Ernesto Carmona – Rebelion

 

Människohandel ökar i hela världen, men den har nått oerhörda nivåer i Irak, på grund av den instabilitet orsakat av den förhatliga amerikanska invasionen och efterföljande krig i nästan ett decennium. Många irakiska kvinnor och flickor blev änkor eller föräldralösa på grund av sina mäns död eller förlusten av sina föräldrar som följde invasionen och kriget, enligt den 11:e av de 25 nyheter som censurerats av de stora amerikanska medierna och som räddats av Project Censored publicerad i Alternet.org (från 25 augusti 2010), som i sin tur tog temat från tidningen The Nation.

Idag finns mer än 50 000 kvinnor från Irak, som flydde till Jordanien och Syrien, fångna i ett nät av slavarbete och sexuellt slaveri, utan möjlighet att fly. Genom att leva under förhållanden som gör det omöjligt för dem att klara sig själva eller förlita sig på sina hem, och med regeringens växande oförmåga att generera en politik för socialt skydd har tusentals irakiska kvinnor varit lätt byte för rekryterare som arbetar med sexsmugglare som har förökat sig i det kaotiska sociala, ekonomiska och politiska miljön.

Den amerikanska regeringen, som är den främsta orsaken till kaoset i Irak och på andra håll i världen som Afghanistan, med det vanliga amerikanska hyckleriet ”bekräftade sitt åtagande att avsluta detta gissel” enligt den årliga ”Rapport om handel med människor” från State Department utfärdade i juni 2010 som kallas ”TIP Report”, för dess förkortning.

Denna handel med kvinnor har fått lite uppmärksamhet från de politiker i USA som har verklig makt för att lindra dessa kvinnors lidande och fördöma de länder som tolererar tillväxten av denna handel med människor.

USA har i sina händer lösningen: de kan skydda dessa utsatta kvinnor genom att prioritera människohandel med kvinnor i sin utrikespolitik för att omplacera denna grupp och ge ett exempel, endast genom att tillämpa mer press på FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Att göra detta, skulle slutligen, skapa en snabb och ganska effektiv omplacerings alternativ för människohandelns offer i Irak och verkligen hjälpa dem.

 

Den censurerade berättelsen

Artikeln från Alternet.org publicerades ursprungligen i den ansedda tidskriften The Nation, som undertecknades av Sebastian Swett och Cameron Webster, med titeln ”Handel med irakiska kvinnor frodas trots USA: s engagemang för att avsluta det.” Swett är en juristlinjens student vid Yale University och arbetar med flyktinghjälp projektet för Irak, en del av Urban Justice Center. Webster studerade statsvetenskap vid Yale och har efter sin examen, arbetat med invandring och flyktingar, och arbetar även med flyktinghjälp projektet för Irak från Urban Justice Center.

Följande rader fram till slutet av denna rapport, följer mer eller mindre ordagrant texten i Swett och Websters artikel (även om undertexten är mina):

En betydande USA:s stöd skulle bidra till att motverka den syriska och jordanska likgiltighet för dessa kvinnor. Båda regeringarna har bara börjat inse att människohandel är ett skenande brott inom sina gränser. Enligt ”TIP Report”, uppfyller ingetdera landet fullt ut ”de minimistandarderna för avskaffandet av människohandel.” Även om den syriska regeringen nyligen erkände det stora problemet med människohandel i detta land och antagit en lagstiftning som betraktar det som ett brott, rapporter från utrikesdepartementet visar att tillämpningen av denna lag har inte ökat på något sätt. Dessutom de kvinnliga offren i Syrien skickas till skyddsplatser för ”inkonsekventa” klagomål.

 

Uppgifter om handel med kvinnor

Den officiella statistiska nivån om skilsmässor i Irak har fördubblats sedan USA:s invasion, i synnerhet i blandäktenskap mellan sunniter och shiiter, och förmodligen fortfarande döljer man många faktiska separationer, men båda fallen innebar att ett stort antal kvinnor blev ensamma ansvariga för sina hushåll. Den sociala alienation, vilket resulterade i frakturen av den traditionella system med familjestöd, som resulterade från inbördeskriget, otrygghet och ensamhet har ledde till att många kvinnor flydde till Syrien och Jordanien, och de fortsätter göra det.

Men utsikterna i Syrien och Jordanien är dåliga. Varken den ena eller andra regering erkänner de irakier som kommer in i landet som flyktingar eller beviljas rätt till arbete. I Syrien beviljats tillfälliga visum till vissa irakier, men detta minskade sedan 2007, vilket innebär att de allra flesta inte är berättigade till ett jobb. I Syrien och Jordanien rekryteras irakiska kvinnor som cabaret dansöser och sedan tvingas dem till prostitution efter att deras arbetsgivare konfiskerar deras pass och begränsar dem till deras arbetsplatser. Andra kidnappas från gatorna i Irak och smugglas till Syrien och Jordanien för att arbeta i sexindustrin.

Artikelns författare menar att desperata irakier tvingas till människohandel i grannländerna med kvinnor från sina egna familjer, några så unga som 11 år för att betala av skulder eller lösa konflikter. Och andra unga flickor säljs till islamiska tillfälliga äktenskap som kallas ”Muta’a”, där ”brudens” familj får en hemgift från mannen och ”bröllopet” är i huvudsak ett prostitutionsavtal på kort sikt, för en specifik tid.

