Endast Gud skall dyrkas. Detta förkunnades av alla profeter och budbärare som sändes av Gud genom århundraden och
den är islams grundläggande tro. Syftet med mänsklighetens skapande är dyrkan av bara Gud.

Syftet med Islam är att styra människor bort från dyrkan av skapade varelser och styra den bara till Skaparen. Det
är där islam skiljer sig från andra religioner. Medan de flesta religioner lär att det finns en Skapare som skapat
allt som finns, nästan alla har någon form av polyteism (avgudadyrkan) i sin dyrkan.

Dessa religioner kallar sina trogna att dyrka andra väsen vid sidan av Gud, eller kräver att sina troenden ska
vända sig till andra varelser som förebedjare mellan dem och Gud och värre, sätter andra gudar vid sidan av Honom,
men alla Guds profeter och sändebud, inklusive Jesus, kallade människor att dyrka Gud, utan partner eller
mellanhänder. Det är den mest rena, enkla och naturliga sätt att tro.

Islam avvisar kulturantropologernas begrepp som säger att människans första religion var polyteismen och att den
gradvis utvecklades till monoteism. Faktum är muslimer tror det motsatta, det vill säga, att de mänskliga
kulturerna föll i avgudadyrkan under dessa tidsintervall mellan Guds Budbärares ankomst. Även när budbärarna var
bland dem, praktiserade de avgudadyrkan, trots varningen.

De efterföljande budbärarna fick i uppdrag av Gud att få folk att återvända till monoteism. Gud skapade människan
med en medfödd och naturlig benägenhet att dyrka endast Honom. Satan, å andra sidan, gör allt möjligt för att hålla
människan borta från monoteism, frestande mänskligheten att dyrka andra varelser som skapats (avgudadyrkan). De
flesta människor tenderar att flytta sin hängivenhet till något de kan se, något de kan tänka sig, även om de har
den instinktiva vetskapen om att universums Skapare är mycket större än något vi kan föreställa oss.

Under hela mänsklighetens historia sände Gud en rad profeter och budbärare att kalla människor att dyrka endast den
ende sanne Guden. På grund Satans attraktion avviker människan ständigt och dyrkar olika saker (avgudadyrkan och
polyteism). Gud skapade människan för att dyrka Honom ensam. I islam är den största synden att dyrka något eller
någon annan än Gud, den Ende, som inte behöver förebedjare eller mellanhänder. Han hör alla våra böner och har full
kunskap om allt som sker.

Samtidigt behöver inte Gud vår tillbedjan, men Han säger att Han är nöjd med dem. Han är helt oberoende av alla
ting. Hela skapelsen är beroende av Honom. Om alla människor i världen skulle samlas för att dyrka Gud, skulle det
inte gynna Honom det minsta. Det skulle inte tillföra ett dugg till Hans majestätiska allmakt. När vi dyrkar Gud,
gynnar vi våra själar och uppfyller den ädla syfte som vi skapades till. Gud har inga behov, Han är den evige, den
Absoluta. Dyrkan handlar inte bara om traditionella religiösa ceremonier eller praxis, utan också att åberopa
Honom, att överlämna sig till Hans vilja, uppfylla Hans påbud, följa den rätta vägen, att göra goda gärningar, mm.

Enhet och den exklusiva egenskapen i Hans namn och attribut indikerar att Gud inte delar attribut med de skapade
varelser, och de delar inte Hans. Gud är unik på alla sätt. Gud kan inte begränsas på något sätt eftersom han är
Skaparen av allt. Gud, den Högste.

GUD – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte
och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala
[för någon] inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och
av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna
och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige. (2:255)

I själva verket använder vi pronomen (Han) helt enkelt eftersom det inte finns något riktigt pronomen på svenska
eller i de semitiska språk som passar. Men Gud, Allah, är icke man eller kvinna, och inte heller plural. Han är
över allt det. Genom att vara En och Unik kan vi säga att Han är i singular eftersom det är det bästa uttrycket som
vi har i språket, men Gud transcenderar detta koncept. Gud är oändlig och därför finns det inte något mänskliga
sinne som kan beskriva Honom.

Inte ens de största matematikerna kan beskriva det oändliga och varje vetenskap hur avancerad den än är, kan inte
närma sig Honom. Några ”kunniga” i sin arrogans, förnekar Guds existens, eftersom deras sinnen inte kan förstå det.
Man kommer till Gud genom tro. Och i stället för att inte existera, är det den enda Verklighet. Resten är
”verklig”, men i en lägre dimension, som behöver tid för att bli slutförd.

När i Koranen används pronomenet ”vi” för att referera till Gud, görs det av respekt, och inte på något sätt
innebär det en mångfald. Att tilldela jordiska attribut till Gud är en form av polyteism. På samma sätt är
polyteism att tilldela gudomliga attribut till objekt eller skapade ting. Till exempel, den som tror att det finns
en annan gud förutom den Allsmäktige Gud kommer att ha fallit i polyteismen.

VÄLSIGNAT vare din Herres namn, omstrålat av makt, ära och härlighet! (55:78)

Allah är En och Unik. Han är alltings Gud.