Den osmanska Palestina: En nostalgisk dröm om fredliga tider
En gång i tiden upplevde palestinier stunder av lugn, där de kunde vila i frid, med sina bekymmer glömda. Istället för att vakna till sirenernas skakande ljud, möttes deras morgnar av en fridfull böneutrop som genljöd från moské minareter. I Palestina var ett nav av olika religioner, fiendskap och konflikter frånvarande.
Om heliga platser kan jämnas med marken, vad händer nu med internationell rätt?
Om varje kloster blir ett militärt mål, då har lagen redan gett upp. Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot högt uppsatta israeliska tjänstemän över Gaza signalerade att straffrihet inte längre garanteras. Libanon bör följa samma rättsliga väg. UNESCO bör gå bortom uttalanden och inrätta nödskyddsmekanismer för hotade kulturarvsplatser. Vapenöverföringar bör knytas till verifierbar efterlevnad av humanitär rätt. Vapenvilor bör övervakas av neutrala verkställighetsmekanismer, inte av tilltro till politisk välvilja.
Israels utplånande ekocid från Gaza till Libanon och bortom
Israelisk militär aggression har ”omformat både det fysiska och ekologiska landskapet” i södra Libanon, enligt den libanesiska rapporten (som inte tar hänsyn till effekterna av Israels senaste attacker i våras).
I sitt förord noterar Libanons miljöminister, Tamara el Zein: ”Omfattningen och avsiktligheten av skadorna på skogar, jordbruksmark, marina ekosystem, vattenresurser och atmosfärisk kvalitet utgör vad som måste erkännas som en ekocid handling, med konsekvenser som sträcker sig långt bortom omedelbar förstörelse.”
