Ayse Meva Nur – Revista Cascada

Jag ser … vart jag än tittar, människor som förorenar, samhällen som förfaller och nationer som utnyttjar jorden.
Jag ser dem missbruka och misshandla denna heliga plats som om de ägde den.

De minns inte att denna planet är samma planet som den första man och den första kvinnan kallade hem. Det är samma
planet som många profeter, helgon och forskare kallade hem. Det är samma planet som mina ottomanska förfäder kallade
hem. Det är samma planet som aboriginerna, mitt hemland ursprungliga folk kallade hem.

Jag kan se vår planet förminska framför mina ögon. Mitt hjärta värker med osäkerheten om vad som väntar oss.

Vad kommer vi att lämna till kommande generationer? Vad har vi gjort? Vad har vi förvandlat jorden till?

Den Gudomliga rengöring

Allt Gud skapade i den här världen och bortom den är i perfekt ordning och balans, för Han är den Mäktigaste och
Visaste. Därför kan Han inte vara ansvarig för den kaotiska situationen i världen idag.

Denna planet är som ett hotell, som ett pensionat som ständigt fylls och töms på grund av liv och död. Trots dessa
ständiga in och utgångar förblir hotellet helt ren och städad. Det finns inget onödigt i det, det finns ingenting
som inte har någon nytta eller syfte, och det finns ingen sak, som av en slump, är felplacerad.

Om det inte vore för denna uppenbara renhet, skulle på kort tid tusentals arter av djur och växter på jorden ha
kvävts. Guds ordning finns överallt där ögat når.

Köttätande djurarter rengör haven från kropparna av andra marina varelser som dör varje dag, miljoner av dem, och
förhindrar på så sätt havets förorening.

Myrorna samlar kropparna av andra små varelser och små partiklar och fragment av andra varelser, vilket eliminerar
onödiga rester.

Flugorna tar hand om giftiga ämnen och organismer som är osynliga för det mänskliga ögat som är ansvariga för
sjukdomar, vilket förhindrar spridning av många smittsamma sjukdomar.

Den gudomliga ordningen åtlyds av alla överallt, från rengöring av ögonlocket till borstning av flugornas vingar.(1)

Därför finns det prakt och harmoni i varje skapad varelse, i alla hörn av världen. Skönhetens variation visas i en
mängd olika så underbara färger och former att fantasin tvingas erkänna dess oförmåga att tänka ut något vackrare.

Det är synd att denna underbara värld som Gud har gett till människor för att de ska observerar och studera, får
inte mer uppmärksamhet än den som ges till en skrothög.

”Hur beklagligt och slösaktig har vi behandlat slätter och bostadsområden, och förvandlat dem till öknar och
vittrande berg. Hur tragiskt och olyckligt har vi behandlat hav och floder vi har förorenat. Återigen, hur
beklagligt och slösaktig har vi behandlat luft och vatten, åkrar, skogar och trädgårdar som vi har gjort sterila
till varje livsstil. Sannerligen har vi förvandlat denna värld som liknade paradiset till helvetet, hur beklagligt
och tragiskt har vi behandlat oss själva!” (2)

I våra ansträngningar efter ”framsteg” och ”utveckling” har vi glömt bort vår världs ändliga och ömtåliga natur, och
mänsklighetens plats i den. Så när människan har förbättrat denna världs tillstånd, vars order hon har förstört och
förorenat, när hon har återställt dess tidigare skönhet och balans, först då kommer hon att kunna leva ett friskare
och lyckligare liv.

Jordens väktare

Ursprunget för de globala miljöproblemen ligger i människans avsiktliga förkastande av de fysiska lagar som styr
miljöns utveckling och en ihållande olydnad av Guds andliga lagar.

Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden… (28:77)

Koranen och profetens lärdomar innehåller instruktioner för att hjälpa mänskligheten att bevara sin miljö. I Koranen
säger Gud: Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning… (6:165). I denna vers är det tydligt att människor
har en speciell plats i Guds plan. Mer än jordens vänner är vi jordens väktare.

Profeten efterlevde denna på det bästa möjliga sätt, som jordens väktare. Han var en ”miljö pionjär” genom att leva
med en existentiell filosofi som utgår från den grundläggande länk och ömsesidigt beroende mellan alla naturliga
element, med vetskap om att ifall människan missbrukar ett enda element, den naturliga världen som helhet kommer att
drabbas direkt av konsekvenserna.

Till exempel, profeten sade att det finns enorma fördelar med att plantera träd, vilket han påpekade borde fortsätta
göras fram till Domedagen. Han sade: ”Om tiden är kommen och en av er har i handen en palm stickling för att
plantera, ni kan plantera det innan tiden kommer och ni ska göra det och ni blir belönad för denna handling.” (3)

Dessutom rådde profeten och varnade för att skuggorna under vilka människor kan vila och utrymmen under fruktträden
inte bör smutsas ner. Han betonade också att man inte ska spotta på vägarna och gudstjänstlokaler (4) och att alla
föremål som kan skada människor bör tas bort från vägarna och placeras vid sidan av vägen. (5) Efterlevnaden av
dessa principer är viktig och det gäller alla människor, vilket garanterar en hälsosam, säker och ren miljö.

