Kapitel 3 i boken Profeternas arvtagare

Den heliga kunskapen, säger Hasan al-Basri, är av två typer, ”kunskaper om talet, som är ett Guds bevis mot Adams son,
och kunskap om hjärtat, vilket är en användbar kunskap.” Hasan tillskriver denna berättelse profeten (fvmh),
och Ibn Masood berättar det i Sahih Muslim, ”Folket reciterar Koranen och kanske den korsar inte ens deras nyckelben,
medan om recitationen når deras hjärtan och slå rot i dem, skulle det vara till en enorm fördel.”

Denna användbara kunskap berör hjärtat och skrivs fast i den erfarenhetsmässiga kunskapen om Gud, medvetande om Hans
höghet liksom ödmjukhet till Honom. Det lägger i hjärtat upphöjelse, förhärligande och kärlek till Allah. När dessa
funktioner sätter rötter i hjärtat, blir det ödmjuk och påverkar lika alla delar av människan.

Precis som det står i Sahih Muslim, profeten (fvmh) brukade säga: ”Jag söker skydd hos Allah från värdelös kunskap
och ett hjärta som inte känner någon ödmjukhet.” Detta innebär att kunskapen som inte genererar ödmjukhet är värdelös
kunskap. Det sägs att profeten (fvmh) brukade be Allah att ge honom nyttig kunskap. I en annan hadith sade han, ”Be
till Allah om användbar kunskap och sök skydd hos Honom från värdelös kunskap.”

Kunskap om talet är ett a Guds bevis mot människan. Profeten (fvmh) sade: ”Koranen är Allahs argument för eller emot
dig.”

När den inre kunskap försvinner, den yttre kunskap finns kvar i människornas tal som bevis mot dem. När det händer,
blir ingenting kvar av Islams din än namnet och av Koranen enbart dess skrifter. När det gäller Koranen, kommer det
att finnas kvar på böcker i slutet av tiden de kommer också att försvinna och ingenting kommer att bli kvar, varken i
böcker eller i hjärtat.

Intern och extern kunskap

De lärda delade kunskapen i intern och extern. Insikten eller inre kunskap är den som berör hjärtan och skriver fast
i dem respekt, ödmjukhet, medvetenhet om Allahs storhet, upphöjelse, kärlek, intimitet och längtan. Extern kunskap är
den som finns på tungan och den är Allahs argument mot människan.

Wahb ibn Munabihh (mGvnh) skrev till Makhul (mGvnh),
”Ja, du är säker en man som har uppnått den yttre kunskapen om islam och därför blir du en hederlig man. Så sök insikten
och du kommer att uppnå kärlek och närhet till Allah”.

I en annan berättad version står: ”Tack vare din yttre kunskap har du uppnått status och ära bland folket. Därför sök
den inre kunskapen för att uppnå status och närhet till Allah. Du ska veta att alla dessa tillstånd är separerade.”

Wahb (mGvnh) sade att extern kunskap är kunskap om domarna och regler för lagen, om det lagliga och olagliga, alla
uttryck i talet. Denna kunskap ger till sin ägare respekt och vördnad. I detta brev varnar Wahb över det som kommer
ur folks mun och mot andlig stagnation och strävan efter ära och andras beundran. Den som stannar vid allt detta
avviker från Allah och bara lurar sig själv i sitt sökande efter andras smicker i stället för att söka Allahs
välbehag.

Dessutom refererar den inre kunskap till den ljus som berör hjärtan och sätter fast i dem respekt, upphöjelse och
förhärligande och som uppmanar människan att använda denna kunskap i strävan efter kärlek och närhet till Allah.