Tawfiq Hamid – TMV

 

”Har jag gjort tillräckligt denna Ramadan?”

När Ramadan närmar sig sitt slut är det en bitterljuv känsla som alltid. Å ena sidan återgår livet till det normala, vi kan äta under dagen och vi kan börja träffa våra vänner och familj mer regelbundet också.

Å andra sidan, saker och ting återgår till att vara ”bara normalt”. Vi går bort från den där ”Ramadankänslan”. För vissa är detta en upprymd hög andlighet. För andra är det en känsla av tillfredsställelse, att veta att vi tillbringade våra dagar med att fasta och be.

För många kan dock Ramadan sluta med en subtil känsla av ifrågasättande. Gjorde jag tillräckligt? Hur kan jag fortsätta med detta efter Ramadan? Fick jag ut det mesta av välsignelserna under Ramadan, eller känner jag att jag kunde ha gjort mer? Som det rekommenderas av profetens hadith strävar vi efter att göra mer än att bara fasta i fysisk mening.

”Det finns människor som fastar och inte får något av sin fasta förutom hunger, och det finns de som ber och inte får något annat än en sömnlös natt av sin bön.”

För vissa av oss, om fasta är allt vi kan uppbåda, må Allah uppriktigt acceptera det från oss. Idealt sett kommer vi, förutom att fasta, också ha uppnått en del av den där ”Ramadankänslan”, normalt åtföljd av en känsla av gemenskap och tillfredsställelse. Att veta att vi har gjort goda gärningar och offrat för Allahs skull. Inte bara mat och dryck, utan förhoppningsvis något inslag av tid som ägnas åt bön och tillbedjan, tid som ägnas uppriktigt åt att försöka vara vårt bästa jag och behaga Allah under denna välsignade månad.

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. (2:183)

När vi ser tillbaka på Ramadan kan vissa människor ha uppnått mycket. Läser Koranen, ber hela natten, utför regelbunden dhikr och fastar hela månaden. För vissa av oss kan det ha varit mycket mindre än så. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är på vår egen bana, och vi jämför oss inte med andra människors förmågor.

Vi måste vara realistiska om vad som är genomförbart med tanke på våra egna situationer, balansera var vi är i vår gudstjänst med andra åtaganden vi kan ha, till exempel arbete eller skola.

Jag njöt mest av Ramadan när jag precis avslutat heltidsstudierna men inte börjat jobba ännu. Jag hade hela månaden fri att fasta, läsa Koranen, be taraweeh och gå på samhällsevenemang samtidigt som jag träffade vänner för iftar. Jag ser alltid tillbaka på detta med glädje och önskar att jag kunde få en sådan här Ramadan igen. Samtidigt som man försöker balansera arbete och familjeåtaganden är det dock ofta svårt att göra så mycket.

Men med rätt avsikt är våra andra åtaganden också tillbedjan. Om vi uppriktigt söker utbildning för att hjälpa oss att bidra till samhället och behaga Allah, om vi arbetar långa dagar och försörjer våra familjer, är allt detta tillbedjan i och för sig. Vi måste vara realistiska om vad som är genomförbart för oss själva, givet våra individuella situationer.

Vi har alla den där vännen som kan gå på månskådning i början av månaden, läsa klart Koranen några dagar tidigare, samtidigt som vi ber taraweeh varje kväll i moskén och gör iftar för hela familjen! Må Allah välsigna och belöna dem och ge oss många fler vänner som dem! Om vi inte är där än, och de flesta av oss inte är det, är det viktigt att inte jämföra oss med andra.

Alla är på sin egen resa och rör sig i sin egen takt. Jämför dig själv med var du var för 10 år sedan och om du tycker att det är meningsfulla framsteg så gör du det bra!

Vi kanske har planer för vad mer vi kunde ha gjort under Ramadan och det är fantastiskt att reflektera över hur vi vill förbättra nästa år inshAllah – men vad vi än kunde prestera i år är det viktigt att inte skuldbelägga oss själva till att känna att vi inte räckte. Så länge vi uppriktigt har försökt att göra vad vi kan, så må Allah acceptera det från oss. Vad vi än vill förbättra i framtiden är också fantastiskt och det ger oss något att fortsätta sträva efter i framtiden inshAllah!

 

Andlig upprymdhet

Under Ramadan kommer många att uppleva en känsla av lugn (sakinah) som kommer över dem. Trots bristen på mat, dryck och minskade mängder sömn – säger många att de mår ännu bättre än någonsin. De känner en känsla av frid och lycka i vetskapen om att de har gjort något tillbedjande för Allah. Uppriktig tillbedjan resonerar med vår själ och vårt syfte som människor, låta människor nå ett tillstånd av belåtenhet.

Många av oss kan gå igenom Ramadan och jaga den känslan och för många människor är det lätt att känna sig nedslående när man lägger ner tid och försöker sitt bästa men inte riktigt når den varma, rosa känslan av anknytning. Men för att sätta saker i perspektiv är den känslan inte vårt yttersta mål. Vårt främsta mål är att dyrka vår Skapare genom vänlighet och goda gärningar.

