IF Redaktion

Det var en gång en kung som hade två ministrar, Jafar och Borhan. Kungen tyckte mer om Jafar än om Borhan därför att Jafar var duktigare.

Då blev Borhan svartsjuk och avundades Jafar och tänkte att han skulle lura kungen så att denne skulle låta Jafar lämna det kungliga slottet.

Därför bjöd han Jafar på mat och han lade mycket vitlök i maten så att Jafar fick dålig andedräkt. När denne sedan träffade kungen lade sin hand framför munnen, därför att han inte ville att kungen skulle känna hans dåliga andedräkt. Men kungen kritiserade honom inte för detta. Sedan lämnade han kungen och gick hem.

Då frågade Borhan kungen: vet ni varför Jafar lade sin hand framför munnen?

Nej, varför?

För att han har sagt att Ers Majestät har dålig andedräkt.

Då blev kungen mycket arg och skrev ett brev till en domare i en annan stad i landet. Så hör löd brevet:

”Du ska mörda brevbäraren som kommer med detta brev till dig.”

Kungen kallade Jafar och gav honom brevet med instruktioner att leverera själv brevet.

Jafar tog brevet men på vägen träffade han Borhan, som frågade: Vart ska du?

Kungen skickade mig med detta brev till en annan stad.

Borhan tänkte då att det kanske var någonting viktigt… Vill du att jag ska ta det åt dig? Frågade han.

Ja, tack!

Så gav sig Borhan iväg till den andra staden och Jafar gick tillbaka till kungen.

Då undrade kungen varför han inte hade överlämnat brevet. Jafar berättade att Borhan hade bett att få göra ärendet åt honom. Nu frågade kungen:

Varför lade du din hand för munnen igår, när vi träffades?

Då berättade Jafar hur Borhan hade bjudit honom…

Då sade kungen: Detta visar hur rättvisan segrar till sist och hur den straffar den som låter sig styras av avunden.