Rättvisa, frihet, värdighet – Behovet av att lämna bakom sig ett lokalt perspektiv inom islam

Ahmed Abdouni – Saphirnews

Är Koranen och sunna ahistoriska? Med andra ord, bestämmer det sammanhang i vilket de inträffade deras innehåll och
deras mening eller är det en ursäkt, en händelse för uttalandet av universella, eviga och oföränderliga
förordningar? Detta är den fråga som varje muslim bör ställa sig inför vissa uttalanden i dessa texter, som det
måste sägas i ärlighetens namn, orsakar förvirring hos alla som älskar rättvisa, rationalitet och humanism.

För att undvika missförstånd, låt oss tydliggöra vad vi menar.

• Rättvisan innebär jämlikhet mellan alla människor, oavsett kön, hudfärg, ursprung, etnisk tillhörighet, kort sagt
en människa som är lika alla andra människor.

• Rationalitet är närvaron av resonemangen för att kunna förklara, motivera och förstå allt, gester eller ord från
en människa, en intelligent varelse i sin kommunikation till en annan intelligent varelse. Därför är själva tron
underkastat detta krav.

• Humanismen, tanken och uppförande som ser ”människan som det högsta värdet” på jorden och den huvudsakliga
aktören i hennes liv och därför har absolut frihet och också total värdighet.

En koranisk pedagogik som hänvisar till resonemangen

Den koraniska texten bygger på en pedagogik som använder resonemangen för att övertyga. Den hänvisar, till exempel,
till naturens lagar som införts av Gud, till behovet av rättvisa både på jorden och i det efterföljande. Koranen
argumenterar i den meningen: Himlarna och jorden rymmer helt visst budskap till dem som vill tro. Och i er egen
natur och hos alla de djur som Han låter [föröka sig och] spridas [över jordens yta] finns tecken för dem som äger
inre visshet. Och i växlingen mellan natt och dag och i det som Gud sänder ned från himlen till livets
vidmakthållande och därmed ger nytt liv åt jorden, som varit död, och i vindarnas rörelser – [i alla dessa
företeelser] ligger tecken för människor som använder sitt förstånd.
(45:3-5)

Gud i sin transcendens är absolut självständig från människan. Han är självförsörjande och behöver inte Sina
varelser, vilka finns som en handling av generositet. Men människan är ansvarig för alla sina handlingar inför Gud
och även sina medmänniskor och också för de fördelar som finns tillgängliga för henne i detta liv.

Den religiösa praxis är i slutändan, för att Gud är självförsörjande och inte behöver något från Sina varelser,
tacksamhets handlingar som en man eller en kvinna måste uttrycka inför sin välgörare och tacka Honom för alla de
fördelar Han har skänkt dem, och framför allt det liv Han har gett dem.

Alla dessa värden, som är medfödda och därmed i människans natur, måste stimuleras, utvecklas och bibehållas både
individuellt och kollektivt för att hålla jämna steg med historien, dess förändringar och dess utveckling.

Dessa är de värderingar som gör det möjligt för människan att uppträda på ett sätt som är tillfredsställande för
både hennes medmänniskor och Gud som bara vill det bästa för sin skapelse eftersom detta liv inte är banalt. Detta
passar absolut inte med Guds perfektion, följaktligen kan man säga att Guds religion inte kan avvika från denna ram
och de krav som den ställer.

Den historiska dynamiken i den koraniska texten

Faktum är att det gudomliga Ordet har riktat sig till människan och när det nedsteg till jorden, blev det en del av
historien, vilket gör den förståelig och tillgänglig för mänsklig intelligens.

Varje läsning av den koraniska texten som inte tar hänsyn till dess heliga dimension gör det formbar, genom den
tidlöshet den heliga dimensionen tillskriver den, till de enskilda och kollektiva tankars önskningar, ideologierna
och andra uppsättning av idéer.

Koranens text, även om vi tar hänsyn till dess ursprung, måste nödvändigtvis uppfylla villkoren att stå i samklang
med tids-rum omständigheterna för att kunna vara begripligt för mentaliteten hos den specifika miljö och tid. Det
är den här historiska dynamiken som ger den koraniska texten sin dubbla samtidighet, i Uppenbarelsens tid och miljö
och i efterföljande epoker, där tiden och dess lag om förändring har gjort den mer komplicerade och mer komplex.

Den oupphörliga förnyelsen av förståelsen av Koranens budskap

Får inte världen bli komplicerad? Att inte erkänna denna nödvändighet är att ignorera Guds lag som skapade tid och
dess effekter. Luckan som gör det möjligt att knyta en länk mellan forntiden, nutiden och framtiden är inget annat
än den oupphörliga förnyelsen, enligt de krav som infördes av tidsfaktorn för förståelsen av syftet med Koranens
budskap.

Detta är vad som kan kallas för tolkningen eller projiceringen i tid av filtrerade principer, extraherad från det
aktuella fallet till en tidsbegränsad representation för att styra människans handling i en annan tids labyrinter,
en annorlunda tid, mer utvecklade i sina krav, dess normer, dess mentalitet och i synnerhet dess medvetenhet om den
mänskliga individen som det högsta värdet av historiens gång.