Koranen betonar också vikten av inte skada andra levande varelser på jorden. Gud förklarar: Det finns inte ett enda
av markens djur, inte en fågel som bärs av sina vingar, som inte bildar samhällen liksom ni själva… (6:38)

Den senaste statistiken visar att varje år mer än 60 000 djurarter dör ut, över 4 miljoner hektar skog förevinner,
cirka 1,8 miljoner liter vatten förloras, och industrier släpper ut i miljön omkring 10 miljoner ton giftiga
kemikalier.(6) Det handlar om stora mängder avfall som har orsakat människans egen förstörelse.

Miljö förödelsen som plågar denna planet är alltså en direkt följd av kränkningarna av dessa naturlagar. Statistiken
visar konsekvenserna av en överträdelse som också påverkar oss.

Ottomanerna, de medkännande sultaner

Den ottomanska perioden var en period under vilken man lade en stor vikt vid reglering och miljöskydd, i den mån att
överträdelse inom detta område ledde till juridiskt straffbara konsekvenser. Det fanns ingen tolerans för
miljöförstörelse.

Vi kan se värdet, betydelse och respekt för miljön som den islamiska världen hade under 1400-talet i den stora
osmanska sultanen Mehmet II ”Erövraren” attityd. I hans testamente kan man läsa:

”Jag, Istanbuls erövrare, den ödmjuke tjänare Fatih Sultan Mehmet, ger bort 136 butiker som personligen äger och
rätt till i Taslik stadsdelen i Istanbul, med följande villkor:

Jag har utsett två personer från varje gata i Istanbul för att ta emot vinsterna från dessa butiker. Dessa människor
kommer att gå omkring på gatorna under vissa tider på dygnet med en hink i sina händer som innehåller kalk och
koldamm. Denna blandning kommer att användas för att täcka alla spott de hittar på gatan och de kommer att få som
betalning 20 akce (ottomansk valuta) per dag.

Vidare har jag utsett 10 kirurger, 10 läkare och tre sjuksköterskor att färdas genom Istanbuls gator vissa dagar,
varje månad, och knacka på dörren till varje enskild medborgare och kontrollera om det finns någon sjuk i huset. Om
det finns, kommer de att behandlas. Om man inte kan behandla dem just då, måste patienterna överföras till
Darulaceze (vårdhem/sjukhus) och behandlas där.

Dessutom kommer familjerna till de soldater som stupade som martyrer och fattiga människor i Istanbul att få mat i
soppkök som jag har byggt. Men de som inte personligen kan gå dit för att äta eller hämta sin mat, kommer det att
tillhandahållas av en alternativ tjänst. Deras mat kommer att skickas till deras hem i diskreta förpackningar efter
solnedgången, så att det inte ses av andra människor.” (7)

En annan bevarad handling avseende vård av miljön kommer från Sultan Suleyman Den Store från 1500-talet, den heter
Nisan-i Humayun. Några viktiga punkter att tänka på i detta dokument är:

”Alla hus, butiker och omgivning måste rengöras och hållas rena. De ansvariga bör se till att medborgarna plockar
upp skräpet och tar hand själva om rengöring av sina egna sopor.

Ägarna av vagnar bör inte störa de boende genom att lämna sina djur nära deras hem eller uteplatser. De ska samla in
och ta bort deras djurspillning och lämna det på rätta ställen utanför staden. Det är förbjudet att lämna lik efter
hästar, får, osv. på gatorna. De som vägrar att följa dessa normer kommer straffas offentligt.

Avloppsvatten som innehåller diskmedel och tvål bör inte kastas ut på gatan. Ingen person har rätt att förhindra att
dessa normer genomförs och deras implementering kommer att övervakas noga av de organ som ansvarar för att
upprätthålla lagen.” (8)

Det är uppenbart att i dokumenten som de vi nämnt ovan visade, ledarna stor känslighet och tog försiktighetsåtgärder
för att genomföra åtgärder som rör skyddet av folkets andliga och fysiska välfärd och städning av offentliga
platser.

Djurens rättigheter är ett modern fråga som nyligen blev aktuell. Tyvärr, i dagens samhälle, många regeringar
fortfarande kämpar för att försvara de mänskliga rättigheterna, men mycket lite görs för att försvara djurens
rättigheter.

De osmanska sultanerna satte igång rättsliga åtgärder i fråga om skydd och behandling av djur. Således en lämplig
vård och behandling av djur säkrades med rättsliga åtgärder och inte lämnades till varje individs beslut.

