Saudiarabien: Västvärldens marionett

Pablo Jofré Leal

Den saudiska monarkin är aktivt involverad i uppkomsten, utvecklingen och finansiering av takfiri terroriströrelser, Daesh och Jabhat
al-Nusra Front för att destabilisera Mellanöstern.

Aggressionen mot Syrien och Irak som genomförs av takfiri terroriströrelser Daesh och Jabhat al-Nusra, Al Khalifa regims ständiga
kränkningar av Bahrains befolknings mänskliga rättigheter och de urskillningslösa bombningarna av civila i Jemen för att försöka
krossa Ansarullah folkrörelsen har en gemensam nämnare: ett aktivt deltagande av den saudiska monarkin i uppkomsten,
utvecklingen och finansieringen av dessa destabiliserande handlingar i Mellanöstern.

Denna inblandning uttrycks antingen genom finansiering och materiellt stöd av salafistiska grupper eller genom att leda militära
aktioner med soldater och flyg mot frigörelse aktiviteter hos samhällen som styrs av regimer allierade till Saud huset. Den roll som
den wahhabitiska monarkin spelar här, infogas i USA, Nato och den sionistiska regimens breda planer för Maghreb, Mellanöstern
och Centralasien, som syftar till att bekämpa och stoppa två motståndare de fruktar för sitt växande inflytande, särskilt över det
område av Mellanöstern som gränsar till Medelhavet, genom att försöka omringa dem politisk, ekonomisk och militär: den Islamiska
republiken Iran och Ryssland.

Den iranska prestige

I fallet med den persiska nationen, den Islamiska Republiken Irans växande inflytande i Mellanöstern har vunnits genom en varaktig
och beslutsamt stöd till det syriska folkets kamp mot de tafiriska terroristgruppers aggression och fördömande av den USA-ledda
koalitions angrepp vars resultat har varit ineffektiv och ett fiasko i frågan om bekämpande av Daesh. Vi bör lägga till det deras stöd till
den irakiska regerings kamp mot Daesh, till Hizbollah i Libanon, den Islamiska Motståndsrörelsen i Gaza och folkrörelsen Ansurallah
i Jemen. Allt detta engagemang och beslut har höjt den gamla persiska nationens prestige på regional nivå och efter
överenskommelserna över deras nukleära aktiviteter i juli förra året med 5 + 1 gruppen, steg ytterligare dess auktoritet på
internationell nivå.

Irans politik för att stödja dessa nationer, rörelser och samhällen har varit allmänt erkänd, även av organ som FN och Europeiska
unionen, som offentligt har uttryckt att arbetet för att uppnå fred i Mellanöstern och dess stabilitet bör inkludera Irans närvaro, vikt
och inflytande. Till skillnad från andra regionala makter, som deltar i spelet om Mellanöstern, dvs., Saudiarabien, Turkiet och den
sionistiska enheten, använder inte den Islamiska republiken Iran aggression, påtvingande av hegemonisk politisk eller religiös
splittring. De har kallat till ett bildande av en bred allians, med respekt för den internationella ordningen för att fastställa att
huvudfienden är de takfiriska rörelser och för att det måste man upphöra med all ekonomiskt, politiskt och militärt stöd till utvecklingen
av dessa grupper. Gemensam handling, trots åsiktsskillnader, är den kallelse som Iran har lagt fram och som Ryssland också har
antagit som sitt.

Både Iran och Ryssland har inte hoppat i för att stödja Syrien i ett slags galen äventyr, de har tagit politiska, diplomatiska steg med
respekt för internationell rätt och har tillåtelse av själv syriska regeringen och resolutionerna från internationella organ som har
uppmanat att bekämpa den takfiristiska terrorismen. Teheran och Moskva agerar i full överensstämmelse med internationell rätt och
särskilt i försvaret av Syrien och Irak när det gäller stödet från persiska nationen till sin granne.

