Djilali Elabed – Saphirnews

För att lyfta upp frågan om slöjan ovanför den uppfattningen med vilken man presenterar slöjan i Europa, och
i Frankrike i synnerhet, kan vi inte ignorera dess förhållande till den kvinnliga kroppen, eftersom religiös
etik har lämnat sin plats till förmån för en viss uppfattning om modernitet och handel i världen som införts
av en triumferande och globaliserad kapitalism.

Moderniteten har bland annat byggts mot den kastrerande kristna moral som har demoniserat kroppen och kvävt
libido. Det var filosofen Friedrich Wilhelm Nietzsche som var den viktigaste filosofen som ville komma ut ur
denna klassiska moral för att utveckla en moral som befriade instinkterna, kreativitetskällorna.

Att bära slöjan strider mot socialpsykologins utveckling i Europa

Som vi tidigare sett, åtföljdes denna process av liberalisering av kroppen och seder av en kontroll och
tämjande av impulser. Det finns därför en dubbel befrielseprocess från instinkterna åtföljd av förtryck som
förhindrar våld i alla dess former och utan att släcka några frustrationer.

Med tanke på dessa globala förändringar, går användning av slöjan i motsatt riktning för socialpsykologins
utveckling i Europa. Denna utveckling påskyndades under 1960- och 1970-talet när sexuell befrielse påverkade
hela den västra världen.

Islam och muslimer har inte påverkats så djupt av denna utveckling. Det är detta som kan förklara att i
Europa kan två psykologier samexistera och ibland kollidera. Vi står inför kollektiva vanor som är specifika
för autonoma kulturuniversum, med specifika historier.

I sin artikel ”Slöjans politiska fenomenologi” framhäver filosofen Hourya Bentouhami effektivt denna
oåterkalleliga annanhet men också ett dominansförhållande som gör att bära slöjan till en praxis lika
konstig som retrograd.

Författaren antar tydligt en postkolonial hållning. Slöjan är, för dess hårda motståndare, en symbol på
brist på kultur och ett underskott på civilisationen. ”Anledningen är att slöjan skulle vara ett stigma
genom vilket vi fördömer oss själva som undergivna, bakåtriktad, okultiverad, oförmögen att tänka själv och
att ta hand om andra” säger Hourya Bentouhami och hon fortsätter, ”den beslöjade kvinnan har blivit en
monströs kategori, dehumaniserad” hos en del av samhället och den franska och mer allmänt västerländska
politiska klassen.

När användningen av slöjan uppfattas som en invändning mot denna synlighet

Hourya Bentouhami placerar frågan om slöjan i hjärtat av historien om förhållanden mellan män och kvinnor i
Europa, och särskilt i Frankrike. Dessa patriarkala förhållanden skapar en förförisk relation mellan könen.
Denna vardagliga samhörighet består av utbyten, möten mellan kroppar och synlighet.

Användningen av slöjan skulle därför vara en invändning mot denna synlighet eftersom kvinnan skulle sätta en
barriär mellan henne och mannen genom att dölja en del av hennes kvinnlighet. ”Det innebär att det skulle
finnas något bland de beslöjade kvinnorna som kränker artighet, god medborglighet och som förtjänar att
döljas på grund av denna invändning. Och i själva verket klandrar vi de beslöjade kvinnorna för det vi gör
med dem, en bekväm motsägelse: vi klandrar slöjan för att radera, för att osynliggöra kvinnorna” förklarar
filosofen.

Slöjan som ett sätt att undvika roller som tilldelats det kvinnliga könet

Bortom slöjan skulle det finnas en interaktion inom ramen för en dominansrelation som slöjan skulle sätta i
kontroll: ”Det är inte så mycket att inte kunna se håret på dessa kvinnor som är skälet till alla de
förbjudande lagarna och regler på slöjan, men den onormala önskan att komma ifrån från ett visst nätverk med
patriarkala tecken.”

Denna synlighet, detta tillgjordhet, denna förmåga att erbjuda sig själv till män genom det artiga och
förföriska utbytet skulle vara karakteristiskt för kvinnor, till och med utgöra deras skäl för att finnas i
samhället, deras mänsklighet … Återigen hamnar slöjan i en fullständig motsägelse med sin avvikande roll.

