David Hearst – Middle East Eye

 

Steve Witkoff är inget vanligt sändebud i Mellanöstern, inte för honom det hemska ödet för föregångare som Tony Blair eller Brett McGurk.

Witkoff säger att han är välsignad. Han är på ett uppdrag, om inte från Gud, så åtminstone det näst bästa – som är USA:s president Donald Trump.

Witkoff dyrkar verkligen mannen: ”Han hade kommit till 101 Park Avenue, där jag var advokat,” sa Witkoff till Tucker Carlson i en ny intervju. ”Han hade den här häftiga stilen. Jag brukade se honom komma in, och jag brukade säga: Gud, jag vill vara han. Jag vill inte vara advokaten. Jag vill inte vara skribenten. Jag vill vara den mannen. Ja, jag kan minnas att jag sa det. Han var som Michael Jordan för mig.”

Orakel som Witkoff pratar normalt inte med dödliga, och om de gör det är det i gåtor. Det sista du kan förvänta dig av en man som för närvarande försöker få ihop en vapenvila i Gaza är att berätta allt för en konservativ talkshowvärd – i 90 minuter.

Men det är precis vad Witkoff gjorde. Han avslöjade varje tanke i sin hjärna. Carlson saliverade. För oss andra var bilden som Witkoff målade häpnadsväckande.

Ingen lärare med självrespekt skulle låta ett barn gå ur nian med vad Witkoff verkar inte veta om världens äldsta territoriella konflikt.

I Witkoffs skildring finns det inga palestinska anspråk på landet eller palestinska nationella rättigheter. Inga bosättare tar bort dem från sina hem på den ockuperade Västbanken. Tretton förlikningar har inte precis meddelats där. Det finns inga palestinier i Israel heller. Allt handlar om Hamas och Gaza.

Och problemet i Gaza handlar inte om var man ska placera sina två miljoner människor. Vi har missuppfattat det hela. De kan skottas av var som helst: Somaliland, Balkan, var som helst.

Det handlar om var man ska placera Trumps skyskrapor.

 

Kejserligt sändebud

Gaza är så fullt av tunnlar att det är som ”schweizerost under”, sa Witkoff till Carlson, som om han avslöjade en hemlighet. ”Och sedan blev de träffade med bunker-buster-bomber. Så det finns ingen sten där längre. Det finns ingen plats att sätta fotfäste om man ska bygga byggnader … Om vi ​​hade byggnader under de förhållanden i New York, skulle det vara gult tejp runt omkring och ingen skulle tillåtas komma in.”

Jag skulle föreställa mig det, men om befolkningen i New York hade utsatts för en 17-årig belägring, och hade 80 procent av dess bostäder förstörts av drönare som använde Manhattan som friskjutfält, skulle jag föreställa mig att New York-bor skulle ha vant sig vid att krypa ihop bakom skärvor av betong, med eller utan hjälp av gul tejp.

Men först till kvarn: Witkoff är inte bara ytterligare en förhandlare. Han är ett kejserligt sändebud. Kejsaren dukar för alla sina pojkar och förklarar att han kommer att få ”fred genom styrka”.

Det är inte bara en slogan. Det fungerar verkligen, säger Witkoff: ”Så när han skickar dig för att åka till Mellanöstern blir folk nästan lite skrämda innan du kommer dit.”

Men innan du klättrar ombord på din Gulfstream G650 måste du veta vart du är på väg. Förhandlingar, försäkrar Witkoff, handlar om att vara resultatorienterade.

Resultatet är inget annat än paradiset.

”Golfkusten kan vara en av de mest undervärderade möjligheterna om vi får fred och stabilitet i hela regionen. Om vi ​​löser Iran och du kan finansiera på den marknaden är israelerna briljanta ur teknisk synvinkel… De är inom AI, robotik, blockchain. Det är där Förenade Arabemiraten är idag, det är där Saudiarabien är idag, det är där Qatar är idag.

