Abderrahmán Muhámmad Maanán

Quraish 106, Mecka perioden

Bismillahi rahmani rahim
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Li iilafi quraishin
SÅ ATT Quraysh kunde förbli enade och trygga,

Iilafihim rihlata shetaa i wa saif

enade och trygga vad gäller såväl deras vinter- som deras sommarfärder.

Fal yabudu rabba hadha l baiti
Därför skall de tillbe Herren till denna Helgedom,

Ladhii atamahum min yuin wa aamanahum min khauf
som har gett dem föda när hungersnöden hotade och trygghet när fruktan hade fått makt över deras [sinnen].

Quraysh folk var medlemmar i den dominerande arabiska stammen i Mecka. Med tiden hade Quraysh lyckats omvandla denna
prekära nomad by till en liten men blomstrande handels ”republik”. Bland de olika klaner som ingick i stammen fanns
Banu Hashim till vilken Muhammed (fvmh)
tillhörde.

Långt innan hade Allah befallt Abraham (Ibrahim), som den muslimska tradition också kallar Khalil, den som har en
intim relation med Gud, att bygga ett hus (Bait) i Arabiens öken. Denna byggnad, som också är känd som Kaba (al-Kaaba),
på grund av sin kubiska form, var fröet till Mecka.

Från början var huset haram, ett förbjuden eller stängd utrymme. Det är ett utrymme som Allah ”reserverade” för sig
själv. Det är Allahs Hus (Baitullah), där endast Honom finns och det är tom. Det kallas också al-Bayt al-Atiq, det
Frigjorda Huset, och dit kommer inte våldet eller tvång eftersom det är kraftfullt och starkt avvärjer eventuella
angrepp mot dess okränkbarhet (Hurma).

Förlängningen som omger den är Masjid, moskén, vilket betyder plats för prostration, för allt som existerar
underkastar sig Honom och placerar sin panna mot marken inför den Ende, som är tillvarons centrum. Detta gör Huset
till något mystiskt, där symbolisk men effektivt finns en oläslig hemlighet, Uluhia, det gåtfulla tecken, en
outgrundlig och tvingande djup, en oroande klyfta, som tillhör Allah.

Uluhias outsägliga närvaro gav Mecka, som dalen där Kaba byggdes heter, en underlig aura av mystik och okränkbarhet.
Detta var dalens Hurma, något som fanns i det och som var imponerande och svår att beskriva som gjorde det förbjudet
och vördade. Koranen lär oss att när Abraham var klart med Kaba, sade: ”Herre, gör detta till ett fridfullt land och
ge folket dess frukter…” Hurma med vilket dalen klädes var Allahs svar på Abrahams (fvmh) åkallan. Den tidigare
sura, Al-Fil (Elefanten), anspelar på Kabas skyddade status.

Olika beduinstammar bosatte sig tillfälligt runt den tills slutligen Quraysh blev fast och organiserade runt den
staden Mecka. Det skräckinjagande Hus som upptar centrum var alltid respekterade, men eftersom dess hemlighet var
otillgänglig, urartade araberna i en grov avgudadyrkan. Men de behöll pilgrimsfärdens riter till Kaba, som hade
inrättats genom deras förfader, Abraham.

Allah befallde Abraham att bygga sitt hus i mitten av ökens ödsliga miljö och gav Hurma, d.v.s. respektabilitet till
Sitt Hus, så att araberna alltid kände mot det en djup vördnad. Det gav prestige till Meckas invånare, en prestige som
ledde till en aristokrat status som de fick som grannar till Huset.

”Meckas folk” har alltid varit föremål för stor respekt och hänsyn, och reste säkra genom arabernas land. Man bör
komma ihåg att de olika stammarna vanligtvis var inblandade i endemiska krig och räder mot karavaner var vanlig.
Quraysh hade ett speciellt privilegium som tillät dem att resa på vägarna utan att bli störda. Dessutom Kabas
betydelse tvingade araberna att besöka det ofta, vilket gjorde att invånarna i Mecka fick betydande intäkter som
tillät dem att leva bekvämt i ett ogästvänligt område som är dalen där Kaba finns. Detta var svaret på Abrahams
åkallan till Allah som hade sagt: ”Herre, gör detta till ett fridfullt land och ge folket dess frukter…”

Tack vare Allahs Hurma, Mecka och dess omgivningar (Haram, eller förbjudet land), trots dess ogästvänliga natur, var
en plats för fred och rikedomar när istället det skulle varit vanligt med osäkerhet och hunger.

Kaban, på grund av sin mytiska karaktär och även när den var tom, erbjöd fred (gentemot fruktan) och välstånd (från
svält). För muslimer är det motsvarigheten till hjärtat, där bara Allah finns och därifrån vattnas kroppen. Hjärtat i
varje varelse är Kaban, Allahs Hus (Baitullah), existensens puls, dess axel och dess skakande tillstånds ursprung.
Hjärtat är Allahs odefinierbara närvaro, tvetydigt, mystisk och effektiv, imponerande på Sin Tron i mitten av varje
varelse. I detta centrum bor freden och det är därifrån generositet svämmar över, det är kärnan dit alla kommer
tillbaka, som muslimer som gör sin pilgrimsfärd till Mecka.