För Hourya Bentouhami, ”slöjan skulle vara det som förnekar kvinnlighet och därmed mänskligheten, som bara
kan förankras i samband med en sexuell egenskap som visas upp: kvinnlighet måste engagera sig i överdriven
synlighets ordning.”

Spelet med mötet med samtycke skulle i själva verket dölja en våldsrelation som inte kallas med sitt rätta
namn. Men beslöjade kvinnor kommer att undvika denna roll som tilldelats kvinnorna: ”Att vägra förförelse
leken, det vill säga vägran att motsvara det som förväntas av en kvinna, nämligen det som i sexuell
aktivitet är tillräckligt för att få en att tro att det sexuella mötet är en lek snarare än en
våldsrelation.”

Denna iscensättning av det dagliga livet som internaliseras av kvinnor tillåter mötet, förförelsen och en
lika sexuell lust. Men ”slöjan skulle förneka möjligheten till ett sexuellt möte, förförelse och därför
jämlikheten, det skulle i sig inte bara vara markören för en köns ojämlikhet utan också en ojämlikhet av
sexuell lust.”

Slöjan, ett kätteri i ögonen på den liberala dogmen

Slöjan framträder också som kätteri i ögonen på den liberala dogmen som kom att frigöra kropparna från
traditionerna och religionernas kedjor. Det är denna idé som Jean Baudrillard utvecklar i sitt mästerliga
arbete ”Konsumentsamhället”: ”Sedan 1700-talet har den sensualist, empirist, materialistiska filosofin
besegrat traditionella spiritualistiska dogmer.”

Författaren, med marxistiskt inflytande, placerar kroppens plats i en kapitalistisk kultur och samhälle där
kroppen blir en sak som är föremål för egendom: ”Kroppens status är ett kulturfaktum. Men i vilken som helst
kultur återspeglar modellen för organisation av förhållandet till kroppen hur organisationen av förhållandet
till saker och sociala relationer är. I ett kapitalistiskt samhälle gäller den privata egendomens allmänna
status och det gäller också för kroppen.”

I en kapitalistisk marknadsekonomi är kroppen i början arbetskraften eller ”arbetarnas reservarmé”, som
kapitalisten utnyttjar för att producera den rikedom som den kommer att monopolisera. Under 1900-talet var
det inte bara ett produktionsmedel (kroppen) utan också ett konsumtionsobjekt med samma syfte,
kommersialisering av kroppar.

Vidare förklarar författaren detta faktum: ”Det är samma sak med kroppen som med arbetskraften. Det måste
”frigöras” för att kunna utnyttjas rationellt för produktions ändamål.”

”Kroppen som således ”görs om” omedelbart för att uppfylla en funktion baserad på de ”kapitalistiska” mål:
med andra ord, om man investerar på den, ska den bära frukt. Denna anpassning av kroppen görs inte utifrån
individens egna syften, utan enligt en normativ princip om njutning och hedonistisk lönsamhet, enligt en
begränsad användning som direkt är indexerad utifrån koden och standarderna för ett styrt produktions- och
konsumtionssamhälle”.

Denna frigöring av kroppen för kommersiella ändamål berör alla individer men framförallt kvinnorna vars
fysiska egenskaper kommer man att utnyttja lika mycket på arbetsmarknaden som på affischer och skärmar för
att stimulera den hedonistiska konsumtionen.

Kvinnlig skönhet blir en tillgång både för kvinnan som säljer sig själv och för handelsindustrin som
utnyttjar den och gör den lönsam. ”Och det är sant att skönhet är så avgörande bara för att det är en form
av kapital” konstaterar sociologen och filosofen.

Utnyttjandet av kroppar accepteras bättre när de utsätts och åtföljs av en befrielsefilosofi. Kroppen och
dess estetiska dimension, som är skönhet, befrias från religiös begränsning och kollektivets press för att
bättre utnyttjas av en abstraktion som är marknaden. Denna dominans utan dominerande är mer subtil men inte
mindre fjärmande: ”Återställd som ett verktyg för glädje och utställare av prestige är kroppen då objekt för
investeringsarbete (omtanke, besatthet) som, bakom myten om befrielse som vi ka vara tacksamma för, utan
tvekan utgör en verksamhet som är mer djupfrämmande än utnyttjandet av kroppen som arbetskraft.”

