Haizam Amirah Fernández – Tidskrift Culturas

Mycket av det intresset som unga araber väcker bland forskare och västerländska analytiker kommer från
uppfattningen av två hot som är förknippade med dem, religiös radikalism och olaglig invandring. Detta tenderar
att överskugga andra sociala och politiska dynamik som påverkar stora delar av de arabiska samhällena. Ökningen
av religiositet bland ungdomar i regionen är ett obestridligt faktum, men bakom det gömmer sig överlappande
dimensioner relaterade till dess ursprung och konsekvenser som inte alltid är lätt att urskilja. Med över 60 %
av befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika som är yngre än 25 år har ungdomens religiösa glöd direkta
konsekvenser för deras samhällens utveckling och deras relation med utlandet.

Generationen med den högsta livslängd i arabernas historia är, idag, fångade i sociopolitiska system som inte
ger dem tillräckliga möjligheter till personlig utveckling eller tillräcklig optimism inför framtiden. För många
ungdomar är de alternativ som finns framför dem arbetslöshet eller undersysselsättning, migration till
utvecklade länder eller identifikation med de religiösa rörelser som utlovar ökad social rättvisa och god
samhällsstyrning. Undantaget är en minoritet av unga människor som har tillgång till resurser, vare sig från de
enorma olja- och gasintäkter i producentländer eller från deras privilegierade ställning i beskyddssystemet.
Även om apatin är en utbredd verklighet bland många unga människor, kan detta förvandlas till aktivism av olika
typer, om förutsättningarna är de rätta.

Ungdom och missnöje

Att tala om unga araber är att hänvisa till mycket olika verkligheter och olika sätt att se på livet, en del i
öppet konfrontation med varandra, men det är också att hänvisa till en känsla som alltför ofta upprepas bland
dem, missnöje, antingen av ekonomiska, sociala, politiska eller sexuella skäl. Förväntningar och förhoppningar
hos en betydande andel av unga araber krossas av skäl som tvingas på dem av de sociala systemen de lever i.

De unga arabernas missnöje borde inte förvåna någon mot bakgrund av regionens analys gjord i Rapport över den
Arabiska Mänskliga Utvecklingen, som utarbetades av arabiska intellektuella och publicerades av FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) mellan 2002 och 2005. Rapporten pekar på de tre största brister i arabvärlden
(underskott på frihet, skydd av kvinnor och tillgång till kunskap). Det är väl känt att utan frihet ökar
människans frustration, mer om det handlar om ungdomar. Rapporten som publicerades år 2004 och hade som
undertiteln Mot frihet i Arabvärlden, visade att ”frihet i arabländerna hotas av två typer av makt, de
icke-demokratiska regimernas och tradition och tribalism, ibland med religionen som en ursäkt. Dessa två
krafter… har undergrävt de goda medborgarnas styrka och utvecklingsförmåga.”

De arabiska ungdomar lever under sociala strukturer som förstärker undertryckandet av deras friheter med varje
ny fas i deras liv. Diskriminering är normen och yttrar sig på olika sätt. I större eller mindre utsträckning
genererar den ihållande kulturella tribalismen diskriminering på grund av rikedom, tillgång till resurser och
varje individs makt. Myndigheterna är i händerna på mäktiga grupper och familjer, antingen för att de är många
eller starkt sammanhängande. I detta sammanhang är det inte svårt att övertyga desillusionerade ungdomar utan
mycket hopp om att dessa sociala strukturer är anti-islamiska, eftersom det strider mot den grundläggande
principen om alla muslimers jämlikhet inför Gud och lagen.

Religion, religiositet och radikalism

Religiositet eller religiösa känslor behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till en djup kunskap om en viss
religion. Religiositet kan uppstå nästan plötsligt på grund av vissa personliga situationer, trender i den
sociala miljön eller verkan av faktorer som utlöser det, såsom en karismatisk bärare av ett religiöst budskap.
Religiositet, när den förstås och praktiseras på ett dogmatiskt och strängt sätt, står ofta i strid med de
humanistiska värden som finns i varje religion.

När det gäller unga araber, är det svårt att mäta deras grad av religiositet av olika skäl. Å ena sidan, de
nationella verkligheterna skiljer sig från land till land och starkt påverkar ungdomarnas attityder och
preferenser. Å andra sidan, uppgifter om dessa ungdomars religiositet, i de allra flesta fall muslimer men även
kristna minoriteter, är mycket knappa. Regionens regimer, auktoritära och med ett korruptsystem, var och en på
sitt sätt har inget intresse av att ge röst åt de unga, de är en för stark potentiell kraft för förändring för
att få de att inse att deras åsikter räknas och att de har förmågan att förändra systemet.

