Den senaste att uttrycka sitt missnöje, sin bittra ånger, var Nosa, Betis nigerianska mittfältare. Det var förra
veckan efter mål mot Sevilla, när han gjorde en dubbel ful gest mot publiken. Timmar senare, när ilskan hade lagt sig
ner, bad han om ursäkt på Twitter: ”Jag ber om ursäkt till fansen för gesten, men jag kommer inte att tolerera det
rasistiska övergrepp jag utsattes för från några tanklösa fans”.

Det var den senaste i en lång lista med förtalade, eftersom det inte är ovanligt att höra apliknande rop från
läktarna, till och med ännu värre episoder som när de kastade bananer och jordnötter. Böterna till klubben är
vanligtvis 601 euro skadan, fruktansvärt. ”I Italien gjorde de också apljudet. Vi tittar på huden, språk, och glömmer
att människor är mycket mer komplex” sade Lilian Thuram, f.d. spelare från Barca och Juventus, som höll ett tal igår
för att höja allmänhetens medvetenhet mot rasismen, ett ämne som oroar honom och som han förklarade i sin bok ”Mina
svarta stjärnor”. Bredvid honom fanns den marockanske författaren Tahar Ben Jelloun, som bor i Frankrike, lång bort
från fundamentalismen, men en förkämpe för jämställdhet, som hans penna förklarade i sin ”Pappa: Vad är rasism?” och
”Den arabiska våren” bland många andra verk.

”Krisen, som tillverkats av gangsters, har visat att det finns rovdjur som har spelat med pengar. Men det har också
förstärkt de onda instinkterna. Man hatar grannen … man söker syndabockar. Rasismen fortsätter” förklarade Ben
Jelloun vid evenemangen som anordnas av Fundació FC Barcelona under rubriken ”Rasism finns fortfarande här, vi
också.”

– ”Vem tror att mannen står över kvinnorna” frågade Thuram i ett morgonpass, i en annan av hans diskussioner i
institutet IES Oriol Martorell.

– ”Jag” vågade ett barn säga.

– ”Kom upp och förklara varför” uppmanade den f.d. fotbollspelare.

– ”Därför att mannen försörjer hemmet” … sade pojken.

– ”Rasismen är en kulturell och ekonomisk konstruktion. Det angriper från basen, från utbildningen” sade Thuram i
didaktisk ton, som fortsatte sitt tal. Något i alla fall, som CCCB inte verkade dela, till den grad att de tog inträde
även från eleverna, även journalister som inte fanns på listan. ”Alla betalar tre euro” sade som ursäkt institutionen.
Och det är just den ekonomiska krisen det som understryker rasismen.

”Det finns bara en god nyhet” sade Ben Jelloun, alltid syrlig eftersom när han fick det prestigefyllda Prix Goncourt
1987 sa han, ”Jag är den första muslim som vinner det”, ”det franska parlamentet har beslutat att ta bort ordet ras
från konstitutionen eftersom det bara finns en mänsklig ras.” Med fokus på Frankrike sade han, ”där finns idag en
galopperande islamofobi, tidigare hatade vi judar, sedan araberna, aldrig tyckte vi om afrikanerna … och nu finns
rädslan, osäkerheten och spöken med islam, som är landets andra religion och det accepteras inte”. Sedan inriktade sig
han på den så kallade arabiska våren som slutade med El Abidine Ben Alis diktatur i Tunisien och Hosni Mubaraks i
Egypten, men beklagade bristen på kontinuitet. ”Idag regerar partier utanför revolutionen, problemet är att demokratin
lärt man sig i skolan.” Han plockade upp Thurams stafettpinne: ”Vi föds inte rasistiskt, men vi lär oss att vara det.
Man skapar klyftor och etableras hierarkier… det är en irrationell politisk konstruktion. På toppen de vita, ner
under de svarta.”

Thuram, som avvisade Sarkozys erbjudande 2008 om att bli fransk minister eftersom han (Sarkozy) ”anser att
invandringen är ett problem för nationell identitet”, bytte namn när han lämnade sitt hemland Guadeloupe och anlände
i Paris, ”De kallade mig Noiret, en dum svart ko som fanns med i en tecknad serie tillsammans med en vit smart ko”.
Han sade:” Det finns bara en ras, Homo sapiens. Men rasismen är ett intellektuellt problem som förvandlas till något
känslomässig, när man inte kan kontrollera det.” Ben Jelloun avslutade med: ”Man brukar fråga mig om rasismen har
minskat sedan jag skrev ”Pappa: Vad är rasism?” Svaret är nej, men det borde skrivas.”