1. Umar Ibn al-Khattab sade: ”Jag hörde Allahs budbärare (fvmh)
säga: ’Handlingarna är enligt avsikterna och varje person kommer att belönas i enlighet med sin avsikt. Så, den
som har utvandrat på grund av en världslig vinning eller för att gifta sig med en kvinna, kommer hans utvandring
att vara för det han ville ha.’”

2. Aisha rapporterade att al-Harith bin Hisham frågade: ”’O Guds budbärare! Hur når dig den gudomliga
uppenbarelsen?’ och Profeten (fvmh) sade: ’Ibland kommer uppenbarelsen till mig som en klocka som ringer och det är
den svåraste formen av uppenbarelse. Detta tillstånd upphör när jag har assimilerat uppenbarelsen. Ibland kommer
ängeln till mig i mänsklig form och jag tillgodogör mig allt han säger till mig.’ Aisha tillade, ’I sanning, jag
har sett honom ta emot uppenbarelsen och märkte att, på en mycket kall dag, sprang svetten ner pannan efter att
uppenbarelsen avslutade.’”

3. Aisha, de troendes Mor berättade: ”I början, kom den gudomlig uppenbarelse till Profeten (fvmh) som fromma och
sanningsenliga drömmar när han sov. Dessa drömmar kom till honom som dagens ljusa ljus och det inspirerade i honom
en kärlek till tillbakadragande och isolering. Han brukade söka avskildhet i grottan Hira och dyrka den Ende Guden
under flera nätter innan han återvände till sin familj.

Han brukade bära med sig provianter för varje tillbakadragande och återvände till sin hustru Khadija för att hämta
mer igen. Han gjorde så tills sanningen nådde honom i grottan Hira. Ängeln kom till honom och sade: ’Läs!’ och han
svarade, ’Jag kan inte läsa.’

Profeten (fvmh) berättade: ”Då höll han mig hårt och pressade mig så hårt att jag trodde att jag inte kunde stå
emot längre. Sedan släppte han mig och sa åt mig att läsa. Jag svarade: ”Jag kan inte läsa”. Sen tog han tag i mig
igen och pressade mig så hårt att jag tänkte att jag inte skulle kunna stå ut längre. Då släppte han mig och
återigen bad mig läsa. Jag svarade: ”Jag kan inte läsa”. Då tog han i mig på tredje gång och sade när han släppte
mig: LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre
är den Främste Givaren. (96:1-3). Allahs Sändebud (fvmh) återvände med ett hårt slående hjärta. När han anlände och
såg Khadija bint Khuwaylid sade han, ”Jag är rädd att något ska hända mig!” Hon svarade, ”Naturligtvis inte! Gud!
Du har goda relationer med dina släktingar, hjälper de fattiga och eländiga, tar hand om dina gäster generöst och
stödjer den som förtjänar det bland de som drabbats av olycka.”

Khadija gick ut tillsammans med Muhammad (fvmh) till Waraqa bin Nawfal bin Asad Abd al-Uzza, som blev kristen under
Jahiliyyah och brukade skriva på hebreiska. Han skrev evangeliet på hebreiska så mycket som Gud tillät honom. Han
var en gammal man och hade förlorat synen. Khadija sa, ”Min kusin! Lyssna på vad din systerson ska berätta för
dig.” Waraqa frågade ”Vad har du sett min brorson?” Och Allahs sändebud (fvmh) beskrev allt han hade sett. Waraqa
sade, ”Detta är samma Ande som Gud uppenbarade för Mose. Jag skulle vilja vara ung och fortfarande vid liv när ditt
folk kommer att utvisa dig!” Allahs budbärare (fvmh) sade, Kommer de att utvisa mig?” Han nickade och sade, ”Alla
som har trätt fram med samma sak du har med dig behandlades med fientlighet. Om jag lever tills den dagen kommer
jag att stödja dig med all min styrka.” Några dagar senare dog Waraqa och uppenbarelsen slutade också ett tag.

4. Jabir bin Abdullah Al-Dusar nämnde medan han berättade om den period under vilken Uppenbarelseboken stannade att
Profeten (fvmh) sade: ”Medan jag gick hörde jag plötsligt en röst från himlen. Jag tittade upp och såg samma ängel
som besökte mig i grottan Hira som satt på en stol mellan himlen och jorden. Detta skrämde mig och jag gick
tillbaka hem och sade: ’Täck mig! Täck mig!’ Då uppenbarade Allah verserna som säger: DU SOM sveper in dig [i din
ensamhet]! Stå upp och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rena ditt hjärta! Och fly från all hednisk smitta!
(74:1-5). Efter det blev uppenbarelsen starkare och började dyka upp tätare och successivt.”