”Kan du föreställa dig att alla dessa länder samarbetar och skapar den typen av marknad? Den kan vara mycket större än Europa. Europa är dysfunktionellt idag. Tänk om de skulle bli funktionella. Och alla är affärsmän där. Det kan vara fantastiskt.”

För Witkoff handlar allt om affärer. Det verkar inte finnas något utrymme i hans hjärna för värdighet, palestinska nationella rättigheter, att avsluta ockupationen eller sträva efter jämställdhet.

Så Europa är färdigt, tillsammans med förmodligen det republikanska projektet att etablera Nya Europa som sin naturliga partner. Återuppbyggnaden av Östeuropa till ett nyliberalt paradis är ytterligare ett grannlåt som Trumps Amerika ska kassera. Polen och Baltikum var alla så igår.

Rysslands president Vladimir Putin är ”supersmart”, även om Witkoff inte riktigt kommer ihåg namnen på de ukrainska territorierna som Ryssland har tagit i beslag.

Men 20 procent av Ukraina är bara en detalj. När du väl har listat ut vart du vill komma, i princip en global affärsuppgörelse mellan likasinnade diktatorer, är din nästa uppgift att ”nivå ställa fakta”.

 

Snubblar över sanningen

”Fakta” i Mellanöstern är enkla. Det var en andlig upplevelse för Witkoff att närvara vid en av demonstrationerna på Hostage Square; Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans toppassistent Ron Dermer är ”väl motiverade”, USA skulle inte vara lika effektivt som det är för närvarande, om det inte vore för det faktum att Hizbollah och Hamas nu har halshuggits och motståndsaxeln ”i stort sett eliminerats”; och Hamas kan inte tillåtas stanna i Gaza, eller om det gör det måste de demilitarisera.

Åh, och förresten, Irans kärnvapen är nästa. Trump kan inte tolerera ”ett Nordkorea” i viken.

Du fattar bilden. Det skulle vara komiskt, en självparodi, om Gaza inte strimlades med bomberna som Trump har gett Israel, eftersom Witkoff och Carlson putsade och beundrade varandra.

Ibland snubblade Witkoff över en sanning i sin vandring genom la-la-landet. Egypten, sa han ut, är extremt svagt. Det är i konkurs. Ungdomsarbetslösheten är en stor fråga.

”Allt det goda” som kom ut av det nyligen genomförda libanesiska presidentvalet, som vunnits av arméchef Joseph Aoun i efterdyningarna av Israels dödande av Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah och Hamas ledare Yahya Sinwar, ”kan allt vändas om vi förlorar Egypten”, sa Witkoff.

Witkoff borde fråga sig varför Egypten är så svagt, efter alla de miljarder dollar som Saudiarabien och Gulfstaterna har strömmat in i det sedan militärkuppen för 12 år sedan. Det är just för att det har körts i marken av Trumps favoritdiktator, Abdel Fattah el-Sisi.

Inte heller Gazas jagare har någon byrå. Territoriet är så ödelagt att det kommer att ta uppskattningsvis 15 till 20 år att återuppbygga, men Witkoff nämner inte vem som förstörde det. Palestinier i Gaza behöver ett utbildningssystem, förklarar Witkoff. Och vad har Unrwa, FN:s förtalade palestinska flyktingorgan, tillhandahållit? Under sitt utbildningssystem har Gaza en av världens högsta läskunnighetsnivåer.

Tänk bara på hur Gaza skulle se ut om det blev ett nav för AI, funderar Witkoff. Gaza är inte främmande för AI, som har varit ansvarig för den mest fruktansvärda avlivningen av oskyldiga civila, läkare, ambulanspersonal, journalister, akademiker och lärare i konfliktens historia.

 

Ekonomisk hägring

Ta bort tjusningen av det nya, och Witkoff upprepar en mycket gammal formel. Ta tankarna tillbaka till Osloavtalet, och det var samma skräp om ett ekonomiskt mirakel runt hörnet.

Palestinierna har blivit lovade järnvägar, en kanal från Jordandalen till Röda havet och en oas på Västbanken, om de bara lägger ner vapnen och skriver under på Israel. Blair lovade Jenin en industripark. Det kom aldrig.

