Låt oss börja med att definiera begreppet religion på ett ”trångsynt” vis innan vi kastar oss in i en öppen och vidsynt
definition av begreppen gud, dyrkan och religion. Religion definieras på ett ”trångsynt” sätt till att endast vara
exempelvis Islam, Kristendom, Buddism, Hinduism, mm, dvs. ett trossystem som kännetecknas av tron på en (eller flera) högre
makt/er med ritualer, ceremonier och levnadsregler av något slag. Detta är en religion säger man. Av denna enkla anledning
anser de flesta sig (exempelvis här i Sverige) sakna en egentlig religion, ”Jag är inte religiös”, hävdar man.

Begreppet religion täcker i själva verket mycket mer. ”Faktum är att människan till sitt väsen är en religiös varelse
(eller ett religiöst djur om man nu skulle ta Darwins teorier på fullt allvar), Genom vår natur, vårt innersta väsen och
det sätt som vi är skapta på så dyrkar vi alltid någonting”. Vi har allihopa olika avgudar vilka vi tyvärr dyrkar, vare sig
vi vill det eller ej. För att kunna acceptera ett sådant provokativt påstående måste vi först och främst ha klart för oss
vad en gud egentligen är för något. Vad vi i grund och botten menar med begreppet gud.

Vad är Gud?

Om vi försöker betrakta denna fråga vad är gud? Från ett öppet och vidsynt perspektiv kommer vi säkert framtill att gud
helt enkelt är det var och en av oss anser vara Skaparen. Eller för att definiera det på ett annat sätt: Gud är det varje
människa tror att ska kunna ge henne det hon vill ha. Detta kan tyckas vara en lite väl egoistisk definition av Gud, men
faktum kvarstår att det du tror kan ge dig just det du vill ha, är din gud, Det du tror kan göra dig lycklig, är din gud.
Det du tror kommer att kunna ge dig framgång, är din gud. Det du tror kommer att kunna ge dig precis allt det du hoppas
kunna få och förverkliga just dina innersta drömmar, är din gud! Detta är vad en Gud egentligen är för något!

Gud och dyrkan

Din dyrkan av denna gud är endast det du gör för att vinna den specifike gudens välbehag. Man måste förstå begreppen gud
och dyrkan i detta vidsynta perspektiv för att kunna förstå att vi allihopa i grund och botten, vare sig vi kallar oss
religiösa eller ej, dyrkar en eller flera gudar. När någon säger att det bara finns en gud så stämmer inte detta (om man
ska se det från detta vidsynta perspektiv). Det finns flera gudar (avgudar). Det finns i själva verket lika många gudar
(avgudar) som just din hjärna kan tänka på och ditt hjärta längta efter.

Islam säger egentligen inte att det finns bara en gud, utan att istället för alla dessa miljarder gudar är endast en gud
värd att dyrka. Så, då vi muslimer ger trosbekännelsen, dvs. La ila ha illa Allah (Det finns ingen Gud utom Gud) så menas
det inte att det inte skulle finnas andra gudar iden vidsynta bemärkelsen vi nu talar om, utan istället att endast Gud
ensam är värd att dyrkas. Alla andra gudar är i själva verket obetydliga avgudar skapta av människan själv och saknar
således värde. Endast en Gud är värd att dyrka, dvs. den Ende Guden den som existerar i realiteten och inte blott är en
produkt av våra egna korrupta, perverterade (och ibland) MTV-inspirerade sinnen.