Operationerna från den så kallade Internationella Koalitionen mot Daesh som leds av Washington har varit ett fiasko av stora
proportioner. De är operationer med en tydlig politisk och strategisk bakgrund som syftar mer till att ytterligare destabilisera Syrien
och Irak än att bekämpa takfiri grupperna. Detta beror på att huset al Saud, Turkiet och de arab feodala monarkierna i Persiska
viken har finansierat vapen leverans och skydd av terroristgrupper, som finner sin ideologiska och religiösa grund i Wahhabismen.
De vill inte skada Daesh och Jabhat al-Nusra och förstöra dem, eftersom dessa terroriströrelser och alla de salafistiska strömningar
som är verksamma i Syrien och Irak är bara ett verktyg i syfte att påverka den hypotetiska nya styrkeförhållanden som kan uppstå
efter fallet av regeringarna i Damaskus och Bagdad. I detta scenario är Saudiarabiens roll mycket relevant eftersom den utövar
rollen som aktiv vakt av USA och sionismens intresse i området.

Med det syftet planerar al Saud familj med stöd av allt bräckligare oljerikedomar (efter nedgången av de internationella priserna med
Riyadhs support för att bekämpa den amerikanska fracking, dess omättliga härskande hus och de enorma militära utgifter genererad
av deras intervention i Jemen och i krigen mot Syrien och Irak), dess politiska och religiösa Wahhabi ideologi att samla resterna
man antar kommer att finnas kvar för att skapa ett ”Stor Saudiarabien.”

I denna ”vision” ser man också annekteringen av grannländerna, vilket en medlem av den iranska regeringen, Mohsen Rezai,
larmade om och som sade att ”Saudiarabien försöker ingripa i Persiska viken och annektera Qatar, Kuwait och Bahrain efter en
seger i Jemen i en uppenbar agerande i strid mot islam, inte ens arabisk, men sionist vars syfte är att skydda den israeliska
regimens intresse i regionen till vilket vi bör lägga planen som tagits fram i Washington och avstämd med Riyadh för att dela Jemen”.
Den blodiga triaden Washington-Riyadh-Tel Avivs maskopi går snabbt för att motverka Iran och Rysslands inflyttande som har lyckats
visa med fakta att terrorismens verkliga fiender finns inte i den internationella koalitionen och ännu mindre i Washington och dess
allierades blinda politik.

Dessa planer har ett högre mål, försvagningen och belägringen av den iranska regeringen som att försöka förverkliga en plan från
1990-talet när Irak invaderades av en internationell koalition led av USA. Den är i grund och botten implementeringen av en omritning
av den geostrategiska modellen som innebär balkaniserinen eller fragmentering av Irak i tre zoner: en kurdisk, en sunnitisk och en
shiitisk zon, med inflytelse områden definierad av USA, Frankrike och England, i princip. Till vilken kan läggas till önskan att även
omringa Ryssland och dess behov av att utöka sitt område för inflytande och som har fått sitt uttryck med situationen i Ukraina, Natos
expansion österut och ökad fientlighet och sanktionspolitiken mot Moskva. I dessa önskningar, är Saudiarabiens roll som regional
vakt och verkställare av blodiga operationer avgörande för en sådan hegemonisk politik.

Denna plan har bromsats efter sina första framgångar, främst på grund av starkt motstånd från den Islamiska Republiken Iran, vars
stöd på marken och i internationella forum har lyckats få inflytande och stöd för att motverka den politik som förs av Washington och
triaden Ankara-Tel Aviv-Riyadh. Till det bör vi lägga inhoppandet av den ryska federationen med sitt beslut att stödja Syrien militärt,
ekonomiskt och politiskt i sitt försvar mot terrorismens aggression som drivs av dem som säger sig bekämpa den. Det ryska
flygvapnets flyganfall har lyckats med, sedan dess start den 30 september, förstöra Daesh och Jabhat al-Nusras mål och även från
andra mindre rörelser som Yaish al-Fath vilket har inneburit återvinning av stora delar av syriskt territorium ockuperad av takfiri
grupperna.