Witkoff och Trump är inte motiverade av strävan efter ett bättre liv för palestinierna. De vill helt enkelt skapa ett Mellanöstern som domineras av Israel och finansieras av Viken.

Båda lurar sig själva att allt gick väldigt bra med Abraham-avtalet före den 7 oktober 2023, som om attacken från Hamas, som är förbjuden som en terroristgrupp i Storbritannien och andra länder, var en avvikelse utan orsak. Faktum är att försöket att kringgå den palestinska nationella saken i överenskommelserna var en av huvudorsakerna till attacken.

När alla vägar till dialog är blockerade kommer väpnat motstånd att vara det enda alternativet. Det är en av fakta i denna konflikt som Witkoff skulle göra klokt i att få huvudet runt.

Witkoff föreslog att Gaza var den enda stötestenen och nämnde inte alls den ockuperade Västbanken. Men om den israeliska operationen på Västbanken fortsätter kan ingen arabisk ledare godkänna Abrahamsavtalet.

Witkoff behövde uppleva Hostage Square för att känna sig andlig. Jag skulle råda honom att lyssna på vad andra andliga ledare säger åt muslimer att göra, innan han beräknar sitt nästa drag.

Han borde lyssna på vad chefsimamen och presidenten för Meckas stora moské, Abdul Rahman al-Sudais, sa under torsdagsbönen förra veckan: ”Oh Allsmäktige, skänk rättvisa över de förtryckande sionistiska ockupanterna. Åh Gud, slå ner dem, för de ligger inte utanför din makt.”

Ord som dessa kanaliserar ilskan i varje arabs hjärta. Om Witkoff tror att lugnande, eller snarare undertryckande, folket i Gaza kommer att släcka denna grad av hat i arabiska hjärtan, så lever han i en fantasi.

 

Fröna som sås

Varje gång de arabiska folken har drabbats har de kommit tillbaka. Kriget 1948 och etableringen av Israel var en stor hit. Det tog Egypten fyra år till att störta kungen och upprätta en republik. 1977 åkte dåvarande presidenten Anwar Sadat till Jerusalem för att öppna ett nytt kapitel. Fyra år senare var han död. Hans efterträdare, Hosni Mubarak, störtades bara två år efter det israeliska kriget mot Gaza 2008-09.

Detta är vad den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman säkerligen har i åtanke när han varnar amerikanerna för att även om han har det bra med att normalisera med Israel, så är hans folk inte det.

Varje försök i historien om denna konflikt att förklara fred utan att nå en rättvis lösning för det palestinska folket har sått fröet till ytterligare ett konfliktkapitel längre fram.

Vad Netanyahu och Trump sår idag är en regional brand av mycket större dimensioner. Allt de gör och säger försvagar händerna på diktatorerna som Israel och USA är beroende av.

Gulfstaterna ses av Trump som kassakor. Saudiarabien har deklarerat att de kommer att investera 1 biljon dollar i den amerikanska ekonomin och Förenade Arabemiraten 1,4 biljoner dollar. Kuwait blir mobbad för att stöta på. Ingen, förutom Israel, har medverkan.

Till de arabiska folken förmedlar detta ett förödande budskap. Hur kommer det sig, frågar de, att våra rikaste prinsar är villiga att spendera 2 biljoner dollar på USA när de inte ens kan få in en flaska vatten till Gaza? Deras härskare är antingen impotenta eller medskyldiga, eller båda.

Det lugn som Witkoff försöker skapa är väldigt långt ifrån stabilt. Liksom alla dessa bunkersprängande bomber som Israel har borrat in i Gaza, undergräver Trump vilken legitimitet som helst som finns kvar i varje arabisk regim som sänker sig till honom och Netanyahu.

I den meningen håller jag med Witkoffs bedömning av sin chef. Trump är en sann revolutionär. Men hans revolution kommer inte riktigt att få det resultat han avser.

 

 

Original text: Witkoff and Trump’s Gaza dream has one thing missing: Palestinians