Säg: ”Och ändå tar ni till beskyddare i Hans ställe dem som varken kan ge sig själva förmåner eller [skydda sig mot] ett
ont [som hotar dem]? (13:16)

Säg: ”Vem räddar er från [de faror som lurar i] mörkret över land och hav? [Till vem] ber ni ödmjukt och innerligt [denna
bön]: ’Om [Gud] räddar oss ur denna nöd skall vi sannerligen visa oss tacksamma’?” Säg: ”Det är Gud som räddar er ur denna
[nöd] och ur alla faror; och ändå sätter ni medhjälpare vid Hans sida! (6:63-64)

Oftast är det heller inte bara en avgud man dyrkar och följer utan flera stycken samtidigt, tyvärr. Det kan vara mamman,
frugan, barnen, huset, Volvon, Fredrik Reinfeldt, Michael Jackson eller Elvis. Dagens avgudar är mer sofistikerade än en
liten avgudastaty men de fyller i grund och botten samma emotionella funktion. De är och förblir avgudar vare sig de endast
är mentala avgudar eller personifierade i form av en bild eller staty, eller i form av ett livs levande människa, en avgud
är och förblir en avgud. Det är därför som Gud (HoäH)
klart och tydlig säger i Koranen: Säg: ”Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de
ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem – [om allt detta]
står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja tillkänna;
Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad. (9:24)Det finns således bara en Gud som är värd att
dyrkas, allt annat är skapat av Gud eller är rena fantasifoster skapade av människan själv, fantasifoster som inte ens kan
hjälpa sig själva. Låt oss fortsätta och försöka ta reda på vad det egentligen innebär att ha en religion och om alla
människor har en sådan eller inte, vare sig de tycker om det eller ej.

Livsstil – Religion?

Religion definieras på ett vidsynt sätt till att helt enkelt vara det sätt en person lever sitt liv på. Alla människor är
religiösa. Din livsstil är Din religion. Din religion är Din livsstil.

Det är på detta sätt man bäst kan förstå vad begreppet religion egentligen innebär. Man använder sig av ordet religion
(framförallt här i väst) för att kunna skapa en distans mellan sig själv och det man traditionellt kallar för religioner
såsom Islam, Kristendom, mm genom att säga något i still med: ”Jag bryr mig inte om sådant eftersom jag inte är religiös”.
Utan att förstå att man i själva verket är mycket religiös, utan att ha den blekaste aning om att man visst har en
religion.

Låt mig ge er ett konkret exempel för att ni enklare ska kunna förstå vad jag menar. Det finns en mycket utspridd tanke
bland oss människor att om man lyckas nå en viss position i samhällsstegen så har man lyckats nå framgång, lycka och frihet
från rädsla, mm. Många strävar efter att nå denna topp. Man skapar t.o.m. små självutnämnda s.k. intellektuella klubbar
där man klär sig på ett visst sätt, pratar på ett visst sätt, läser en viss typ av böcker, refererar till samma filosofer
och författare då man talar, och oftast ser upp till vissa personer inom gruppen som av resten betraktas som ytterst
intellektuella (ordet profeter kanske skulle vara mera lämpligt i detta sammanhang), mm. Oftast ser man naturligtvis också
ner på det obildade patrasket som man tyvärr lite då och då tvingas sitta bredvid om man har oturen att färdas med
kommunala fortskaffningsmedel.

Man ha regler för hur saker och ting ska vara och tanken är den att så länge man befinner sig i den intellektuella gruppen
och betraktas som intellektuell av andra så är man trygg. Lyckas man bara bli som Mr X så kommer alla andra att tycka att
jag är lika intellektuell som han. Så man härmar varandra och bildar en sorts grupptryck med oskrivna regler och ritualer.
Regler och ritualer som måste följas för att man ska betraktas som en i gruppen, som lyckad. Avviker man från någon av
dessa så kommer de andra att anse att ”den här individen är helt hopplös, han/hon kommer aldrig att lyckas”.

Anta att en person med basebollkeps, slitna jeans och rinkebysvenska dyker upp på ett av deras finare möten med svart
fracktvång och dylik, och klämmer ur sig något i stil med: ”uh du ba f-n de va ett häftigt tal alltså, förresten va f-n
hette flintisen som flummsnacka så in i helvete? (Ursäkta språket med det låter so i verkligheten). Denne person skulle
naturligtvis automatiskt uppfattas som ytterst misslyckad individ so aldrig kommer att kunna lyckas. Om en i klubben skulle
umgås med en av dessa misslyckade individer, så skulle denne automatiskt också uppfattas som lite avvikande och som en
person som aldrig kommer att lyckas så länge denne umgås med personer av detta slag.