Ett helt annat perspektiv i den muslimska traditionen

I den muslimska traditionen kan bärandet av slöja tolkas tvärtom som radering av kroppen och förstärkning av
individen som helhet. Det handlar inte om ett tillbakadragande av individen eller förhållandet mellan män
och kvinnor utan snarare om det respektfulla möte som placerar individen före kroppen. Vi är verkligen
motsatsen till denna ”förförelsekapitalism” som belyser det sexuella mötet, det sexuella begär och
erotisering.

Det finns därför ett förbud mot skönhet, ett förbud mot att göra dig vacker bara för dig själv, för din
familj och make, du ska anpassa dig till de nya spelreglerna som införts av marknadssamhället. Detta förbud
är ett riktigt tyranni som påförs moderna kvinnor.

”Skönheten har blivit ett absolut, religiöst imperativ för kvinnor. Att vara vacker är inte längre en effekt
av naturen, inte heller ett tillägg till moraliska egenskaper. Detta är DEN grundläggande, absolut
nödvändiga kvaliteten hos dem som bryr sig om sitt ansikte och sin kropp som om dem vore deras själ” säger
Jean Beaudrillard.

Denna liberalisering av kroppen åtföljs naturligtvis av en sexuell liberalisering. Kroppar som befriats från
religionernas förmyndarskap och traditionella sociala normer är benägen att konsumera alla nöjen. Från
skönhet går vi till erotik och från erotik till obehindrad sexualitet.

Denna utveckling måste förstås som villkoren för utvecklingen av vad Michel Clouscard kallar ”förförelsens
kapitalism”: ”Med skönheten som vi just har definierat den, leder sexualiteten, överallt idag, till
”återupptäckten” och konsumtionen av kroppen. Skönhetsimperativet, som är absolut nödvändigt för att ge
kroppen ett värde genom omvägen av en narcissistisk återinvestering, innebär det erotiska, som sexuell
innebörd.”

Användning av slöjan går också mot kommersiell logik

Det moderna marknadssamhället har utvecklat nya kommunikationsteknik men också nya koder, rutiner och
ritualer. ”Kommunikationsmodellen” ger en central plats till kroppslig estetik som har förvandlats till
extrem erotik. I nästan trettio år har vi sett hur sexualiserade kroppar sprids över alla områden, de skonar
inte ens barn.

Vi ser det också genom bilden av kosmetisk kirurgi som har blivit vanlig. Så här skrev J. Baudrillard: ”I
den ”erotiska” kroppen blir den sociala funktionen för utbyte det som dominerar. I detta avseende går det
erotiska måste, som, liksom artighet eller så många andra sociala ritualer, igenom en teckenuppsättning,
(som ett estetiskt måste i skönhet) som är bara en variant eller en metafor av det funktionella måste.”

Vi kan tydligt se här att slöjan uppfattas som en praxis som strider mot koderna för både socialpsykologi
men också marknadslogik. Detta marknadssamhälle har gjort frigörandet av kroppar (och särskilt kvinnors)
till ett av kännetecknen för dess modernitet genom frigöring av klädseln. Således kan bärandet av slöjan,
åtminstone i sin islamiska filosofi, endast strida mot denna liberala och konsument främjande tendens.

Detta är inte så i praktiken eftersom slöjan ofta förlorar sin ursprungliga betydelse. Som vi kommer att se
senare har några beslöjade kvinnor anpassat sig till denna utveckling genom att till exempel utöva
modellyrket eller till och med genom att ge kosmetiska råd på sociala nätverk. Det, verkar djupt snedvrida
slöjans primära funktion, eftersom det också tillåter marknaden att integrera den i ett system som ger samma
intryck av att erbjuda allt fler rättigheter och frihet … att njuta av.

Anteckningar:

Djilali Elabed är lärare i ekonomi och samhällsvetenskap.