Före den materiella existens kvarstår i tawhid tillstånd Adams egenskaper (rent medvetande), änglarnas (rena avsikter
eller fullständig underkastelse till Allah), Iblis (orent uppsåt) och djinnernas (mentala slöjor som döljer
verkligheten).

Människan dyker ner i den materiella existensen när dessa krafter i vårt sinne sprids vilket resultera i att man
uppfattar dem som om dessa begrepp tillhörde olika varelser, å ena sidan Adam, å den andra sidan änglarna, å den
andra Iblis och den andra djinnerna.

Men Adam, änglarna, Iblis eller djinnerna är alla egenskaper närvarande i den mänskliga naturen. (1)

Koranen förklarar med en mästerlig liknelse vad Allah förmedlar i relation till den mänskliga perceptions förmåga:

Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn; sedan visade Han dem för änglarna och sade: ”Nämn deras namn för Mig, om
det är så som ni har sagt.” (2:31)

När människan skapas från lera, kommer den ner till existensen, Allah lär henne ”namnen på allt”, dessa namn skapar en
bildlig framställning i medvetandet som öppnar sinnet för att kunna förstå den mentala spridningen som dominerar
världen, dunia. Änglarna kan inte uppfatta det eftersom de bara kan uppfatta Allah i tillstånd av tawhid, och att
skapa en bildlig framställning av den rena avsikten innebär att detta inte överensstämmer med den avsikt som beror på
den mänskliga viljan, men med den avsikt som helt beror på Allahs vägledning.

Allahs uppenbarelse bildar då ”namnen” som Han lär Adam, det vill säga de olika elementen i skapelsen som vårt
medvetande uppfattar i en situation av spridning från det ögonblick då, i ett tillstånd av renhet, vi födds och lämnar
livmodern, en spridning som vår ängel inte kan uppfatta eftersom ren avsikt kan enbart känna av Allah i tawhid, den
kan inte uppfatta skapelsen i separata element ”namnen”, eftersom det har aldrig riktigt övergett ”akhira”.

Anmärkningar

1. Läs också artikeln “Iblis förnekande av att buga inför Adam enligt den koraniska antropologin”