Likväl hävdar dessa människor oftast på fullt allvar att de inte är religiösa när de blir tillfrågade. Men detta är i
själva verket att vara religiös, eftersom man har sina ceremonier, ritualer och levnadsregler, sin ”du skall” och ”du skall
icke”. Det finns ett helt system av lagar och regler som man måste följa för att inte bli uppfattad som misslyckad. Det
finns t.o.m. böcker med som redogör för vad man sak och inte ska göra för att bli accepterad inom vissa kretsar. Och så
säger man: ”Nå, jag är minsann inte religiös”, alla människor är i själva verket religiösa, alla har en religion. Om jag
bara lyckas bli överläkare på Karolinska eller VD på Ericsson så kommer allt att lösa sig. Når jag bara dit så kommer allt
att gå bra. Då är jag äntligen trygg, då behöver jag inget mer. Då och endast då kommer jag att ha de rätta kontakterna med
vars hjälp jag kommer att kunna få trygghet, framgång och möjlighet att förverkliga alla mina drömmar, Bara jag kommer dit.
Andra resonerar som så att berömmelsen är nyckeln till framgång: Får jag bara en chans att bli berömd så kommer allt att
bli bra. Andra menar att framgång ligger i skönhet, att vara vacker är således det enda som gäller. Är jag bara vacker så
kommer alla att tycka om mig och då går allt utmärkt, då och endast då kommer jag att bli lycklig.

Det rör sig således helt enkelt om en livsstil. Ett sätt att leva sitt liv på. Oftast är det inte endast en av dessa
avgudar och religioner man tror på och rättar sitt liv efter, utan flera stycken samtidigt. Man är slav under flera herrar.
Om det är något som fallen Marilyn Monroe, Elvis Presley, Michael Jackson & Co borde ha lärt oss vid det här läget så är
det att avgudar som skönhet, framgång, berömmelse och rikedom tyvärr i det långa loppet inte gör oss särskilt lyckliga.

Alla vi har en religion

Människan behöver och söker efter något annat utan att hon kanske alltid är på det klara med vad det egentligen är. Så
slutsatsen är den att alla människor har en religion och alla människor dyrkar en (eller flera) gud/gudar vare sig de
tycker om det eller ej. Vare sig de kallar sig själva religiösa eller inte. Att denna religion inte alltid är vad man
traditionellt här i väst betraktar som en religion och den gud man dyrkar oftast består av en sofistikerad avgud är en
annan sak. Men att alla har en religion och eller flera gudar (om man ska se i det perspektiv som denna artikel tar upp)
är ett faktum.

Det gälle således för var och en av oss att sträva efter att finna just den rätta religionen och dyrka just den rätta guden
dvs. Skaparen. Likväl gäller det att undvika alla sofistikerade falska avgudar som dyker upp i vårt vardagsliv och försöker
leda oss bort från den sanna verkligheten. Ju snabbare man förstått detta, desto snabbare finner man det vi alla i grund
och botten strävar efter att finna dvs. sann lycka, sann trygghet, frihet från rädsla och framförallt sann inre frid.

SÄG: [Muhammad]: ”Om ni, människor, tvekar om [det verkliga innehållet i] min tro [bör ni veta att] jag inte dyrkar dem
som ni dyrkar vid sidan av Gud; jag dyrkar Gud som [en dag] skall låta er dö. Och jag har blivit befalld att vara en av
[sanna] troende.” (10:104)

Säg [Muhammad]: ”Vill ni, som är utan tro, förmå mig att tillbe någon annan än Gud”.

Men det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare att om någon sätter medhjälpare vid Guds sida skall allt vad
han har åstadkommit [i denna värld] gå om intet och [i nästa liv] skall han höra till förlorarna. (39:64-65)

Det ni har i handen försvinner, men det som är hos Gud består i evighet.

Vi skall sannerligen belöna dem som höll ut i motgång och prövningar efter deras bästa handlingar. (16:96)

Salaam, Jan-Feb 1996, Sida 19 – 22