Av naturliga skäl finns det ett stort intresse kring religiös radikalism bland unga araber. Men, i den absoluta
majoriteten av fallen, är de inte våldsamma, men det kan bli ett första steg för dem som vill använda våld i
religionens namn för att förändra sin omgivning. Faktum är att många muslimer som anser sig vara religiösa
förkastar fullständig de radikala förslag från andra som också gör anspråk på att vara religiösa. Även om det
ofta verkar osynlig för många västerlänningar, det finns en konflikt inom de arabiska-islamiska samhällen mellan
olika sätt att förstå livet som, vare sig religiösa eller inte, skiljer sig mycket från varandra.

Detta faktum i sig vederlägger den förenklade och homogeniserande teori om civilisationernas kamp. Precis som
det finns ”born again Christians” (pånyttfödda kristna), finns det också ”pånyttfödda muslimer” som demoniserar
den ”konsumtions och korrupta samhälle” eftersom dess medlemmar ”har glömt Gud.” Olivier Roy förklarar i sin bok
Den Globaliserade Islam, att båda fenomen är en biprodukt av modernitet när det blandas med socialt missnöje och
kultur upplösning.

Det finns helt klart ett hat mot västerländska livsstilar bland vissa islamiska radikala sektorer men också
bland evangelister och anglosaxiska puritaner. Men i motsats till vad de som tillskriver de radikala
islamisternas våldsamma handlingar till en känsla av hat mot väst predikar, samma radikaler innan de blev sådana
har känt avstötning och förakt för sina egna arabiska och islamiska samhällens levnadssätt.

Den officiella religiösa diskursen (under ansvar av betalda statliga funktionärer) är för många ytlig och
uppblandat, vilket leder, bland annat, till framväxten av trender och religiösa grupper relativt sett mer
trovärdiga som lätt tränger bland de unga. Den strikta sociala kontrollen i form av en påtvingad respekt för
seder och traditioner som presenteras som framtagna från religionen, har en avskräckande effekt på frihet och
ungdomarnas fantasifulla kapacitet. Spänningen mellan vad man vill gör och vad man får göra skapa motstridiga
attityder och reaktioner på varandra och inte långt från schizofreni, speciellt på frågor som sexualitet,
fritidsvanor, konsumtion av alkohol och droger, mm.

Sexualitet och religion

De sociala seder och traditioners börda som de arabiska ungdomarna måste bära idag är enorm. De sociala och
ekonomiska förändringar de senaste decennierna förändrar individernas roller i en mycket högre takt än
mentalitetsförändringar. Medan det i vissa områden har det skett en utveckling, i andra har man genomgått en
involution. En av de sociala fenomen där dessa förändringar är mer märkbar är fördröjningen av ungdomarnas
tillträde till äktenskap. Antalet unga människor som tvingas skjuta upp äktenskapet och möjligheten att starta
en familj ökar. Bara för ett decennium sedan, var två tredjedelar av arabiska män gifta innan de fyllde 30 år.
Idag är det bara hälften, långt under genomsnittet för andra regioner.

I arabiska samhällen ses äktenskapet som ett krav för att få en viss självständighet från familjen och få en
respektabel position i samhället. Men framför allt är äktenskapet en garanti för att den enskilde är sexuellt
aktiv i en miljö där det är vanligt med könssegregering. Vi får inte glömma att sex utanför äktenskapet är
fortfarande ett brott straffbart med varierande hårdhet i många arabländer. I själva verket händer det ofta att
de som söker tillfredsställelse för sina sexuella behov utanför äktenskapet slutar med en stark känsla av skuld
som försöker rena genom en större religiösitet.

Det är känt att sexualiteten spelar en mycket viktig roll under de olika stadierna av det mänskliga livet. Detta
är dock en aspekt som inte beaktas tillräckligt när man studerar praxis och övertygelser hos unga araber. De
frågor som rör kön, till exempel skenäktenskap med förutbestämd varaktighet, prostitution, pornografi och
homosexualitet är fortfarande tabu i arabvärlden, även om mycket långsamt börjar det dyka upp i några offentliga
debatter.

