Shejk Mohammad Abdullah – Webislam
Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: ”Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?” [Ismael] svarade: ”Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt].” Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken, ropade Vi till honom: ”Abraham [hejda din hand]! Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; detta var klart och tydligt en prövning. Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten [som ber:] ”Fred och välsignelse över Abraham!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. (37:102-110)
Det antas allmänt att berättelsen om Abrahams villighet (frid vare med honom) handlar om hans fullständiga underkastelse till Allahs vilja. Det kan vara så, men vi talar om ett offer, vad är ett offer? Hur det förhåller sig till den andliga vägen, resan mot enandet med Gud?
Att offra är att överlämna sig. För att känna Gud måste man överlämna sig själv. Den stora hinder mellan oss och Gud är oss själva, egot, den falska personligheten som skapades av kärleken till världen. Att offra att lämna bakom sig, att bryta sig fri från den materiella världens bojor. Även den starka anslutningen till våra nära och kära måste lämnas bakom. Det betyder inte att sluta älska men att ha en stor tro på att Gud vet allt och att Han bryr sig om dem, att de är inte är vår men ett lån från Gud, vårt ansvar är att ta hand om dem ett tag, inte äga dem.
Det var aldrig Guds mening att Abraham skulle döda sin son, bara att hans förståelse av sanningen (al-haqq) skulle växa liksom att det skulle vara en läxa för oss. Offrets Högtid, Eid-al-Adha, bör vara en tid för kontemplation av denna lektion.
Och till de symboler som Gud har gett er hör kamelerna; med dem följer välsignelser för er. Uttala därför Guds namn över dem när de står på rad [för att slaktas]; och när de har fallit, ät då av deras kött och skänk av det både till den som är nöjd [med det lilla han har] och till den som [är utblottad och] måste tigga. Vi har låtit er råda över dem – kanske skall ni visa tacksamhet. [Offerdjurens] kött och deras blod når aldrig Gud; men er gudsfruktan [och er lydnad] når Honom. Och Han har låtit er råda över dem för att ni skall förhärliga Gud, som har väglett er. Och förkunna detta glada budskap för dem som gör det goda och det rätta. (22:36-37)
Vi som bor i icke-muslimska länder i allmänhet inte har möjligheten att träffa bröder och systrar för att fira Eid, men det betyder inte att vi inte kan spendera tid ensam med att reflektera över den sanna innebörden av berättelsen om Abraham och Ismael. Faktiskt är det ännu viktigare än en fest. När jag bodde i USA brukade jag gå till Eid firande, idag har dess innebörd gått förlorad för de flesta.
Dagens liv, sociala miljön och omständigheterna kräver olika sätt att utöva religion, vi behåller essensen intakt genom att strikt följa efter den sanna innebörden av lärdomarna, men i enlighet med de möjligheter vi får av våra omständigheter.
