För några månader sedan hörde jag en av de politiska ledarna i Europa undra högljudd vad de gjorde för fel när unga
européer lyssnade massvis på ondskas kallelse från den så felaktig kallad Islamiska Staten. Nåväl, låt mig ge er min
åsikt.

Redan som små barn, våra barn och oss själva, har vi uppfostrats i de ideal som väst företräder, i samklang med vår
egen religions värderingar som inte nödvändigtvis måste gå var för sig. Men när man växer visar det sig att dessa
oförytterliga rättigheter som vi skulle haft och som var ståndaktiga som en trons dogm, var i verklighet en jätte
med lerfötter, som inför verklighetens kraft föll av sin egen vikt.

Alla européers rätt till jämlikhet, oavsett ras, kön eller religion, visade sig vara en lögn. På samma sätt som den
grundläggande rätten att utöva någon tro utan att vara offer för förtryck eller diskriminering. Alla muslimer, i
större eller mindre utsträckning, har vi känt någon gång av intoleransen. Jag minns att för en tid
sedan invånarna i en stadsdel i Sevilla begravde en gris i marken där det var tänkt att bygga en moské för att
bojkotta dess konstruktion efter flera demonstrationer där vissa människor tydligt sa ”vi vill inte ha dessa
människor här”.

Likaså för några år sedan när jag var på väg tillbaka från Mecka, mellanlandade vi på en italiensk flygplats där,
för att få tiden att gå, min vän Muhammed, hans mor, och jag gav oss på några varv runt Duty Free området tills en
polis, som tittade oavbrutet på min vän eftersom han bar djalaba, och hans mor huvudduk, närmade sig dem och bad dem
visa sina id handlingar och sedan började kroppsvisitera dem. Jag, som hade gått lite längre bort och bär
västerländska kläder, gick obemärkt för hans ögon. När jag insåg vad som hade hänt, gick jag tillbaka och bad om
förklaringar, och frågade honom om de utsattes för förhör för att de var muslimer. Men mannen fortsatte sitt arbete
utan att uppmärksamma mig. Det är dessa och inte andras, attityder hos många okunniga, som skapar fler terrorister
och fanatiker. Det är dessa idioter som gör mer för den islamiska staten än de videor som terroristerna publicerar
på internet.

Vid ett annat tillfälle, en gammal vän berättade för mig att när han gick genom Paris, började en person att
tillrättavisa honom eftersom hans fru hade huvudduk. Han vände sig om och frågade: ”Om hon var halvnaken, skulle du
också förolämpa mig?” ”Hon ska vara fri att göra vad hon vill!” Svarade mannen som inte hade förväntat sig någon
fråga. ”Tja om hon är fri att göra vad hon vill, varför är hon inte fri att bära huvudduk?” Men det är så att
friheten, för vissa, är att göra som de säger och att tänka som de tänker. Eller är det så att rättigheterna vi
talar så mycket om är bara för vita, ateister, kristna och även buddhister, men inte för en muslimsk pojke med brun
hud.

Om en man går till mässan varje dag, betraktas han som from, men om en muslim kommer varje dag till moskén, är han
en extremist och en potentiell terrorist. Har någon frågat sig hur vi känner när halva världen gör filmer, serier
och böcker som visar oss som mänsklighetens fiender? Tror västvärlden verkligen att allt avvisande den känner
gentemot islam påverkar inte omogna sinnen, både på den ena och den andra sidan?

Det är den västerländska intoleransen som har drivit tusentals unga på händerna av en fanatisk grupp, som har lovat
dem den värdighet väst har nekat dem. Men det tråkigaste är att dessa unga människor, som flyr sina länders
rasistiska attityder, har blivit förförda av en annan mycket värre lögn. En lögn i form av en stat, som snarare än
att bota deras sår, kommer att göra dem ännu djupare, tills alla porer i deras hud svettar hat och bitterhet.

Det är inte den Gud jag känner, och inte heller den islam där jag har uppfostrats i! Hur kan någon finna frid
omgiven av så mycket våld? När en muslim går in i en moské, finner han framför sig en vägg utan något innehåll. En
tomhet som en Qibla för att fyllas med vad han har i sitt hjärta. Men var försiktig, eftersom det han bär inom sig,
kommer att leda hans liv.