Även om det kan kännas bra, är vårt syfte inte att specifikt söka efter den andliga ”känslan”, snarare försöker vi att dyrka Allah, ber till honom, ger tacksamhet, ber om förlåtelse och söker lära känna och älska honom. I slutändan har han lovat oss paradiset om vi gör det uppriktigt, en mycket större belöning i nästa liv.

”Det finns två tillfällen av glädje för den som fastar: glädjen när han bryter fastan och glädjen när han möter sin Herre.” (Hadith)

Vi kan bara försöka arbeta med oss själva sakta men säkert och närma oss Allah genom fortsatt påminnelse och hängivenhet till Honom.

Allah säger till oss i Koranen: de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns (13:28). Må Allah belöna oss för alla våra avsikter och våra handlingar, må Han acceptera dem och ge oss tröst i detta liv och ännu bättre i nästa liv!

 

Laylat Al-Qadr

Människor frågar och diskuterar ofta om de fångade Laylat al-Qadr (maktens natt), som nämns i Koranen för att vara en gynnsam natt, mera värd än tusen månader (tillbringade i tillbedjan). (Koranen 97:3).

Det rapporteras i Sahih Bukhari och Sahih Muslim att ”Den som ber om Laylat al-Qadr av tro och uppriktighet, ska få alla sina tidigare synder förlåtna”.

Laylat al-Qadr anses allmänt falla under de sista tio nätterna av Ramadan och rapporteras ofta vara den 27:e natten av Ramadan. Vi ser alltid att vårt samhälle är energiskt och verkligen strävar efter att göra extra tillbedjan under de sista tio nätterna av Ramadan, särskilt den 27:e natten. Det här är en bra praxis att utse några extra dagar för att verkligen pressa oss själva inför de sista nätterna av Ramadan. Avslutar på en stark ton innan den kulminerar med festen som är Eid!

Men om vi tror att vi inte fick ut det mesta av dessa nätter, har forskare rapporterat att Laylat al-Qadr faktiskt kan falla utanför de sista tio nätterna av Ramadan och möjligen till och med utanför Ramadan helt och hållet.

Jag vill ha detta i åtanke när jag tänker på Laylat al-Qadr. Det kan vara vilken kväll på året som helst. Detta är inte för att bortse från de senaste tio nätterna, utan snarare bör vi vara medvetna om Laylat al-Qadr under hela året.

Vi borde försöka göra något lite extra varje kväll innan vi går och lägger oss inshAllah. Om det är lite dhikr, recitation eller bön, må Allah acceptera det från oss, och vem vet kanske vi hittar Laylat al-Qadr långt utanför Ramadan.

 

Slutsats

Även om Ramadan har lämnat oss, lämnar Allah oss aldrig. Det finns fortfarande mycket vi kan göra under resten av året. För de av oss som kan, kan vi upprätthålla sunna fasta på måndagar eller torsdagar. Om vi är mycket kapabla kan vi till och med fortsätta att fasta, fasta varannan dag.

Vi fortsätter att be våra vanliga dagliga böner och ökar med vad vi än gjorde tidigare. Om vi inte bad dem alla före Ramadan kan vi sikta på att be en extra bön regelbundet tills vi snart gör alla fem i tid inshAllah. Om vi redan gjorde alla fem dagligen kan vi sikta på att lägga till sunna bönerna. Utöver det kan vi lägga till extra frivilliga (nafil) böner som tahajjud (natt) och ishraq (mitt på morgonen).

Under Ramadan kommer många av oss att ha minskat lunchtiderna på jobbet för att istället gå till moskén, eller ägna lite tid åt att läsa Koranen. Vi kan fortsätta att göra detta utanför Ramadan, ägna några minuter mindre åt att äta och istället skära ut en del av vår lunchrast för ytterligare 5 eller 10 minuters tillbedjan.

Slutligen, engagera dig i samhället! Ramadan är en månad av familj, vänner och gemenskap. Även om detta har minskat av olika skäl, se vad som finns tillgängligt online och i ditt närområde när saker och ting gör det möjligt.

Vi kan normalt frodas och växa själva, men vi kan uppnå så mycket mer när vi har goda vänner och ett starkt stödnätverk. Som det gamla ordspråket lyder: ”Om du vill gå snabbt, gå ensam, men om du vill nå långt, gå tillsammans.”

Så engagera dig! Fortsätt med de goda vanorna vi odlade under Ramadan och fortsätt att göra lite regelbundet, det lägger sig med tiden. Må Allah acceptera det från oss. Må han förädla oss i våra handlingar och tillåta oss att dyrka honom uppriktigt och helhjärtat och må han ge oss styrkan att nå nästa Ramadan, inshAllah bättre förberedd och starkare än någonsin!