Cesar A. Aguel – Nurain Magazine
”Den är 200 år försenade” var uttrycket en präst använde i en intervju för att uttrycka sin frustration med sin församlings nuvarande sinnestillstånd. Men nej, det var inte uttalandet av en mufti med avancerade idéer i relation till islam. Inte heller var det uttalandet av en kristen mäktig präst om sin egen församling.
Det var kardinal Carlo Maria Martini SJ, Milanos ärkebiskops uttalande som nyligen avled, om den katolska kyrkans aktuella läge och som enligt hans mening är ur kontakten när det gäller modern tid.
Han tillade: ”Vår kultur har åldrats och våra kyrkor är stora men de är tomma.” Kardinal Martini, var ledare för den liberala flygeln i katolicismen och med hans död släcks ljusets hopp om en väsentlig förändring i den katolska kyrkan.
Religioner, alla tenderar att bli fördröjda, förstelnade av deras egna dogmers begränsningar. Det är ingen tillfällighet att det finns ett klart samband mellan en persons grad av rationalitet och vetenskaplig kunskap och hans grad av sekularism.
Enlig min åsikt hade den västerländska kulturen ett slag av lycka med den protestantiska reformationens framgång. Bortsett från de dogmatiska och korruptions frågor som uppstod i kyrkan i Rom, för mig det viktigaste som uppnåddes med reformationen och det katolska svaret med kontrareformen i Trent koncilium, är att det man bröt med kyrkans järn regeln om källorna till kunskap.
Kunskap är makt och det är ingen slump att det enda sättet att få kunskap fram till renässansen var att gå med i en religiös orden.
Tänkarna under medeltiden var oftast munkar, bland vilka Sankt Albert den store och Thomas av Aquino var två ad stora.
Och vi måste komma ihåg att de som ville få tillgång till de klassikernas tänkande, gjorde det i Córdoba, under det fantastiska kalifatet som efterträdde umayyaderna i Damaskus.
Islam, 600 år yngre än kristendomen, har inte haft hittills samma öde. Förutom de interna schismer som har påverkat den, har den inte haft turen med en förnyande ström som den i den västerländska kulturen.
Vi måste komma ihåg att islam, trots att ha satt punkten för hellenismens i östra Medelhavet, var en stor tankekraft och vetenskaplig förnyelse och dess explosiva expansion i Medelhavsområdet, spred, lika mycket som bevarade, klassikernas skrifter och tanke som hade förlorats i Europa i medeltidens mörker.
Den senaste tidens händelser orsakat av en grupp radikaliserade individer i olika delar av den islamiska världen efter en smaklös film producerad av några egyptiska kopterna med enda syftet att provocera det muslimska gemenskap kan knappast användas för att beskriva som en grupp de mer än tusen miljoner som bekänner denna tro.
Ja, jag erkänner jag att islam har tappat kontakt med tiden. Jag hoppas för dess bästa att en förnyelse ström leder den till en samklang med modern tid, liksom kristendomen och inte minst judendomen. Kanske då blir mänskligheten mer tolerant och visa respekt för dem som tycker annorlunda. Idag, i allmänhet, är inte accepterat att vara rasist med dem som har olika fysiska egenskaper än de europeiska standarderna. Men när det kommer till att håna Islam, då är fältet vidöppet.
Det finns tänkare inom islam som försöker hitta vägen till denna förnyelse ström. Ett exempel jag kommer att tänka på är den iranska tänkaren Abdolkarim Soroush.
Avslutningsvis är det åtminstone ironiskt att man spridit på Internet, efter de senaste händelserna, ett citat från en bok av Winston Churchill, som publicerades i slutet av artonhundratalet, där han analyserar, med de mest illvilliga och imperialistiska ögon, islam. Man citerar honom som om det handlade om trosbekännelse.
Men Churchill, som vågade kalla Gandhi, en man med större kaliber än han, för ”en halvnaken fakir”, misslyckades med att förutspå att i början av 2000-talet skulle Storbritannien bli makt av fjärde kategori och att dess position bland de europeiska nationerna skulle vara försumbar.
