här brevet uttryckte forskarna sin upprördhet över regeringens ställningstagande och deras smärta i att bevittna den direktsända förintelsen av palestinskt liv.
De kräver ett slut på Tysklands delaktighet med Israel genom ekonomiskt, militärt och juridiskt stöd. De uppmanade också Tyskland att utöva påtryckningar på Israel för att få ett slut på dödandet, lemlästningen och förstörelsen i Gaza. Brevet undertecknades av professorer, forskare, läkare (inklusive Dr Abu-Sittah), kulturarbetare och författare globalt. Hittills har den mer än 4 000 underskrifter.
Enligt forskaren och akademikern Hanna AlTaher, som är en av initiativtagarna till brevet, har tyska medier ignorerat handlingen, och regeringen har ännu inte svarat. ”Brevet skrevs medvetet på engelska och är öppet för alla att skriva under, inklusive personer utanför Tyskland, för att göra Tysklands medverkan allmänt synlig, pressa dem att ta en tydlig ställning på rättvisans sida. Även om de inte gör det, är det allas plikt att stå upp mot våra regeringar”, sa AlTaher.
AlTaher betonade vikten av brevet mitt i Israels pågående brott och tillade att det ”kräver och visar att det är möjligt att säga ifrån, och vi bör säga ifrån så länge vi kan […] ingen kan säga att de inte visste. De vet, de bryr sig helt enkelt inte.”
Michael Barenboim, en annan initiativtagare till det öppna brevet, påpekade med rätta att ”Tyskland har ett ansvar förankrat i historien – nämligen att göra allt det kan för att förhindra brott som i Gaza.”
AlTaher hade nyligen hävdat att palestinier inte bara ignoreras och tystas i Tyskland, utan att den yttersta tystnaden ligger i det faktum att akademin oroande nog föredrar palestinier döda/tysta snarare än levande. Hon tillägger att detta inte bara är symboliskt, särskilt när vi undersöker årtionden av Tysklands acceptans av Israels dödande av palestinier som en nödvändig handling för ”självförsvar”.
Faktum är att det här brevet kanske fungerar som ett historiskt bevis för framtida generationer som kommer att undra hur världen lät detta folkmord fortsätta i över ett år, och hur i synnerhet Tyskland reagerade efter att ha lovat ”aldrig mer” efter Förintelsen. Detta dokument visar att många motsatte sig folkmordet i Gaza, stod i solidaritet med palestinsk frihet och kämpade för att pressa sin regering att ta ställning för rättvisa och frihet.
Originaltext: Never again? How Germany is defying its vow by supporting Israel