Det ottomanska riket var känd för sina vakif, eller stiftelser, som ursprungligen inrättades för att tillgodose
behoven hos vissa grupper av människor i samhället och som senare blev en del av den osmanska livsstilen. Den mest
intressanta av dessa vakif ägnades åt djur. Dessa institutioner var platser där folk kunde skänka generösa summor
pengar till bagerier och slaktare så att de kunde ge bröd och kött till herrelösa djur.

Dessutom sultanerna inte bara tog hand om livsmedelsförsörjningen för djuren, men också såg till att om dessa blev
sjuka, hade specialiserat sjukhus där de kunde behandlas och vårdas.

Ricaut, anställd av den brittiska ambassaden i Istanbul under den ottomanska perioden, som dog år 1700, berättade om
hur imponerad han var med den respekt och värde som det osmanska folket visade för djuren och den betydelse de hade
gett till deras utfodring och skydd.

”Det var inte bara människor som åt i soppkök, men även katter och hundar. I vissa städer byggdes hus för katter och
etablerades stiftelser för deras livsmedel och kostnader för det betalades tillsammans med personalen för att möta
behoven hos dessa djur.” (9)

Aboriginerna, nyckeln till att klara av jorden

Tills nyligen den mänskliga rasen, oavsett om de var infödda i små autonoma regioner eller stora imperier, agerade
instinktivt inom naturliga gränser som inte var definierade. När dessa forntida civilisationer försvann fortsatte
skogarna och miljön att växa. De lämnade inte efter sig skräp, föroreningar eller gifter.

Så flyttade de olika aborigin stammar i Australien runt deras territorier för att spåra tillgången till resurser.
Deras respekt för regionens flora och fauna involverade användning av teknik som säkerställde deras överlevnad.

De använde aktiv sin mark genom traditionella system ärvda från sina förfäder. Aboriginerna brände jorden för jakt,
förnyelse av betesmark, göra sitt land lättare att resa igenom, för att rena landet från andliga föroreningar som
fanns kvar efter ett dödsfall, för att skapa brandvägg som skulle kunna användas senare under torrperioden och ett
antal ändamål vars enda syfte var att ”ge liv till landet”. (10)

De kände också en djup respekt för landets djur, till exempel när de dödade en känguru för att äta dess kött, tog de
hänsyn till det totala antalet kängurur i ett visst område, att det var inom ett visst antal.

Så, om antalet var mindre än det bestämda, rörde de inte kängururna även om det innebar att de gick hungriga och
fick leta efter något annat att äta. Deras allmänna respekt för växter och djur var något djupt heligt, de kände
ansvar att vårda och föra sitt arv i gott skick till kommande generationer.

Slutsats

Men i dag, har människan mycket mer att erbjuda världen, intellektuellt och tekniskt sett, jämfört med tidigare.
Trots sin överlägsenhet inom områden som vetenskap och teknik fortsätter miljön att kämpa för sin överlevnad och den
lider. Vem har kontroll över vem? Varför hade stammar, klaner och imperier i det förflutna, med sina begränsade
resurser, mer kontroll över miljön, och varför i dag, med alla våra tekniska framsteg, klarar människan inte denna
kamp?

Tyvärr den harmoni mellan människan och hennes omgivning som profeten främjade är förlorad. För att hantera
effekterna av kemiska föroreningar från industriavfall, förorening av den dumpade skräp, buller som orsakas av
onödiga ljud, och föroreningar som orsakas av översvämningen av värdelös och oorganiserad information, kanske är det
dags för världssamfundet som helhet, oavsett tro eller bakgrund, att följa profetens kloka lärdomar för att lösa den
nuvarande miljökrisen.

Den grundläggande lösning på dessa kriser ligger i människans respekt för de fysiska lagarna och acceptans av de
andliga lagar som utformats av Gud.

Först då kan det bli möjligt sant hälsa, lycka och helande.

Anmärkningar

1. Nursi, Bediuzzaman Sai . 2008. The Gleams, NJ: Tughra Books, sida 429.
2. Gülen, Fethullah. 1996. The Nature We Have Destroyed” The Fountain, nr 15.
3. Hadith Musnad.
4. Bukhari Volym 1, Bok 8, Nummer 406.
5. Muslim, Bok 4, Nummer 1126.
6. Worldometers ”World Statistics updated in real time” http://www.worldometers.info
7. Özdemir, Ibrahim. ”Osmanli Toplumunda Cevre Anlayisi” Türkler, edt. H.C. Güzel och K. Cicek, Ankara: Yeni
   Turkiye Yayinlari, c 10. http://www.ibrahimozdemir.com/Makaleler/Osmanl % C4 % B1ToplumundaCevre.pdf
   från 21 maj 2009.

8. Ibid.
9. Ibid.
10. Northern Land Council: Caring for the Country, ”Land Management” http://www.nlc.org.au/html/care_fire.html