Tack vare Husets okränkbarhet (Hurma), så ingrodd hos araberna medvetande i den pre-islamiska eran, kunde Quraysh göra
något som nästan ingen annan riskerade att göra, organisera handels karavaner genom den arabiska halvöns osäkra vägar.
Det är var Koranen hänvisar till i denna sura när den säger: li-ilafi quraishin ilafihim rihlata sh-shitai wa s-saif,
antingen genom överenskommelse med Quraysh, sitt förbund för karavaner vinter och sommar!

Ordet ilaf, pakt, partnerskap, kommer från idén om ulfa, sämja. Freden och säkerhet de levde i och som de vande sig
med, tillät dem att komma överens, underförstått, för att organisera stora handelsresor (rihla, som används här för
att specifik beskriva karavaner), ett på vintern (shita) till Jemen och andra på sommaren (saif) till Syrien.

I mitten av en karg öken, full av skuggor som lurar, vad var storheten hos den Outsägliga Hemlighet som bor i Kaba som
skyddade dem och banade vägen för deras lycka?

Det var på grund av Kaba, det mysteriet som omgav den, som araberna respekterade Quraysh.

Fördömda av den svåra miljön till svält och otrygghet, agerade den Skapande Sanningen från Kaba i den dystra miljö i
vilket Quraysh levde i ett mirakel, som de var medvetna om. Här påminner Koranen dem genom att vädja till
blygsamheten: antingen genom den implicita pakt som gör att Quraysh kan röra sig i fred och så frukter de får utan att
anstränga sig för dem! Eller för Hans skull, för den harmoni de har fått som en gåva, och den skam de kan känna inför
den Storhet som är kärnan i deras stad, och därför överge avgudadyrkan och överlämna sig till Husets Herre: Fal yabudu
rabba hadha l-baitil-ladhi at’amahum min yuin wa a manahum min khauf, Därför skall de tillbe Herren till denna
Helgedom, som har gett dem föda när hungersnöden hotade och trygghet när fruktan hade fått makt över deras [sinnen].

Quraysh var grannar med det Obegripliga, det fanns i deras räckhåll, i hjärtat av deras stad. Och de åtnjöt av dess
överväldigande makt, en strålning som fick de att betraktas som adel bland beduinerna. Men i stället för att erkänna
Honom som deras enda och sanna Herre (Abada ya bud, att erkänna som Herre), dyrkade de avgudar ristade med sina händer
och lade sina hopp i fiktion.

Detta är den nonsens som Koranen censurerar, i stället för att söka substitut måste människan förlora rädslan för det
djupa som hennes hjärta uppfattar, och dyka i havet av sina mest utmanande insikter. Människorna ska erkänna därför
utan hinder Herren (Rabb) av huset (Bait), Han som manifesterar sig från hjärtat, som verkligen livnär dem från djupet
av sin outgrundliga Sanning (Atama-yutim, att livnära). De ska erkänna och underkasta sig Honom som är den verkliga
fred, Han som ger säkerhet (Amana-Yumin, ge frid) och förvandlas inför Honom till Muminin som söker fred, till öppna
varelser inför Allahs fred.

Detta är begäran som gjordes till Quraysh, som fick äta när hungern var att förvänta (Yu), och bodde i säkerhet när
att sitta fast i rädsla var att förvänta (Khauf). Allah är den Ende som skapar liv, som utvecklar, som regerar från
sin tron i hjärtat. Därför kallar vi Honom Rabb, Huset Herre och Herre över världarna.

Sura Quraish avser att väcka minnen. Den påminner oss om sanningar som inbjuder till blygsamhet och förlägenhet. Och
liksom Quraysh inte ignorera Husets värd och dess inflytande på den okränkbarheten de åtnjöt, genom att gå till henne
och bara till henne i tider av sorg och olycka. Alla människor är Quraysh, adlad varelser av sin Herre i vars hjärtan
finns Allahs Hus.

För dess tema och stil är sura Quraysh den naturliga fortsättningen till sura Al-Fil (Elefanten). Men de traditionella
berättelserna (riwayat) lär att andra nio kapitel uppenbarades mellan dem.

Ordlista

Quraysh, Quraysh var en arabisk stam som styrde Mecka

Hurma, okränkbarhet

Haram, förbjudet och okränkbar utrymme

Bait, hem

Kaaba, Kaba

Uluhia, Allahs mystiska och outgrundliga natur

Masjid, moské, plats för prostration

Ilaf, förbund, avtal

Ulfa, sämja

Rihla, resor, expedition (här, karavan)

Sheta, vinter

Saif, sommar

Abada-yabud, att erkänna som Herre

Rabb, Herre, en av Allahs namn

Atama-yutim, att ge mat, att livnära

Yu, hunger

Amana-Yumin, ge säkerhet

Khauf, rädsla.

Utdrag från Islam Verde Nr 20