När dessa kvinnor kommer till sina mäns hem i Jordanien eller Syrien, blir de ofta fångade i en trafficking ring där de blir sexuellt utnyttjade och aldrig får återvända hem. Före kriget, fanns dessa tillfälliga äktenskap, men det kaos och förtvivlan som resulterade från Iraks invasion och kriget har gjort dessa ”muta’a” äktenskap vanligare. Även hela irakiska familjer som flyttar till Syrien eller Jordanien skiljes ofta under det ekonomiska trycket och flyktens kulturella livsstil vilket innebär att barnen blir lätt byte för sex människohandlare.

Trots den tydliga väg genom vilket irakiska mödrar och döttrar blir prostituerad, mot sin vilja, har dessa kvinnor fått lite uppmärksamhet från amerikanska politiker som har makten att lindra deras lidande och fördöma de länder som tillåter dess tillväxt.

Jordan har nyligen avslutat en omfattande handlingsplan mot människohandel, men det amerikanska utrikesdepartementet bekräftade att en sådan plan är ”otillräcklig” och betonade problemet med avsaknaden av skydd för offer för människohandel i landet. Varken Syrien eller Jordanien har uttryckligen erkänt problemet med smugglingen av irakiska kvinnor i båda länderna.

De har inte heller vidtagit åtgärder för att ge skydd eller hjälpa offren. I själva verket, i stället för att finna skydd i Syrien eller Jordanien har vissa irakiska prostituerade kvinnor gripits som kriminella och utvisas till Irak, där de dödas för att bevara familjens heder.

 

USA:s dubbelmoral gentemot människohandel med irakiska kvinnor

”Lagen om flyktingkrisen i Irak” från 2008 gav USA:s utrikesminister befogenheten att klassificera ”utsatta befolkningsgrupper” bland irakierna som ”flyktingar P-2” som (i teorin) kvalificerar direkt på USA:s Refugee Admissions Program och på sätt kunna hoppa över det typiska byråkratiska hindret med att börja fråga UNHCR att först avgöra deras flyktingstatus och sedan tilldelas ett värdland. Flyktingarnas i ”situation P-2” måste bara visa att de är en del av en grupp som anses vara utsatta, och när de har gjort det (teoretiskt) bör de få den status som tillåter deras omplacering.

I USA används i det förflutna detta prioritets villkor för att hjälpa flyktings grupper vars förskjutning började efter USA:s militära operationer. Det tydligaste exemplet är USA:s öppnande av sina gränser för ”amerasians”, barn till amerikanska soldater som var i Sydostasien efter Vietnamkriget. Kongressen av befogenheter till utrikesdepartementet att anta en liknande affär med irakiska flyktingar, men det amerikanska utrikesdepartementet har inte skapat några nya ”irakiska P-2” grupper sedan den lagstiftning som antogs under 2008 som tilldelade P-2 kategori till de ”irakier som arbetade för den amerikanska regeringen, entreprenörer, frivilligorganisationer, USA eller amerikanska medier organisationer, och deras familjemedlemmar” och ”religiös förföljda eller minoritetsmedlemmar med släktingar i Amerika.” Denna passivitet står i skarp kontrast inte bara med de svåra behoven hos de irakiska offren för människohandel, men också med det stora ansvar USA har för deras situation.

Utöver styrkan i sitt eget åtagande att bistå irakiska offer för människohandel måste USA uppmuntra UNHCR att fokusera på offren för människohandel i Jordanien och Syrien. Vårt arbete med flyktinghjälp projektet har visat oss att UNHCR är för närvarande dåligt utrustade för att erbjuda ett snabbt tillfrisknande till människohandelns offer i livshotande situationer. I Syrien, där trafiken är ett synnerligen allvarligt problem, kan flyktingar räkna med ett dåligt ekonomiskt stöd och att vänta två år innan de flyttas. Vad värre är, att identifiera sig som ett offer för människohandel, gör att hon får vänta ännu längre och lägga till fler steg i processen för omplacering. För offer som söker skydd av UNHCR, innebär detta ytterligare sexuellt utnyttjande, om inte en missad möjlighet för återhämtning. USA, som betalar hälften av UNHCR: s finansiering och är värd för fler flyktingar än någon annan nation har inflytande för att uppmuntra en effektivisering av processen för omplacering av offer för människohandel i Syrien och Jordanien.

USA förbereder sig nu för att dra tillbaka alla stridande trupper från Irak. Men de irakiska kvinnor och flickor fångade i sexuellt slaveri kommer dock att vara kvar långt efter det att de sista amerikanska soldaterna är borta, om vi inte är villiga att acceptera vårt ansvar för att lindra detta problem. När utrikesminister Clinton meddelade att rapporten ”TIP Report” skulle döma USA ”på samma grunder som vi dömer andra länder” tillade att ”detta missbruk av mänskliga rättigheter är universella och ingen ska åberopa immunitet för dess utsträckning eller ansvaret att bemöta det.” Vi kan inte avsäga oss vårt ansvar mot dessa kvinnor och vi måste erbjuda säkra och snabba medel för återhämtning.

Dessutom måste USA se till att UNHCR rättar till ineffektiviteten som gör det så svårt återflyttningen av dessa kvinnor. Det räcker inte att passivt titta på, eftersom dessa kvinnor kämpar med en bruten rehabiliterings process för flyktingar. Vi har en skyldighet att reparera systemet, för att ta bort bojor som håller dessa kvinnor i förnedringen.

 

Källor

• ”Trafficking of Iraqi Women Rampant Despite U.S. Commitment To End It.” Sebastion Swett, och Cameron Webster, Alternet, augusti 25, 2010.
• www.alternet.org/news/147962/trafficking_of_iraqi_women_rampant_despite_u.s._commitment_to_end_it
• Project Censored http://www.mediafreedominternational.org/2011/04/09/trafficking-of-iraqi-women-rampant/