Redaktion

Utdrag ur boken ”love Your Brother, Love Your Neighbor”

På den tiden, då Profeten Muhammed, frid vare med honom, bodde i Medina, fanns det människor där, som var fattiga. De hade inte tillräckligt med pengar för att köpa mat och de bodde ofta i fallfärdiga hus.

 

Den fattige mannen

En dag kom en fattig man för att träffa Profeten och med hopp om att få lite mat. Nu råkade det var så att man just den här dagen inte hade någon mat hemma hos Profeten – det hände många gånger att Profeten och hans familj var utan mat i flera dagar.

Profeten var inte ensam, när den fattiga mannen kom till hans hem. Han satt tillsammans med en grupp andra muslimer. Profeten bestämde sig för att be en av dessa muslimer att ta med den fattiga mannen hem och ge honom något att äta.

”Vem bjuder hem den här mannen på middag?” frågade Profeten.

Ingen svarade. Alla höll tyst. Så Profeten ställde frågan på nytt, men inte heller denna gång var det någon som svarade.

 

Abu Talha kom

Då kom en man ur gruppen fram. Hans namn var Abu Talha. ”Jag bjuder hem honom på middag, käre Profet”, sa han. ”Jag ska ta hand om honom.”

Sedan vände sig Abu Talha till den fattiga mannen och välkomnade honom: ”Bli min gäst ikväll, broder!” Den fattiga mannen blev mycket nöjd och glad och tackade ja till inbjudan.

De två männen lämnade Profetens hem och gick tillsammans genom gatorna tills de kom fram till Abu Talhas hem. Abu Talhas fru tog emot dem och fick veta från si man att den fattiga mannen skulle vara gäst vid deras bord den kvällen.

Abu Talha förväntade sig att hon skulle le och hälsa mannen välkommen. Men istället såg hon bekymrad ut. Hon tog sin man åt sidan och sa: ”Vad ska jag göra?”

Abu Talha blev förbryllad. ”Vad har hänt min kära?” frågade han, ”Är något på tok?”

Abu Talhas fru tog sin man till en avskild del av rummet, varifrån gästen inte kunde höra vad de sa. ”Åh, käre make” sa hon, ”det är hemskt. Jag skulle gärna ge mat åt mannen, som du har bjudit hem, men jag har bara mat så att det räcker till barnen. Vilket elände!”

”Det har du rätt i”, sa Abu Talha. ”Vad ska vi ta oss till? Jag har lovat att vara mannens värd ikväll.”

 

Abu Talha fick en idé

Abu Talha tänkte en stund och fick sedan en idé. Det var en bra idé, som ni ska få se. ”Skicka barnen i säng”, sa Abu Talha till sin fru. ”Skicka dem i säng nu.”

”Men deras kvällsmat?” svarade hon, ”De har inte ätit.”

”Det spelar ingen roll. Säg åt dem att gå och lägga sig”, insisterade hennes man. ”De kan lägga sig utan mat för en gångs skull.” Sedan talade Abu Talha om för henne vad hon skulle göra med maten, som de skulle ge till gästen.

Abu Talhas fru gjorde som hennes man sa. Hon skickade barnen i sängen och började tillreda det lilla som fanns att äta. Sedan bjöd Abu Talha sin gäst till bords och de satte sig alla för att äta. Eller det var vad gästen trodde.

När Abu Talhas fru slog sig ned, sa hon: ”Jag tror inte vi behöver ha så starkt ljus här. Jag skall skruva ner ljuset. Är det inte trevligare att äta i dämpad belysning?”

Abu Talha log för sig själv. Hans fru klarade det bra. Hon gjorde exakt så som han instruerat henna. Hon skruvade ned ljuset så mycket att lågan nästan slocknade och det blev ganska svårt för gästen att alls se sin värd. Det var just det som Abu Talha önskade.

 

Gästen blev mätt

Abu Talhas fru satte fram mat åt gästen och ställde sedan fram en tallrik åt sin man och en åt sig själv. Men när måltiden inledes, var det bara en av de tre personerna vid matbordet som i själva verket åt. Kan ni gissa vem det var? Det var gästen. Abu Talhas fru hade gett honom all mat hon hade i huset. Det fanns inget för hennes man eller henne själv, utan istället satt de två i det dunkla rummet och flyttade och flyttade handen mellan tallriken och munnen och låtsades äta. Men gästen förstod inte vad som pågick, eftersom det var för mörkt i rummet för att se riktigt. Om han hade vetat vad som försiggick, skulle han ha blivit generad och Abu Talha ville inte att en gäst i hans hem skulle känna så.

Allt skedde perfekt enligt Abu Talhas plan. Gästen avslutade måltiden och kände sig för första gången på många dagar inte hungrig längre. Det var en mycket nöjd man som lämnade Abu Talhas hem och prisade sin värd för hans vänlighet och för hans frus goda mat!

Dagen efter att detta inträffat, besökte Abu Talha Profeten i hans hem. Profeten hälsade honom varmt. ”Abu Talha”, sa Profeten, ”Allah är mycket glad för din goda gärning igår kväll och har beskrivit dig som en av de som föredrar att offra sina egna behov för andras skull.”

 

Referenser:

The Islamic Foundation har gett ut en serie böcker – Muslims Childrens Library – i vilka det finns berättelser, som grundas på autentiska hadither. Bli min gäst finns i boken ”Love Your Brother, Love Your Neighbour” sammanställd av Khurram Murad.