Gud, enligt tiden, har valt en mänsklig grupp och med det en medvetenhet och en representation som är väl bestämd i
tid och rum, så att den blir verktyget och rösten för Hans bestämmelser. Det är en plan som befinner sig ovanför
denna grupps intellektuella förmåga men som den kan bära, med dessa begränsade förmågor, tack vare barmhärtighet.

Således handlar det om en gudomlig plan som ska utvecklas gradvis i enlighet med de förändringar som tidens gång
introducerar i människans liv på jorden och anledningen till varför man går igenom olika nivåer för att få sitt
uppförande i linje med de högre gudomliga principerna som sammanfattas kring rättvisan och människans frihet och
därmed dennes ansvar på jorden lika mycket gentemot sina medmänniskor som gentemot Gud och Hans skapelse.

En överföring av ansvar

Dessa är de förändringar som har gjort människan till vad hon är. Utan förändring hade hon förblivit en varelse
beroende av sin instinkt och de begränsningar som miljön och omgivningen sätter upp. Gradvis möjliggjorde hennes
resonemang, en förmåga som Gud gett henne, att dechiffrera och acceptera den del av den gudomliga planen som var
tillgänglig för henne inom ramen för utvecklingen av samma resonemang.

Således ledde Gud människan genom sitt ord så att denne skulle kunna uppnå det optimala tröskelvärdet som krävs för
att kunna styras av sitt eget samvete. Det är omöjligt att förstå varför det inte har sänts nya gudomliga budbärare
om man inte tar hänsyn till denna orsak.

Resonemangen har tagit ifrån tron huvudrollen i det mänskliga beteendes process. Denna ändring innebär inte en total
och irreversibel befrielse från religion. Det är en enkel överföring av ansvar på samma grunder, dvs de höga
principerna och etiska värden som Gud har tilldelat livet på jorden.

En kontextualiserad och rimlig läsning av Koranens text avslöjar att dess argument är stark förankrad på
vederläggningen av ett sätt att tänka som bygger på mytologi, magi och andra traditioner som inte grundas på något
sätt på en rationell metod ”om orsak och verkan.” De svarade: ”Nej, men vi gör vad vi har sett våra fäder göra.”
(26:74)

Från lokal kommunikation till global visdom

Medan Koranen bjuder till ett globalt tillvägagångssätt för världen, en arab som fick uppenbarelsen betraktade som
tillräckligt en partiell syn som knappast överskred hans miljö och sin lokal omgivning. Det är därför profeten
anklagades av sina quraish fiender i sin tur för att vara en poet, en trollkarl, en lögnare, en sagoberättare, en
person som berättade föråldrade myter och en man under inflytande av djävulen bland annat. Han betraktades aldrig
som någon som trodde på det han lärde ut, det vill säga en filosof som ger en förklaring om meningen med livet och
världen.

Denna partiella och lokala syn på världen hos arabernas under tiden för uppenbarelse var det viktigaste
kännetecknet för det arabiska medvetandet som även avspeglas i de mer avancerade aspekter av sina liv, som poesin
som var höjdpunkten för deras kultur. Den tidens arabiska tänkande gick inte utöver gränserna för sin
stam-sociokulturella sammanhang. Det som fanns bortom bara existerade för dem som ett sekundärt element.

Med tanke på denna mentalitet var Koranens text oförmögen att upprätta en effektiv kommunikation utan att
underkasta sig villkoren som tillät det att beröra detta sätt att utforma hela världen: [Liksom Vi uppenbarade
äldre tiders Skrifter] har Vi nu uppenbarat denna som en regelsamling på det arabiska språket. (13:37) På så sätt
tog det en lokal färg genom att dra på sig kulturen och källorna i detta stamsamhälle som Gud ville förvandla till
det bättre för människors bästa.

Om Gud, i Hans allmakt och genom Hans barmhärtighet och visdom, ville ta hänsyn till folkets faktiska kapacitet,
hur kan människan våga göra anspråk på makten att fängsla och definiera Guds oändliga visdom inom smala lokala
gränser?

En religion som vill vara universell och rättvis

Eftersom syftet med all undervisning eller gudomlig befallning är till för män och kvinnors bästa i sin mångfald,
har ingen rätt att åberopa gudomlig legitimitet för att påtvinga det Gud har fastställt som specifik för en miljö,
som definieras geografiskt, mänskligt och historiskt sett, som något allmän och definitiv och med en oföränderlig
uppfattning om varje man och varje kvinnors beteende.

Att vilja stanna kvar i en fas av den historiska utvecklingen är att förminska en religion, som vill vara universell
och rättvist mot män och kvinnor, till det sekteristiska beteendet hos några av dess anhängare som okunnigheten har
fryst i tiden.

Men islam har kommit som en motsättning och för att övervinna jahiliyans (pre-islamisk period) etik och värderingar
med ett mycket högre syfte för mänskligheten. En gudomlig plan som tar hänsyn till medvetenhetens utveckling på
vägen mot rättvisa, frihet och värdighet hos den mänskliga individen.

Anteckningar:

Ahmed Abdouni, tidigare marockansk diplomat.