5. Ibn Abbas förklarade Guds ord, SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt
få fram allt! (75:16) Och han sa: ”Guds budbärare brukade bära uppenbarelsen med stor spänning och hårdhet och
brukade röra sina läppar snabbt (upprepande)”. Ibn Abbas rörde läpparna och sa, ”Jag rör mina läppar som Allahs
sändebud (fvmh) gjorde. Så Gud uppenbarade SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för
att snabbt få fram allt! (75:16) När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen; sedan
är det Vår sak att göra dess mening klar. (75:18-19). Efter det brukade Profeten (fvmh) lyssna på Jibril
(Ärkeängeln Gabriel) när han kom, och efter att han gick, brukade han recitera det som Jibril hade gjort”.

6. Ibn Abbas rapporterade att Allahs budbärare (fvmh) var den mest generösa personen och brukade vara som mest
generös under månaden Ramadan när Jibril besökte honom. Jibril brukade besöka honom varje natt under Ramadan för
att lära honom Koranen. Allahs Sändebud (fvmh) var ännu mer generös än de vänliga vindar som kommer med goda
nyheter (regn) i sin vilja och beredskap till det goda.

7. Ibn Abbas rapporterade: Abu Sufyan bin Harb berättade att Herakles kallade honom medan han följde med en karavan
från Quraish. De var köpmän som gjorde affärer i Sham landet, vid den tidpunkt då Allahs budbärare (fvmh) hade en
vapenvila med Abu Sufyan och Quraish icke troende. Abu Sufyan och Herakles folk möttes i Jerusalem.

Herakles kallade dem till sitt hov i närvaro av de största bysantinska dignitärer, därefter begärde han närvaro av
tolk som översatte Herakles fråga: ”Vem av er har den närmaste relationen med mannen som kallar sig profet? Abu
Sufyan sade ”Jag är den närmaste släkting (bland de närvarande)”. Herakles sade ”Låt honom komma till mig och hans
lagkamrater ska stå tätt bakom honom.” Abu Sufyan tillade: ”Herakles sa till sin översättare att säga till mina
följeslagare att han ville fråga mig om den här mannen (profeten) och att om jag ljög skulle de rätta mig. Gud! Om
jag inte varit rädd att mina följeslagare skulle kalla mig lögnare, skulle jag ha ljugit om Muhammed (fvmh)”.

Den första frågan han frågade mig om honom var: ”Hur ser du på hans ursprung?” Jag svarade ”Han kommer från en bra
familj”. Sedan frågade han ”Har någon annan påstått något liknande förut (Profetskapet)?” Jag svarade ”Nej”.
Herakles frågade då ”Vem följer honom, de fattiga eller de rika?” Jag svarade ”De fattiga följer honom”. Han sade
”Ökar eller minskar de?” Jag svarade: ”De ökar”.

Sedan frågade han: ”Har någon av hans anhängare lämnat honom och avsagt sig sin religion av missnöje för det?” Jag
svarade: ”Nej”. Han sade ”Har ni anklagat honom för att ljuga före sin påstående (om profetskapet)?” Jag svarade
”Nej”. Han sa ”Har han någonsin förrått sitt ord?” Jag svarade ”Ne”. Vi hade en vapenvila med honom men jag vet
inte vad han kommer att göra under den tiden.” Jag kunde inte hitta någon möjlighet att säga något mot Muhammed
(fvmh) förutom det.

Herakles frågade ”Har ni kämpat mot honom?” Jag sa ”ja”. Han frågade ”Och hur gick det med slaget” Jag sa ”Det var
ett jämt slag, ibland vinner han och ibland vi.” Han sa: ”Vad är hans påbud?” Jag svarade ”Han säger, dyrka Gud
allena, tillskriv inte några partner till honom och sluta dyrka vad era fäder tillbad. Och han rekommenderar bön,
uppriktighet, kyskhet och gott bemötande till anhöriga”. Då sade han till tolken ”Säg till honom, jag frågade dig
om hans ursprung och du sa att han var en av de ädla bland er. Det händer också att ett sändebud uppstår bland de
ädla i ett folk. Jag frågade om någon hade hävdat samma före honom och du sa nej. Om du hade sagt ja skulle jag ha
trott att han bara följer någon annans påstående. Jag frågade om det fanns någon kung bland hans förfäder och du
sade nej. Om du hade sagt ja skulle jag ha trott att han var en man ute efter att återta sina förfäders rike. Jag
frågade dig om ni hade anklagat honom för att ljuga före hans påstående om profetskapet och du sade nej, så jag
undrar hur en man som inte ljuger om andra män skulle ljuga om Gud.