Den ryska närvaro

Detta har varit fallet i områden som gränsar till Homs och Hama i gemensamma insatser mellan ryska flygplan bombningar och den
syriska arméns markoperationer. Allt detta på ett effektivt sätt utan tvekan och med synliga resultat till skillnad från den Internationella
Koalitions. Flygattackerna och även uppskjutande av långdistansmissiler från ryska krigsfartyg stationerade i Medelhavsområdet har
förstört kommando stationer, kommunikationscentra, uppsamlingsläger för militär utrustning och logistik. För analytikern Angel
Guerra Cabrera ”står det klart att ryssarna före kampanjen, har gjort en grundligt militär underrättelsetjänsts arbete genom den
syriska armén, förutom data från satelliter, drönare och avlyssning.” Således deras jaktplan Sukhoi-34, kryssningsmissiler av Kalibr
typ reser inte i blind utan har specifika mål utan den vanliga collateral damage som Västvärlden, Israel och Saudiarabien har gjorts
vana vid och som har resulterat i död och smärta i bombade sjukhus, fester, skolor och centra där man ger stöd till de människor
som attackeras.

Förr eller senare kommer att kollidera den ryska närvaron i Syrien med de politiska och militära intressen hos länder som Turkiet,
Saudiarabien och den sionistiska enheten. Detta beror på att Ryssland försvarar också sina geostrategiska intressen, vare sig i
frågan om energi, geopolitik, regional försvar, men också för att förhindra att takfiri grupper som opererar i Mellanöstern ska rikta
sig mot de ryska gränsområden och även inom federationen. Detta har tvingat Moskva att delta fullt ut i kampen och att ta itu först
med politisk kritik, förstärkt av mediegrupper allierade med USA, Nato, sionismen och wahhabismen, och sedan i frågan om
effektiviteten i deras militära operationer.

Ryssland precis som Iran i tidigare tillfälle, har inte låtit sig skrämmas av de hot de har fått för att upphöra med sitt stöd till Syrien
och Irak. Det är även möjligt att inom kort utökar de ryska styrkorna sina operationer till irakiskt territorium, i enlighet vad detta lands
regering som leds av premiärminister Haider al-Abadi har sagt de senaste dagarna, som en bekräftelse på att axeln
Moskva-Teheran-Bagdad-Damaskus håller på att vinna mark i kampen mot terrorism.

För sin del har den wahhabitisk-sionistiska alliansen släppt krigsdemonerna och intensifierat sitt stöd till terroriströrelser genom
saudiska madrasas utspridda i Mellanöstern, Pakistan och Afghanistan, med ett generöst flöde av oljedollar till salafistiska baser som
verkar där myndigheterna i Tel Aviv och Riyadhs regim anser nödvändig för att uppnå sina mål. Denna allians manifesteras i dess
verkliga dimension med övergivandet av den palestinska saken och skapandet av takfiri terroristgrupper som spjutspets i den
saudiska utrikespolitiken i Irak och Syrien.

Beslutet att störta Bashar al-Assads regering genom att finansiera Daesh och Nusra Frontens salafistiska terrorism, al-Qaida och
dess olika fraktioner i Maghreb, Jemen, Afghanistan och andra delar av världen, förenas med syftet att omringa Iran och förhindra
Rysslands regionala framväxt i Västs globala planer. Man inkluderar för det Pakistan och tidigare republikerna i det forna
Sovjetunionen. Inför detta måste man vara dum om man tror att stormakter som Ryssland och Iran kommer att förbli passiva.

I det saudiska fallet har Washingtons knappa begränsningspolitik som de har försökt utveckla mot sin wahhabitiska partner när det
gäller deras så öppna stöd till takfiri terrorism, kolliderat med huset Sauds interna dynamik som bär fröet till sin egen undergång i
den styrande familjens ambitioner, särskilt hos prinsar, shejker och familjemedlemmar som tillhör klanen Saud som dagligen
intensifierar en öppen politisk antagonism mot Iran och uppmanar att bekämpa den ryska närvaron i Syrien.

