Ordet ”juhibbu” kärlek och olika derivat av detta förekommer i Koranen över hundra gånger. Kärleken nämns alltså minst en
gång i varje kapitel av Koranen. De flesta av dessa verser handlar om Guds kärlek till människorna. Hur kommer det sig då
att människorna inte drar parallell mellan kärlek och Islam?

Kärleken är trons villkor

I en hadith av Muslim, rapporterat av Abu Hurairah (må Gud vara nöjd med honom) bekräftas att Profeten (fvmh)
sade: ”Vid den som har min själ i sin hand; ni kommer inte ini Paradiset innan ni tror, och ni tror inte innan ni älskar
varandra!” Ska jag berätta för er något ni ska göra om ni älskar varandra: Sprid fred mellan er!

Profeten (fvmh) insåg att ingenting annat kunde ta bort avundsjuka, hat och rivalitet människor emellan utom sann
broderskap som basera på kärlek, vänskap, ömsesidiga goda råd fria från onda planer. Därför kallade han muslimerna till att
sprida fred och fredshälsningar, assalamu aleikum, fred vare med er, emellan varandra, för att öppna människors hjärtan för
varandra.

Jag skall återge här två berättelser om Guds profeter:

Noaks fyrtio lerkrukor

Alla känner vi till Noaks berättelse. Han var ju en av de fem mest framstående av Guds profeter. Han kallade sitt folk till
tro både natt och dag, i åratal. Han manade dem att lämna sina onda gärningar och att återvända till kärlek, dyrkan och
lydnad till Gud. Hans folk motsatte sig honom och hånade honom, men han hade tålamod och uthållighet. Han gav aldrig upp
sin kalla, med hans folk gav inte heller upp sina dåliga gärningar och sin falska tro.

Århundraden gick. Efter niohundra år av tålamod och oavbruten inbjudan till islam – och folkets hån, otro och uppror mot
Gud, bad han Gud till slut att straffa folket. Eftersom Noak var Guds profet, svarade Gud hans bön, och folket fick sitt
straff. De dränktes alla av floden. Ingen annan än de som följde med Noak besparades.

En tid efter det att Guds straff hade förverkligats och Noak återvänt i land fick Noak en uppgift av Gud. Gud ville att
han skulle tillverka fyrtio lerkrukor, och det med det största omsorg. Den lydige profeten började arbetet genast. Han
samlade den allra finaste leran han hittade och arbetade med sitt uppdrag utan att vila. När han var klar blev han
tilltalad av Gud igen: ”O min tjänare, nu när du är klar med alla dessa lerkrukor gå ut och slå sönder dem mot stenar.”
Noak hade inget annat val än att lyda. Han tog lerkrukorna som han hade tillverkat med så mycket mod och hade sönder den
ena efter den andra. Sedan sade Gud till Noak: ”Noak, du tillverkade dessa fyrtio lerkrukor och det gjorde dig ont att slå
sönder dem. Tror du att det var ett nöje för mig att låta alla dessa människor dö på detta sätt även om de icke var troende?
Noak började gråta och klaga. Och han klagade så att än idag betyder ”Nuh” att beklaga sig på det arabiska språket.

Moses och Korah

Känner du till berättelsen om Moses och Korah? Korah var den rikaste av israeliterna som gjorde sin exodus från Egypten.
Han tog med sig det mesta av sina rikedomar och fick på så sätt stort inflytande över Israels stammar. Men tyvärr använde
han sitt inflytande för att undergräva Moses position som folkets ledare.

För att se till att störta Moses mutade han en ”dålig” kvinna att påstå han hade gjort otukt med henne och att hon väntade
hans barn. Naturligtvis var detta inte sant och Moses blev mycket förargad, men han kunde inte göra någonting för att bevisa
sin oskuld. Hur skulle han efter denna kunna leda Israels folk, om de skulle tvivla på hans moral och renhet?

Moses vände sig till Gud och bad Honom visa hans oskuld, Gud sade till honom att han har gett Moses makt över jorden, och
att Moses kunde använda jorden om han ville bevisa sin oskuld. Moses kallade till sig allt folk och sade: ”Alla ni som är
med mig kom vid min sida och alla de som är med Korah, gå till honom”. Sedan sade han: ”O, jord, ta honom och svälj honom!”
Jorden lydde Moses genast och tog Korahs fötter och anklar. Korah skrek: ”O min kusin, Moses, förlåt mig för vår släktskaps
skull!” Men Moses var mycket förargad och han hade bestämt sig för att straffa Korah, för alla hans synder. Han sade: ”O,
jord svälj honom!” Jorden tog Korah ännu djupare ner, och han skrek och bad Moses om förlåtelse och Moses vägrade att för
låta honom. Detta fortsatte sjuttio gånger och varje gång vägrade Moses att förlåta honom, Till slut hade jorden svalt
Korah helt och hållet.

Då tilltalade gud Moses: ”Korah bad om din förlåtelse sjuttio gånger, men du kände ingen nåd. Jag svär vid min Makt och
Ära, om han hade ens en enda gång bett till mig och sagt: ”O, Gud förlåt mig, jag ångrar mig!”, jag skulle ha räddat honom.
Du kände ingen nåd mot honom för att du inte hade skapat honom, men jag är Skaparen och min nåd över mina tjänare som
ångrar sig är gränslös.”

Kärleken är en svår konst

Gud har skapat oss och Han älskar oss, därför älskar vi alla kärlek. Ingen klagar på att han eller hon får för mycket
kärlek. Alla vill bli ännu mera älskade. Men var söker vi kärlek? Älskar vi på rätt sätt, av rätta anledningar? Vad förstår
vi med ordet kärlek?

Om du älskar människor för det du får av dem, ska du veta att de inte kommer att vara med dig för alltid. En dag kommer ni
att skiljas åt, av livet eller av döden. Och kanske kan er kärlek förändras till hat – om någon av er gör ett misstag för
mycket med den andra. Tänk på berättelse om Noak och hans folk samt Moses och Korah. Inte ens profeterna, som är de mest
perfekta av människorna, hade tålamod och barmhärtighet nog att älska gränslöst och utan förbehåll dem som gjorde dem illa.

Det är lätt att älska den som är ung, vacker och rik och som ger dig mycket av det du vill ha. Men vad händer när den du
älskar blir gammal och sjuk och förlorar sin skönhet, eller blir fattig och om du måste hjälpa henne eller honom genom en
svår tid? Vad gör du när du måste ge och när du inte bara kan få? Är din kärlek av och för denna värld eller har den grund
i anden och framtid i det kommande livet?

Den sanna, eviga kärleken

Den sanna eviga kärleken är kärlek till Gud och till alla skapelser, för att han älskar dem. Älska människor om du älskar
gud, för att Gud älskar människor. Då är du delaktig i den eviga kärleken. Det är inte lätt alla gånger att älska alla
dessa Korahs av denna värld, men din kärlek till Gud ger dig tålamod och påminner dig om de faror som lurar den som ger
efter för sin själviskhet. Har inte du fått allt du har av Guds kärlek till dig? Om du inte anser att du har något av
värde, har inte du kvar denna stund i nuet för att söka din Guds förlåtelse och Hans barmhärtighetsgåvor? Är det inte stort
nog att du finns här och nu? Att du får älska Gud och Hans skapelseverk – och att var älskad av Honom?

Salaam, 2000, Nr 1, sida 12 – 13