Sedan frågade jag om det är de fattiga eller de rika som följer honom, du sa att det var de fattiga och i själva
verket är dessa de som alltid följer sändebud. Sedan frågade jag dig om hans anhängare ökade och du svarade ja. Så
sker med den sanna tron tills den färdigställs. Jag frågade om någon av hans anhängare förnekar sin religion av
missnöje och du sa nej. Det är så med tro när dess fördelar invaderar hjärtan. Jag frågade om han sviker och du sa
nej, sändebud förråder inte. Sedan frågade jag dig vad han föreskriver och du sa att han ålägger er att dyrka
enbart Gud och att inte tillskriva partners till honom, att han förbjuder er att tillbe avgudar och beordrar er att
öva bön, uppriktighet och kyskhet. Om det är sant som du säger så kommer han snart att uppta denna plats. Jag
visste att han skulle komma, men jag trodde aldrig att han skulle uppstå bland er. Om jag var säker på att jag
skulle träffa honom, skulle skynda mig att göra det och om jag träffade honom skulle tvätta hans fötter.” Sedan bad
om Allahs budbärares (fvmh) brev som Dihya hade levererat till Busras guvernör, och han i sin tur gav det till
kejsaren för att han skulle läsa det.

Herakles läste brevet som innehöll följande: ”I Guds namn, Den Barmhärtige Den Nådesrike. Från Muhammad, son till
Abdullah och Guds budbärare, till Herakles, bysantinernas härskare. Frid vare med en som följer vägledningen. Efter
att ha sagt det, inbjuder jag dig till islams budskap. Om du blir muslim kommer du att vara säker och Gud kommer
att fördubbla belöningen. Och om du avvisar inbjudan till islam, kommer du att bära dina undersåtars synder. Säg:
”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi
inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar
och beskyddare i Guds ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som har underkastat oss
Hans vilja.” ” (3:64)

Abu Sufyan tillade sedan, ”När han läst brevet var det stor uppståndelse och röster i domstolet och vi fick order
att dra oss tillbaka. Då sade jag till mina kamrater, ”Frågan om Abi Kabshas son har blivit framträdande. Till och
med den bysantinske kejsaren fruktar honom.” Från och med då visste jag att han skulle vinna, tills Gud införde
islam i mitt hjärta.

Ibn al-Natur var guvernör i Jerusalem och Herakles var de kristnas härskare i Sham. Ibn al-Natur berättade att vid
ett tillfälle när Heraklius besökte Jerusalem, vaknade han ganska deprimerad. Några av biskoparna frågade om
orsaken till hans depression. Herakles var en siare och astrolog och svarade: ”När jag tittade på stjärnorna i natt
såg jag att de som praktiserar omskärelse hade segrat” och frågade: ”Vem praktiserar omskärelse?” Folket svarade,
”Ingen praktiserar omskärelse förutom judarna och du bör inte oroa dig för dem. Ge order om att alla judar som
finns i landet ska dödas!”

Medan man diskuterar de här frågorna presenterades inför Herakles ett sändebud från Gassans härskare som kom för
att informera om Allahs sändebud (fvmh). När han fick veta detta, beordrade Herakles att kontrollera om (den
utsände) var omskuren. Folket konstarerade att han hade blivit omskuren och rapporterade detta till Herakles. Denne
blev sedan tillfrågad om araberna. Sändebudet svarade: ”De praktiserar omskärelse”. Då sade Herakles, ”Härskaren
över denna nation har nu dykt upp”. Herakles skrev då till en bekant i Rom som var vis.

Han åkte sedan iväg till Homs (en stad i Syrien). Det dröjde inte länge förrän det kom ett svar från sin vän i Rom
som var överens med honom om Profetens (fvmh) uppdykande och hans sanningshalt om profetian. Herakles samlade sedan
de bysantinska dignitärerna i sitt palats i Homs. När de träffades, beordrade han att alla palatsets dörrar skulle
stängas och då stod han upp och sa, ”O bysantiner! Om ni önskar framgång, sök rätt vägledning och om ni vill att
ert imperium ska leva länge, svär trohet till denna profet.” Folket sprang mor dörrarna med rädda åsnors
desperation, men de var stängda. Herakles såg deras hat mot islam och förlorade allt hopp om att de skulle
acceptera det och då sade Han, ”Ta dem tillbaka till mig” och han sade, ”Mina ord var ett enkelt test för att
bekräfta er ståndaktighet i kristendomen. Och ni har bekräftat det”. Detta behagade dem och kastade sig ner inför
honom. Och så kommer vi till slutet av Herakles berättelse (i förhållande till tron).