Vanessa Rivera de la Fuente
Den 7 april 2007 visades en video på Internet. En fruktansvärd video genom vilken mänskligheten, genom kraften av teknikens globalisering, kunde delta i det avskyvärda spektaklet, mordet genom offentlig stening av Du’a Khalil Aswad, en 17 åring kurdisk irakisk flicka. Det gör ont att minnas de vilda och orättvisa omständigheter som ledde till Du’as död, men vi bör komma ihåg om att återuppliva är också att synliggöra, en uppmaning att aldrig mer ska detta ske.
Det är märkligt att minnet av Du’as mord matchar den kristna påskhelgen, som påminner om lidande, död och Jesus, Marias sons uppståndelse. Denna 17 årig flicka hade sina egna 30-minuters lidande. Hon var offer för människornas misstänksamhet och skvaller om hennes leverne. Hon mördades på grund av männens patriarkala domar om kvinnors beteende. Redan innan hon stenades var Du’a socialt korsfäst och dömt att dö.
Du’a dödades för att hon blev kär. Hon ville konvertera till islam och gifta sig med hennes sunni muslimska pojkvän. Andra källor tyder på att hon dog som straff för att vara frånvarande från hemmet en natt. Tydligen flydde Du’a bort från sin familj, vilket ökade misstankarna och rykten om hennes sexuella beteende. Man antog att hon inte var oskuld, därför blev hon ett mål av det pinsamma och grymma så kallade hedersmord, vilket är ingenting annat än ett kvinnomord med en annan kulturell mask.
Den dagen återvände Du’a hem från en kvinnojour skydds hus efter att hennes familj bad henne att återvända. Hon sa att hon hade blivit förlåten. Istället togs Du’a emot i sin hemstad Bashika av mer än tusen män. En del av den mördande publiken filmade med sina telefoner Du’as död. Bilderna sändes världen runt, en flicka med mörkt hår, klädd i röd tröja och svart underkläder, med blod droppade från hennes ansikte. Videon visar hur hon försökte frigöra sig genom att sparka folkmassan, men de slog henne i huvudet med betongblock.
Du’as namn låter som det arabiska ordet för ”bön”. Du’a bad, men ingen lyssnade. Beväpnad polis i uniform var närvarande och såg hur hon mördades. Steningen tog ca 30 minuter. Man kan se Du’a i videon som försöker sitta upp och be om hjälp, medan publiken skrattar åt henne och upprepade gånger kastar stenar och bitar av betong å hennes huvud. Ingen försökte hjälpa, ingen försökte stoppa hennes tortyr till döds.
Några klipp visar hennes kropp liggande på gatan, naken, medan hennes ansikte är täckt med blod. Man kan se att hon fortfarande andas. Efter Du’as död, i byns torg, blev hennes kropp bunden till en bil som körde genom gatorna. Vissa rapporter sade att hon begravdes med resterna av en hund, men denna information visade sig senare vara inte sanna.
Steningen är inte islamisk
Steningen är en mycket gammal form av avrättning. Det innebär att publiken kastar stenar på en person till döds. Eftersom en person kan tåla hårda slag utan att förlora medvetandet, kan stening leda till en långsam död. Detta orsakar mer lidande på den som ska avrättas, och därför är detta en form av avrättning som successivt övergavs, tillsammans med andra åtgärder såsom tortyr, ju större framsteg gjordes för att erkänna de mänskliga rättigheterna.
Idag används steningen i Afrika, Asien eller Mellanöstern, där ibland straffas med detta människor som har sex olagligt. Avrättning genom stening görs vanligen på en person som har täckts helt med en trasa (för att inte se effekterna), begravd till halsen eller bunden på något sätt, samtidigt som en folkmassa kastar stenar.
Även om den identifieras med islam, finns det inget direkt samband mellan religion och död genom stening, även om det finns muslimska länder med viss fundamentalistisk inriktning som fortfarande praktiserar det. Här är några fall av i den antika och moderna historien:
Hypatia (355 – mars 415), kvinnlig romersk-egyptisk filosof, astronom och författare, stenad av en mobb av kristna fanatiker, troligen uppmuntrad av Kyrillos av Alexandria (370-444).
Palamedes (grekisk mytologi), stenades till döds för förräderi.
Stefanos (martyr), dömd för hädelse (Apostlagärningarna 6:8-14 och 7:58-60).
Prinsessa Misha’al Fahd al Saud (1977).
Amina Lawal friades efter att hon blev dömd till döden genom stening i Nigeria 2003, och senare räddades av företagen och är idag utanför Nigeria. Hon är fortfarande förföljd av hennes lands rättvisa. Sharia tillämpas i 12 delstater (av 36) i norra Nigeria sedan 1999. Denna islamiska kanoniska rätt föreskriver stening. Dock fastställer Koranen Allahs nåds överhöghet framför alla mänskliga dekret.
Jibrin Babaji, 23 årig nigerian. Den 23 september 2003 (dagen man meddelade att den islamiska hovrätten frikände Amina Lawal), dömdes honom till döden genom stening pga. han befanns skyldig till ”sodomi”.
Jaffar Kiani stenades till döds för äktenskapsbrott i Iran i juli 2007.