Saud regimens interna dynamik, särskilt hos dess mest radikala sektorer, leder oss till slutsatsen att detta stöd för terrorismen
kommer inte att upphöra, och inte heller dess egna militära operationer vars mål är att angripa länder de betraktar som sin bakgård,
främst Bahrain och Jemen. De saudiska interventioner är en del av försvaret av vad huset Saud anser vara deras regionala
intressen, spridning av wahhabismen och intensifieringen av förtrycket mot varje rörelse som uppmanar till självständighet. Detta
hände i Bahrain, där saudierna gick in med järnhand utan att väst höjde sin röst i fördömande, för fruktan att detta lilla lands folk
kamp mot Al Khalifa familjens förtryck kan komma att sprida sig till andra regioner. Inga av dessa handlingar är en slump.

I Jemen är bombningarna som drivs av Saudiarabien utan godkännande av internationella organisationer, även om man försökte ger
dem en laglig karaktär efter Arabförbundets toppmöte den 28 och den 29 mars 2015 i Egypten, olagliga och kränker internationell
rätt. Bombningarna. som visade Saudiarabien och dess allierade i Washington och Tel Avivs avsikt att återställa en illegitim regering
som den av Abd Rabbo Mansur Hadi, deras försök utan framgång att påverka de förhandlingar som ägde rum mellan G5 + 1 och
Iran om deras kärnkraftsprogram, att ta bort från medias rubriker nyheterna om ineffektiviteten hos de militära operationer från den
så kallade Internationella Koalitionen mot Daesh i Syrien och Irak och framförallt försöka att omringa Iran och göra den ansvarig för
alla problem i Mellanöstern, är en del av en större plan som togs fram i Washington, i de saudiska palatsers överflöd och den sjuka
hemlighetsmakeri hos de sionistiska underrättelsetjänsterna.

Om för att förverkliga stormakterna och deras regionala allierades hegemoniska önskemål, i synnerhet Saudiarabien och den
israeliska regimen, krävs det att öka folkmordet på de människor som motsätter sig deras planer, kommer de att stödja takfiriska
terroristgrupper som Daesh, Al-Qaida i Maghreb, al-Qaida i arabiska halvön, Ansar al-Dine, Al-Shabab, Boko Haram bland andra
eftersom de har gjort det hittills på ett hycklande och kriminellt sätt och de kommer att fortsätta med det med all mänsklig lidande detta
medför. I denna del av världen där energi, ideologiska, politiska och religiösa intressen kombineras under namnen av olja, gas,
nykolonialism och sionismen och wahhabismen i en blandning är deras främsta offer samhällena i Maghreb och Mellanöstern utan
att förlora siktet på deras största byte, Iran och till vilken man har anslutit nu Ryssland.

Båda länderna, tillsammans med Irak och Syrien, har öppnat ett informationscenter i Bagdad som kommer att omfatta företrädare för
generalstaberna i dessa länder för att samla in, redigera, sammanfatta och analysera aktuell information om situationen i
Mellanöstern i relationen till kampen mot Daesh. Denna information kommer att delas bland de militära staberna i dessa länder.
Detta informationscentrum som redan har orsakat oro hos sionister och wahabiter kommer att ledas av iranska, irakiska, syriska och
ryska tjänstemän som kommer att rotera var tredje månad. Den rysk-iranska beslut att stödja försvaret av Irak och Syriens folk och
effektivt bekämpa Daesh och andra terroristgrupper, utan hänsyn till de europeiska eller atlantiska makter, placerar dem som
tillförlitliga regionala krafter, med vilka man måste räkna med om man vill uppnå fred och stabilitet i denna del av världen.

Medan detta beslut konkretiseras till förmån för en önskan om fred i regionen, fortsätter wahabiter och sionister, som trofasta och
lydiga västmakters vakt av framförallt den politik som dikteras av Washington under alliansen mellan det militär-industriella komplexet
och den sionistiska lobbyn i USA, AIPAC, att smida sina kriminella planer på att förstöra de samhällen där de har satt sina klor. Iran
och Rysslands ansträngningar och alla andra som går med i detta arbete för att utrota takfiri terrorism i Mellanöstern måste ha ett
brett internationellt stöd. Nu är det dags att lyssna på FN:s, Säkerhetsrådet och de organisationer vars röst länge har varit tysta.

HispanTV har gett sin tillåtelse för publicering av artikeln.