Islam är den snabbast växande religionen i världen, både på de platser där de har störst inflytande, Asien och Afrika,
som i Europa och olika delar av världen. Nästan en fjärdedel av världens befolkning är muslimer, och man förväntar
inte någon tillbakagång någonstans.

Lika snabbt expanderar tydlig också moderniseringens process genom västerlänniseringen. Först var det en kolonial
expansion, men idag är det främst en kulturell expansion. Förvånansvärt snabbt håller den på att assimilera och
homogenisera kulturer över hela planeten. Det inför sin ekonomiska modell, sin klädsel, sina sporter och sitt
tänkesätt.

Endast Islam verkar osårbar och motståndskraftig mot denna process. Medan i västvärlden är verkligheten i huvudsak
material, i Islam kretsar allt kring religion, individ, samhälle, ekonomiska eller kulturella strukturer. Muslimer
uppfattar en helig verklighet, där religionen omfattar och förenar alla aspekter av livet, och ger också moralisk
vägledning för varje åtgärd som utförs av en person. Med andra ord, är Islam ett ”komplett sätt att leva”.

Västerländska medier överför inte bara information och idéer, men skapar opinion, förmedlar en speciell syn på
verkligheten och pekar på islam som ett hot mot den västerländska civilisationen.

Till exempel bidrar inte de västerländska medier med information till folk som kan få dem att förstå varför
europeiska muslimer behöver gå till moskén, och sedan tolkar man det som ett tecken på att du inte vill integrera
sig. Och det är precis tvärtom, eftersom om de gör det, att besöka en moské, är det för att de känner sig hemma.

Muslimer ofta avbildas som bakåtsträvande, irrationella, fundamentalister, kvinnohatare, ett hot. Ordet
”fundamentalism” sätts nästan automatiskt i samband med den muslimska världen. Den genomsnittlige läsaren ser
fundamentalismen och islam som om de var i huvudsak densamma. På det sättet blir den publicerade åsikten den
allmänna åsikten.

De stora tidningarna är fulla, varje dag, med denna typ av bilder som presenterar islam och muslimer som en grupp
benägen till extremism, fundamentalism och terrorism.

Medierna använder felaktig begreppet ”jihad” när de hänvisar det till ett heligt krig där muslimer döda irrationellt
otrogna när i själva verket jihad kan innebära en mängd åtgärder som en muslim utför för att komma närmare Gud. Det
sättet på vilket media skildrar jihad förmedlar vanligtvis en negativ syn på islam.

Det är uppenbart att i en religion med mer än 1700 miljoner anhängare utan en gemensam tolknings eller
samförståndsmetod, oundvikligen kommer det att finnas meningsskiljaktigheter, missförstånd och till och med extrema
positioner och därför inte kan förnekas att det finns våldsamma grupper som har byggt sin ideologi från vissa
tolkningar av Koranen och Sunna.

När vi läser Koranen och några av dess tolkningar, är det klart att Islam upplevt olika faser av strid och våld,
främst i sin linda. Koranen beordrar att slåss med vapen tills Islam segrar. Islams fiender inte bara trodde inte på
budskapet, men försökte döda muslimerna och profeten.

När Koranen säger: ”Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud
eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte
iakttar den sanna religionens bud – [kämpa mot dem] till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar
skyddsskatten” (9:30) är versen tydlig, men den ska läsas mot bakgrund av dåtidens ram och inte dagens. En annan
vers säger: ”PROFET! Kämpa outtröttligt mot förnekarna av sanningen och mot hycklarna och visa dig omutligt sträng
mot dem.” (9:73) Med tanke på avgudadyrkarna och Islams fienders aggressiva och ständiga fientlighet var profeten
och hans anhängare tvungna att kämpa emot. Erkännandet av det gudomliga budskapet har alltid åtföljts av drama och
tragedier, det räcker med att se religionernas historia. Men det hände för nästan femtonhundra år sedan under
specifika omständigheter och sammanhang, kopplade till den tidpunkt då Arabiens stammar kämpade varandra långt innan
Islams ankomst. Våld i Islam är endast motiverad när det gäller självförsvar. Därför får man inte förskjuta
sammanhangen och historia efter behag, enligt sina intressen. Dessutom, för att närma sig en korrekt tolkning av
Koranen följande punkter bör man ta hänsyn till:

Vi bör inte vara motiverade av personliga intressen.

Det måste ske inom ramen för ett åtagande om att förbli trogen texten och Koranens anda.

Man måste ha tillräcklig mycket kunskap om det arabiska språket och dess regler.

För att förstå lite av Islam räcker det inte med bara en snabb blick på Koranen eller att ge betydelse till
blixtsnabba åsikter som förklarar dem på ett hypnotiskt sätt. Islam, under sin expansion, kunde tillgodogöra sig
många kulturer, det var kapabel att plocka upp, omarbeta och utveckla kunskap från antiken, klassisk och orientalisk
för att sedan utveckla dem med nya insatser och föra vidare senare till Europa via den Iberiska halvön. I själva
verket förblev många kristna och judiska samhällen inom den islamiska världen och därmed deras kulturella
traditioner blandades vilket möjliggjorde skapandet och utvecklingen av en civilisation som blomstrade i alla
områden tills Islams lära lämnades vid sidan i en glöm hörna.

Koranen säger:

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era
hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska. (60:6)

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som
förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör
allt, vet allt. (2:256)

KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett
måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som
följer Hans ledning. (16:125)

Detta är kärnan i islams budskap, den finns varken i historieböckerna eller i media eller i någons fantasi. De enda
källorna till islam är Koranen och Sunna och var och en är fri och ansvarig för deras personliga tolkningar.