I Toran sanktioneras steningen i många fall:
Om man rörde berget Sinai när Gud gav de tio budorden till Moses (Andra Mosebok 19:9-13)
En oxe som skadar en man med sina horn ska stenas till döds (Andra Moseboken 21:28)
För brott mot sabbaten (Sabbat) (Fjärde Moseboken 15:32-36)
Om man offrar en son till guden Molok (Tredje Moseboken 20:2-5)
Om man framkallar andar eller använder sig av spådom (Tredje Moseboken 20:27)
För hädelse mot Gud (Tredje Moseboken 24:10-16)
Dyrka andra gudar (Femte Moseboken 17:2-7), eller påverka andra att göra det. (Femte Moseboken 13:7-12)
Underlåtenhet att lyda sina föräldrar (Femte Moseboken 21:18-21)
Att gifta sig utan vara oskuld och att låtsas vara det (Femte Moseboken 22:13-21)
Att ha sex med en man med vilken kvinnan är inte gift med (båda ska stenas) (Femte Moseboken 22:23-24)
I Johannes evangelium berättas att Jesus var mot denna orättvisa lag.
Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” (Johannesevangeliet 8:1-11)
Muslimer erkänner Jesus, Marias son, som en av våra profeter och en av de viktigaste budbärare som Gud skickade till mänskligheten. Om Jesus kritiserade steningen, de som har antagit islam som sin livsstil måste inte bara förkasta den från sitt medvetande, men offentligt och kraftfullt fördöma alla härskare i varje land som kallar sig muslim, och styr ett land med en islamisk domstol där man fortfarande kan validera, utöva och främja denna smärtsamma, långsamma och barbariska straff mot människor. De som inte ratar sitt liv efter barmhärtighet och rättvisa är inte underkastad Gud.
Det finns ingen heder i mord
Hedersmord är ett mord motiverad av en grupps personliga åsikter om hur andra ska leva sitt liv: sex, homosexualitet, äktenskapsbrott, att bli kär i en person av annan religion, uttrycka åsikter, är alla val som tillhör det personliga, det privata liv i dess vidaste bemärkelse. Den verkliga heder finns i att skydda och garantera rätten till privatliv, personlig värdighet, och inte exponera och offentligt fördöma folk för handlingar som inte utgör ett brott och inte heller rör andra. Den verkliga ”Heder” är att ge en rättvis rättegång, ett försvar och en domstol för att döma en straff, i förekommande fall, i enlighet med rättsstatsprincipen.
Åsikter, domar, personliga fördomar, det var vad som dödade Du’a. Om vi kan tänka på en metafor i förhållande till stening, tror jag att vi alla har någonsin känt sig stenad mer än en gång. Många har känt hur deras liv har blivit exponerat, kritiserat, ifrågasatt och dömt utifrån vad andra tycker. Och stenarna kommer i form av skvaller, åsikter, verbal misshandel, etiketter: neger, hora, bög, ensamstående mamma, lesbisk, terrorist, invandrare och tjuv, knarklangare, mm… Hur många gånger varje dag stenar vi vår nästa som en daglig rutin?
Du’as kropp grävdes upp och skickades till rättsmedicinska institutet i Mosul för att se om han var oskuld när hon dog. Resultaten av dessa tester bekräftar att Du’a var och, även efter hennes död är fortfarande oskuld. Veckorna efter marscherade många kurder på gatorna och krävde ett slut på hedersmord. Den brittiska avdelningen av Amnesty International krävde att Du’a Khalil Aswads mördare skulle föras till rätta. De protesterande uppmanade Kurdistans regionala regering (KRG) att vidta beslutsamma åtgärder när det gäller händelsen och arbeta för att stoppa hedersmord.
Polisen gjorde två gripanden Bashika i relation till mordet, men var tvungen att meddela att fyra andra personer som hade varit inblandade, bland annat två av offrets farbröder hade flytt. Kurdiska myndigheterna har infört reformer som förbjuder hedersmord, men har inte utrett eller åtalat de misstänkta.
Det beräknas att varje år dör 8000 eller flera, främst kvinnor och barn, på grund av ”hedersmord”. Endast i Pakistan under 2011 dödades 1000 kvinnor och flickor under detta begrepp. Även om dessa dödsfall inträffar främst i länder med muslimsk majoritet är den sannerligen inte unikt för islam. Vad folk runt om i världen har sett, är den globala exponeringen av ett illegitimt barbari vars ursprung finns i stamkulturen och inte religionen.
Ironiskt nog har dessa människor, så stolta över sin grymhet, hjälpt rörelsen mot stening och hedersmord. Genom att filma och publicera Du’a Khalil Aswads mord och göra oss vittnen till deras brist på barmhärtighet har uppmuntrat födelsen av organisationer vars mål är att hålla minnet av offren för hedersmord och kräver att rättvisa skipas.
Våld, även om det har specifika kulturella drag, är inte ett problem för bara den gemenskap som utövar det. Hedersmord är inte muslimer eller afrikaners problem, eller stening angår endast de länder som tillåter det. Som människor, som lever i samma värld, kan vi inte tillåta det. När det gäller våld, mord, uppenbarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna, gäller inte ”oss” och ”andra”. Det finns ett ögonblick där varje person måste göra ett medvetet val när det gäller våldet och inta en fast och icke-förhandlingsbar inställning för total och permanent avskaffande av dessa metoder och alla form av brott mot mänsklig värdighet.
Mina böner är med Du’as själ och alla andra offers själar som fortfarande väntar på rättvisa.