I ekonomier som inte erbjuder anständigt betalda jobb i proportion till ungdomarnas kunskaper och ambitioner,
förlänger dessa fasen av familjeberoende, som i grunden förändrar deras livscykel, påverkar deras självkänsla
och sviker de förväntningar som deras miljöer har ställt på dem. I alla arabiska samhällen betraktas äktenskapet
inte bara som nyckeln till vuxenlivet, men det ses också av många som en religiös plikt. Därför att inte har
möjlighet att gifta sig och bilda familj sätter mer tryck och skuld på unga människor som redan är
desillusionerad över samhället och missnöjda med sin lott. Vissa utbredda sociala vanor tjänar till att förvärra
problemet, som till exemplet det faktum att flickornas anhöriga kräver mycket höga hemgift för att skydda dem i
händelse av de blir förkastade eller att bröllop måste vara massiv och braskande. Bristen på baslivsmedel,
energi och bostäder under senare år har förvärrat situationen.

Att vara inte gift gör att många unga människor blir kvar i limbo mellan tonåren och vuxenlivet. Vissa, dock,
genom att bli religiösa blir mer respekterade av vuxna och deras sociala miljö på grund av deras gudsfruktan.
Andra utnyttjar det stöd som erbjuds av många islamiska välgörenhetsorganisationer för att hitta en partner att
gifta sig med, och för att hitta ett hus och skaffa de nödvändiga möbler och utrustning för att starta ett liv
tillsammans och bilda familj.

Paradoxalt nog, medan i andra delar av världen leder religionen vissa till frivilligt celibat, i
arabisk-islamiska samhällen är den påtvingade celibat (även tillfälligt) som närmar många till religionen.

Utan möjligheter, det finns alltid religionen

De arabiska utbildningssystem är ansvariga för många av de problem som drabbar ungdomarna. Trots sin framgång
med att minska antalet analfabeter, bygger de flesta av de arabiska offentliga utbildningssystem på lydnad och
underkastelse, de använder föråldrade metoder som fokuserar på upprepning och memorering av lektionerna,
undviker öppen dialog och kreativt lärande och motverka kritiskt och självständigt tänkande. Dessutom förstärker
statliga medier de värden man lärt sig i skolan som underordning och attityder som självcensur. Således förmågan
hos ungdomar som kan förvandla dem till en opposition och omvandlingskraft blir djupt nedsatt.

Till detta måste vi tillägga att utbildningssystemen i de arabiska länderna inte är kapabel att ge den
utbildning de unga människorna behöver för att få tillgång till arbetstillfällen i moderna ekonomier och snabbt
föränderlig. Inte heller erbjuder de arabiska ekonomier tillräckligt antal välbetalda jobb som gör dem kapabla
att absorbera både de befintliga arbetslösa och det stora antalet ungdomar som kommer in oavbrutet på
arbetsmarknaden.

Vissa arabiska utbildningssystem var utformade för att producera statliga tjänstemän. Under årtionden fick
akademiker anställning i en offentlig eller överdimensionerade byråkratier och i de olika säkerhetsstyrkorna. De
flesta länder har inte längre råd med det. Mekanismerna som gjorde möjligt för arabstaterna att erbjuda någon
social rörlighet till sina ungdomar genom offentlig anställning håller på att demonteras. Samtidigt har många av
dessa ungdomar inte tillgång till jobb som erbjuds av den privata sektorn på grund av deras dåliga akademiska
och yrkesutbildning.

Inte undra på att det tar år för en nyutexaminerad att hitta sitt första arbete, och att han får genom en
kontakt. Till det bidrar också den press som den sociala miljön utövar på den unge mannen att inte acceptera
jobb som anses sämre eller under sina kunskaper eller kvalifikationer. Det kan ses som ett slag mot familjens
heder. Genom att underlätta tillgången till utbildning, höjde de arabiska staterna förväntningar hos de yngre
generationer, men utan att ge tillfredsställande karriärmöjligheter till det växande antalet nykomlingar till
arbetsmarknaden.

Å andra sida, kan man inte förstå de unga araber och, i allmänhet, hela befolkningens ökande religiositet under
de senaste decennierna utan att beakta regeringar och ledarnas roll i främjandet av religiösiteten. Anklagad för
korruption och oduglighet, tvekade de inte att framställa sig för sina samhällen som väktare av islamiska
värderingar och bestämde sig för att bygga moskéer, öka religiöst innehåll i läroböcker och fylla de offentliga
medierna med predikanter och religions lektioner.

