Den egyptiska aktivisten Nawal Saadawi säger, med hänvisning till radikala islamister, att det är mycket svårt att ha
en dialog med en som talar för Gud, när man talar för människan.

Och faktiskt, det är omöjligt att tala för mänskliga rättigheter, individuella friheter, respekt för andras
trosuppfattningar med personer som anser sig vara Guds röst. Förespråkarna för sekularism är dåliga, ofullkomliga
människor. Deras ord väger lite i ögonen på den ”absoluta sanningens” apostlar, islamisterna.

Dock har ingen exklusivitet över det gudomliga ordet, och alla tal är tolkningar av Guds budskap, och ju fler läsare,
desto fler tolkningar kan bli möjliga och ingen av dem borde ha företräde över de andra eftersom alla skulle kunna vara
giltiga och genomförbara. I Islam, bara de rättslärda har rätt att tolka heliga texter och därför förklaringar och
kommentarer kommer att diversifieras i enlighet med åsikten hos varje Ulama.

Varje dag kommer med sin skörd av våldsamma nyheter om islam. Muslimer belägras av median som påminner oss ständig
med sina krönikor att islam är våldsam. På senare tid har vi sett ett antal händelser av så kallade ”ensamvargar”,
Boston attack, i London eller Paris, är exempel på detta nya modus operandi. Med varje attack, känner vi oss muslimer
attackerade, sådan irrationalitet i islams namn drar skam över oss och generar oss. Terroristerna kör över oss och
den västerländska opinionen sätter oss i samma båt med en reduktionistisk synsätt. Extremister från någon ideologi
eller religion kan vara våldsam, det är inte unikt för islam.

En stor del av marockaner blandar sekularismen med ateism

Men som muslim undrar jag: Varifrån får radikala islamister sina argument? När jag undersöker detta, finner jag att
i de heliga texterna finns betesmark för alla fåren, även för de mest missriktade och störda.

Den utmärkta dokumentär av Frédéric Brunnquell och den franska arabisten Gilles Kepel etablerar en lysande koppling
mellan det muslimska brödraskapet och andra islamistiska rörelser, från den iranska revolutionen till terrorist
rörelsen al-Qaida. Grund tanke i Sayed Qutbs tänkande, ideologen för det muslimska brödraskapet, är att jihad är en
plikt för varje muslim. Skyldigheten att driva fram korståget mot väst, som är på tillbakagång, för att rena det och
rikta den mot sanningens väg, detta är en av de viktigaste föreskrifterna.

Det muslimska brödraskapet, föddes i Egypten i början av nittonhundratalet och spreds till andra arabiska och
islamiska länder, ibland med olika grenar, men alla tillhör samma träd. Deras naturliga arvingar är de som tog över
den arabiska våren och vann valet i Egypten (även om nu en illegitim kupp avser att avsätta dem), i Tunisien och mer
tystare i Marocko.

Det är uppenbart att dessa rörelser är på uppgång, inför gallerierna upprätthåller de ett ”moderat” tal men i
förtroendet släpper de lös sina verkliga övertygelser och går djupt in i en labyrint av en surrealistisk mardröm. De
talar om det stora islamiska kalifatet, islams kommande kontroll över universum, inte bara jorden.

När vi vill driva bort den våldsamma skugga som förföljer Islam, gömmer vi oss bakom den sufiska tanke, en praxis som
många marockanska familjer följer, och vi håller oss fast vid dess budskap om kärlek, fred och öppenhet för andra.
Men denna islam är inte omtyckt av de islamistiska rörelsers paladiner som i decennier har lett ett korståg mot
sufismen, fördömd dess gillens praxis och deras sufi tänkares föreskrifter. De tvekar inte att krossa vårt
marockanska samhälles traditionella värderingar. De angriper de personliga friheter och hävdar att de är ett drag av
västerländsk kolonisering.

Islamisterna följer deras framsteg och den muslimska motstånd hjälper dem med sin tvetydighet och tystnad, eftersom
de tror att när de kritiserar dem, attackerar de vårt samhälles heliga värden och är rädda för att bli förrädare. De
faller i fällan som själva radikalerna har lagt fram. Man borde påminna dem om att Marocko fanns före islams ankomst.
I årtusenden korsades den av många civilisationer som lämnat sina fotspår. Amazigh folket, Nordafrikas infödda har
inte väntat på araberna att förfalska sin identitet. Sedan finns de marockanska judar och ateister, även om dessa är
mycket diskreta med att avslöja sina övertygelser, rädda för att kallas avfallningar.

Extremisterna från alla ideologier eller religion kan vara våldsamma

Radikalerna brukar angripa försvararna av sekularismen genom att argumenterar västerländska influenser. Men
västvärlden tog emot med öppna armar arvet från muslimska pionjärer tänkare inom de rationalistiska strömmar som Ibn
Rushd och Ibn Khaldun. Den islamiska världen med sin mångfald, gjorde det möjligt närvaron och utvecklingen av
kunniga, filosofer, vetenskapsmän och författare som förespråkade förnuftet tills den kulturella dekadens, förfallet
och islamisk fanatismen (i många historiska perioder) vann spelet.

Förespråkarna för en sekulär Marocko blir allt fler men de är fortfarande en minoritet på grund av analfabetism hos
en stor del av befolkningen som blandar sekularismen med ateismen. De sekulära rörelser har ett stort ansvar med att
skingra bort sådan förvirring som gynnar den dominerande ideologin. Det första arbetet är pedagogiskt, att förklara
de vanliga människorna den sanna innebörden av sekulariseringen av staten.

Det finns en grupp som förespråkar sekulariseringen från islamisk synpunkt, som i fallet med den egyptiska teologen
Ali Abderraziq som säger att ”Ingenting i Islam hindrar muslimer från att bygga sin stat och dess statsskick på
människans förnufts senaste skapelser” och han tillade, ”Vi kommer att söka förgäves ett tecken i Koranen, implicit
eller explicit, som kan stödja tesen hos anhängarna av den islamiska religionens politiska karaktär.”

En annan teolog, mer samtida, den tunisiska Mohamed Talbi, stödjer sekularismen genom att citera verser från Koranen,
och visar att, vid tiden för profeten, var regeringen sekulära. Politisk islam dyker upp efter profetens död som en
följd av maktkamper mellan stridande grupper, vilket korrumperade profetens budskap.

Sekularismens förespråkarna är resultatet av deras egna samhällen. Dessutom hindrar oss ingenting från att lära från
andra. ”Gå på jakt efter kunskap även i Kina” sade profeten. Kulturell identiteten försvagas inte genom att blandas
med annan, tvärtom, det förstärker, tydliggör och berikar den.

Sekularismen kan bli ett mervärde för Islam och skydda den från våldsamma extremister. Sekularisering av staten är
den bastion som kan stödja och skydda alla muslimer och icke-muslimer från de vilsna fåren.