”Att bidra till att Islam är mer känd och förstådd” och ”ge ett forum för modern islam”, så är ambitionen hos den
unga föreningen Islam i 2000-talet, som under en konferens samordnade av UNESCO diskuterade fyra teman, ”Islam och
samvetsfrihet”, ”Islam och våld”, ”Islam och kön”, ”Islam och media” den 26 och 27 februari. Vid slutet av dessa
två dagar, skrev de ett uttalande som Saphirnews publicerade.

Islam står fortfarande inför reformens utmaning. Efter upptäckten av modernitet och Upplysningens tanke under
1800-talet höjdes muslimska röster för att kräva öppenhet och förändring. Reformatorer från religiösa institutioner
gjorde uppror mot dessa institutioner för att försvara dessa och innovativa idéer.

Vem minns att Tahtaoui översatte till arabiska den franska konstitutionen, att Ali Abderrazik försvarade principen
om åtskillnad mellan stat och religion, att Qasim Amin och Tahar Haddad fördömde kvinnans ställning i islamiska
länder, och så många andra. Debatterna hade börjat i en del av den muslimska världen och heta ämnen togs upp utan
tabu, vilket ledde till en dynamik som kunde ha gått långt i vägen för förnyelse.

Denna reformistiska impuls hämmades av flera på varandra följande faktorer som blockerade den, de är alltför många
för att listas ut helt: social och kulturell konservatism, kolonial chock, religionens mobilisering i de nationella
befrielserörelser, framstegs ideologi, nationell besvikelse, kalla kriget, oljebommens konsekvenser, auktoritär
styrning, massmigration och misslyckande av integrationspolitiken, i synnerhet. Att ta bort detta komplexa
sociohistoriska sammanhang och minska muslimernas problem till en ren religiös dimension snedvrider debatten och
förlamar ansträngningarna för förändring.

Till dessa faktorer har tillkommit framväxten av radikala, militanta och våldsamma islam strömmar som har gjort
reform- och moderniseringsprojekt ännu svårare. Islams historia kunde dock ha lett till andra alternativ.

Slaget är inte förlorat, tvärtom. Det är fortfarande möjligt för islam att anpassa sig till nya verkligheter och
historiska mutationer. Således finns det ingen anledning att resignera sig till de avhandlingar som beskriver islam
som i grunden ”ej reformerbar”.

Ändå bör vägran att frysa islam inte leda till en förnekelse av verkligheten. Islam är ett problem, lika mycket i
muslimska majoritetssamhällen som i de där det är en minoritet. Utan tvekan måste vi våga peka på svårigheterna och
ifrågasätta blockeringar.

När det gäller samvetsfrihet uppmanas muslimer att acceptera religiös mångfald och frihet utan diskriminering, även
i muslimska majoritetssamhällen. De ska också acceptera det faktum att tillhörighet eller icke-tillhörighet till en
religion är ett personligt och fritt val. Att anta, lämna, byta religion eller leva utan, är en obestridlig
rättighet.

När det gäller våld, uppmanas muslimer att tydligt och otvetydigt fördöma och förneka all religiös legitimitet till
någon form av attack mot andras liv, integritet, värdighet och egendom. Denna uppmaning gäller terror våld och
tillämpning av meningar som är föråldrade och strider mot principerna om de mänskliga rättigheterna och de enskilda
friheterna, såsom straff för apostasi (att avfalla från något, i synnerhet en religion) och straff som påverkar den
fysiska integriteten.

Inom jämställdhetsområdet uppmanas muslimer, också av sekulariserings direktiven, att acceptera jämlikheten mellan
alla medborgare, män och kvinnor, muslimer och icke-muslimer.

På kommunikationsområdet uppmanas journalister, muslimer och icke-muslimer, att undvika förnekande av verkligheten,
förenklande föreställningar, manikeism (vi och de) och vanställande, att ge ordet till modernistiska muslimer, att
främja dialog med dem som är redo att skapa förutsättningar för en konstruktiv debatt.

Återge andligheten till islam? Dekonstruera fantasihistorien om islam? Detta hopp borde inte bara bäras av muslimer
av tro, men också av kultur och av alla humanister. Det är i allmänhetens intresse att stoppa fixeringen på islam
och misstanke mot mer än en och en halv miljarder muslimer. Islam är ett universellt arv, det kan inte lämnas till
radikalerna. Reformen av islam, som nu bärs av ett växande antal upplysta kvinnor och män, är oåterkallelig.