Uppfattningar, attityder och stereotyper

Nyligen genomförda studier, baserade på opinionsmätningar, försöker undersöka sambandet mellan muslimernas
religiösa inriktningar och politiska kultur. Den mest framträdande av dessa utfördes av Gallup under sex år av
forskning och genom tiotusentals intervjuer i 35 länder med muslimsk majoritetsbefolkningen. Resultaten, som
publicerades i 2007, återfinns i boken Vem Talar för islam? Vad en miljard muslimer verkligen tycker (Who Speaks
for Islam? What a Billion Muslims Really Think). Samma analys, utförd av John Esposito och Dalia Mogahed, är
tankeväckande och motsäger många förutfattade meningar om islam och muslimer.

Uppgifterna från denna makroundersökning visar att större religiositet inte nödvändigtvis producerar auktoritära
politiska attityder när det gäller styre form. I själva verket finns det ett samband mellan intensiteten av
religiösa känslor och viljan att uppnå högre nivåer av rättvisa och framsteg, både politiskt och ekonomiskt.
Majoriteten av de tillfrågade sade att de lade alltför stor vikt vid att ”ha ett rikt religiöst och andligt liv,
liksom en demokratiskt vald regering.” Data visar att människor som stödjer islamistiska rörelser eller partier
ser ingen motsättning mellan deras önskan om att ställa politikerna till svars för sin förvaltning och sitt stöd
för islamisterna.

En betydande majoritet av de svarande, mer bland icke-arabiska muslimer än arabiska muslimer, är till förmån för
att kvinnor ska ha en högre grad av självständighet och lika rättigheter. För 85 % av iranierna, omkring 90 % av
indonesier, bangladeshier, turkar och libaneser, 77 % av pakistanier, 61 % av saudier och 57 % av egyptier och
jordanier, ska kvinnor ha samma juridiska rättigheter som män. På frågan om huruvida kvinnor ska kunna utföra
något arbete utanför hemmet till vilket de var kvalificerade svarade ca 90 % av malaysier, mauretanier och
libaneser, 86 % av turkarna, 85 % av egyptierna, 82 % av marockaner, 79 % av iranierna, 69 % av saudier och 61 %
av jordanierna jakande.

Dessutom är ett viktigt resultat av Gallups makroundersökning slutsatsen att det finns ett starkt stöd bland män
och kvinnor för implementering av sharia. Medan Sharia presenteras i västerländska medier som en gudomlig lag
som legitimerar förtryck av kvinnor och andra medeltida grymheter, för många muslimer är det en källa till
rättvisa mot tyranni och godtycke. För många människor som lever i djupt korrupta auktoritära system är Sharia
inte en sexistisk och grymt system, men det är den islamiska version av vad västvärlden anses vara den mest
prisade principen om politisk rättvisa, rättssäkerhet.

När det gäller den påstådda stöd för muslimsk terrorism, visar inte data från makroundersökningen något samband
mellan graden av religiositet och antiamerikanism. Det är internationell politik, inte fromhet, som leder till
att en minoritet av muslimer (cirka 7 %) antar antiamerikanska positioner för att motivera 11-S. Media
information som når den genomsnittliga EU-medborgaren om muslimerna verkar inte förmedla en verklighet som
matchar ovanstående data, eftersom den fokuserar på kriser och konflikter. Det är belysande resultatet av den
elfte våg av den Kungliga Institut Elcanos Barometern (BRIE, Spanien), inlämnad i april 2006, enligt vilken 68 %
av de spanska medborgarna anser att muslimska länder är ”våldsamma”, 79 % ser de som ”intoleranta” och 90 % som
”auktoritära”.

Att generalisera om ungdomar och religion i arabvärlden är riskabelt, eftersom det handlar om tiotals miljoner
unga människor i 22 olika länder. Samhällen rör sig och vissa saker förändras, även om än i en långsam takt för
de utmaningar de står inför. Traumatiska upplevelser som Irak och Algeriet gör att fler och fler muslimer
kritiserar vissas manipulation av religionen, och även att förneka det och vissa islamistiska ledare som ses som
anstiftare till hat och förstörelse. Nu, vi kan testa missnöjet hos de unga araber med en fråga, Hur många
skulle vilja emigrera från sitt land till Europa eller Nordamerika om de inte behövde uppehållstillstånd?
Beroende på svaret kan man mäta giltigheten av de generaliseringar som görs här.

Anteckningar:

Haizam Amirah Fernandez. Huvudforskare vid för Medelhavsområdet och Arabvärlden, Kungliga Institut Elcano och
professor i arabiska studier vid Madrids Autónoma Universitet.