När vi var barn lärde vi oss alla att gå, och när vi gjorde det, gjorde vi inte det på en gång, vid första försök! Hur många
gånger föll vi innan vi gick? Dussintals, hundratals gånger och mer!

Våra föräldrar frågade inte oss, varför misslyckas du? Varför klarar du inte att gå vid första försök? De
visste att falla var normalt innan man kunde gå. Varför har vi då inte integrerat denna process i allt vårt lärande? I
skolan, hemma, i gruppen.

Varför beter vi oss som om vi skulle vara perfekta? Som om vi kan kunna allt vid första försök? Hur många gånger har vi
sagt till oss själva jag är värdelös? Har vi inte rätt att misslyckas första gången?

Ger vi våra barn tillåtelsen eller andra att ha fel och att gå framåt steg efter steg, om och om igen så att de
utvecklar sina potentiella talanger? Är vi födda ingenjörer, läkare, tvåspråkiga eller något annat?

När vi föddes kunde vi inte prata, gå, räkna eller skriva, vi lärde oss det. Varför beter oss vi då som om vi borde veta
allt efter några försök? Kan vi bete oss verkligen som någon som inte har rätt att göra misstag?

Det är viktigt att alltid försöka igen

Begreppet misstag eller fel uppfattas negativt. Om du använder i stället begreppet resultat kommer du att se den
positiva effekten det har i ditt sinne, du kan använda bilden på den elektriska lampans uppfinnare, Thomas Edison, som
försökte tusentals gånger innan han uppnådde det förväntade resultatet. Om han hade haft en negativ attityd, något i
stil som ”Jag är värdelös, jag kommer aldrig att lyckas med det!” Eller ”Det är för svårt!” Tror du verkligen att han
skulle ha lyckats? Han kanske hade försökt en gång, två gånger, tre gånger, men inte tusentals gånger. Han lyckades tack
vare det förtroende han hade på sig själv. Han gav inte upp.

Har du denna inställning inför en svårighet? Satsar du all din kraft för att lyckas? Tillåter du dig rätten att göra fel
eller, mer exakt, rätten till olika resultat? Rätten att lära sig om och om igen!

Denna inställning gäller i vardagen, i allt lärande. Vi lär oss alla! Vi lär oss att gå, att äta, att prata, att leva i
en grupp, att skaffa vänner. Vi lär oss att läsa och studera, vi lär oss ett yrke, vi lär oss att bemöta motgång, vi lär
oss att hävda oss själva. Vi lär oss också att leva som ett par, vi lär oss senare att vara föräldrar …

All denna lärande är en del av våra liv, om vi ger oss själva rättigheter såsom rätten att vara nyfiken, att vara
ofullständig men utvecklingsduglig, rätten att vara oss själv… Rättigheten vet inte heller allt, den ställer frågor
och ger olika svar. Rätten att falla, rätten att stå upp och gå vidare!

Det är viktigt att aldrig stanna kvar på marken för att inte sjunka i förtvivlan, till negativitet. Gå alltid upp och ha
hoppet att vi i morgon kommer att få ett bättre resultat, precis som ett barn som faller och går upp utan att någonsin
undra varför han föll. Han förstår att han, för att gå, måste falla och göra det om och om igen för att behärska konsten
att gå. Behöll hos dig alltid bilden av barnet som är öppen för livet, som är förvånad varje gång han lär utan att
aldrig blir förtvivlad.