De två olika föreställningarna

Den koraniska föreställningen

Om vi lämnar den jordiska föreställningen som något bakomliggande inom mänsklighetens historia, så kommer vi till
föreställningen om den första mannen och hans hustru, Adam och Eva samt deras barn. Adam var en helt igenom ny skapelse,
begåvad med en andlig kunskap och välsignad med uppdraget att vara en profet för sina barn. Vi har inga detaljer kring
hans liv, men vi har kännedom om hans två söner Kain och Abel.

Nästa bild handlar om det mänskliga fördärvet och förgörandet av alla otrogna genom syndafloden, under en annan profets
livstid, nämligen Noah.

I Koranen får man uppfattningen om att det funnits en tid då alla människor var av samma ras och färg. Men Gud delade in
dem i olika grupper så att de kunde lära känna varandra, och ta lärdom av varandra. Genom denna kunskap skulle de nå
förståelse för ändamålet med skapelsen och Guds härlighet.

Från Noah och fram till den sista Profeten går en förlöpande rad av profeter och mänsklig historia, med upprättning och
sönderfall av nationer som sammanfaller med människans uppträdande, dennes accepterande eller nekande inställning till
det budskap som Gud gett oss via sina profeter. All politisk auktoritet har visat sig vara byggd på människans moral och
andliga beteende. Den sista profetens liv bevisar bortom all tvivel att all auktoritet i slutändan tillhör Gud. Han väljer
ut dem som lyder Honom och som har valt att försvara Hans budskap. Väljer en nation att inte leva efter de av Gud
upprättade reglerna och äventyrar allas rätt till liv, så sänder Han varningar till detta folk i form av olika grader av
naturkatastrofer. Bättrar de sig inte trots detta, och kanske blir ännu mer kallsinniga i sitt styre, så sänder Han
människor utifrån i syfte att förstöra detta folk. Gud sår också frön av oenighet bland människor och nationer som strävar
mot hans vilja.

Det finns sannerligen en gudomlig plan som grund för all historia. Ökningar av rikedomar och höjningar av levnadsstandard
betyder inte lycka. En äkta glädje och lycka ligger i att leva ett liv, att leva efter Guds vilja och att sträva efter att
gå den väg som Han visat oss föra att slutligen kunna etablera Guds rike på jorden. Varje nation som strävar MOT detta är
dömd till att förlora sin storhet och att sönderfalla.

Den materialistiska föreställningen

Den moderna historian borde presentera den första människan som den tros vara skapad genom en biologisk process, men
eftersom man inte känner till detta vetenskapligt, bara genom antaganden, kan detta inte göras. Istället får en man med
kunskap, som kom att bli den första profeten, så förmodar vetenskapen att denna, första människa skulle vara en kulturellt
blind varelse utan kunskap. Psykologer och antropologer som Jung m fl. har dragit slutsatser ur dessa begränsade
observationer och formulerat denna teori om den primitiva människan. Detta har nu dessutom kommit att bli ett allmänt
vedertaget begrepp. När vetenskapen antagit denna version som förklaring till människans ursprung, så har man tillagt att
en biologisk process vidareutvecklat henne.

Denna teori har sedan framlagts och flitigt använts. Det är nu allmän kännedom att den utvecklade människa går på
upptäcktsfärd och på den vägen han går upptäcker han ständigt nya saker och lär sig av dessa. Genom denna nya kunskap
växer också medvetandet och hennes värderingar förändras likaledes, allt i en ständigt pågående process av lärande.
Genom studier av denna pågående förändring av människan och civilisationen har forskarna dragit sina slutsatser och
bestämt absoluta ramar och permanentat dessa. De glömmer dock att människa inte har blivit mer mänsklig rent biologiskt,
eller blivit en supermänniska mentalt och intellektuellt, inte heller utvecklats i någon riktning som har betydelse för
hennes förmåga till att förbättra sitt liv, känna och ge kärlek och omsorg.

De kan inte förneka det faktum att på de ovannämnda områdena har inga förändringar skett. Alltså att människan skulle
ha utvecklat sig när det gäller kärlek, vänlighet, omtanke, välgörenhet, självuppoffring, förlåtelse, rättvisa eller
hennes känsla för ärlighet och sanning. Människans reaktioner på orättvisor, råhet, lögner och mutor förblir desamma.
Människan har inte till idag förändrats bara genom att han nu kan färdas med jetplan. Denna verklighet är beroende av
situationerna och inte av värdena i livet.

Perioderna i människans existens enligt Koranen

Enligt det koraniska begreppet mänsklighet visar inte civilisationens utveckling något samband med mänsklighetens
utveckling från primitivitet till modernitet när det gäller värden och värderingar. Men Koranen delar in människans
existens i tre delar – tidsperioder, den första rymmer tiden för profeterna från Adam, den första profeten till Mohammed
(fvmh) som är guds sista profet. Den andra delen sträcker sig från Khulafa-Rashidun perioden till mänsklighetens
pånyttfödelse efter Jesus återkomst för att sedan följas av den tredje delen som kommer med människans gradvisa sönderfall
ända tills skapelsen ödeläggs av Gud själv.

Mänsklighetens historia under den första tidsrymden har visat sig vara styrd av en cyklisk process. Människan har ständigt
varit styrd av materialism och moralisk fördärv. Således har folk gått förlorat med Guds försorg, medan andra har visat
sig bli förnyades och stärkta av sända profeter*. Israelernas historia visar detta mönster mycket tydligt. De kom på
avvägar ett flertal gånger och fick motta Guds bestraffningar. Men ånyo så kom de på rätt väg igen genom antåg av nya
profeter som kunde leda dem till nya segrar och andligt pånyttfödelse. Dessa segrar och fall bland folk och nationer är
tecken på huruvida dessa lever efter den kod som Gud givit mänskligheten att leva efter, eller inte.

Detta är också anledningen till att Gud uppmanat oss att söka kunskap om gångna generationer, för att på så sätt ta lärdom
av detta.**

Men den lärdom som en arkeolog eller historiker tar av denna vetskap är inte alls den lärdom och kunskap som Gud velat ge
oss. De analyserar det förflutna, rekonstruerar den så långt det går med de ser aldrig om efter någon bakomliggande
gudomlig orsak till civilisationers sönderfall. De gör försök till att undersöka dessa civilisationer med håller fast
vid sina egna eller vetenskapligt ”bevisade” orsaker till sönderfallet. Gud och hans lagar har sällan någon betydelse
vid sådana undersökningar.

* All auktoritet ägs av Gud. Jämför Koranen 3:21-30

** Koranen 3:137

Ur Salaam Nov-Dec 1996 sidor 28-29