Reina Mora – Webislam

Han gör så att andra får dig att lida
så att du inte vilar på dem.
Han vill att du blir missnöjd med allt
så att ingenting distraherar dig från Honom.

Ibn Atta Allah al Iskandari

Missnöjet är fullständig, det finns ingen återvändo. Och ingenting distraherar oss. Borta är världen och dess oframkomliga
klyftor där hjärtat fryser, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan … ord som inte bara betyder geografiska platser,
men erfarenhet av förintelse, utrotning, exploatering, kommersialiseringen och trångsynthet som överstiger den
fysiska planen när den utökar sina skuggor, med olika namn och egenskaper över hela Umma.

I dessa stunder av mörker, behöver vi Muhammeds varma och medkännande ljus som, precis som månen, kan inte föblinda
oss. Det ljuset som speglar den verkliga kärnan, dvs., Allahs ljus och som upplyser våra hjärtan och
inbjuder oss att återgå till den rätta vägen, islam, vars översättning är inte bara frid och underkastelse, men
också, vilket påpekades av Muhammad Asad, ”frälsning, eftersom den innebär en inre frid, styrka, skydd mot alla
former av ondska, fysiska och andliga.”

Frälsning mot det monster med hydra form som är geopolitiken och som genom sina många huvuden, förvirrar oss,
underhåller oss som Ibn Atta Allah skulle säga, med flera budskap som är faktiskt bara en: pengar är framgång och
framgång är pengar.

För några dagar sedan var det en debatt mellan Mehdi Hasan och Bernard Kouchner på Aljazeera om ny-imperialismens
eventuella nya kostym bakom masken av humanitära insatser. I vilket fall, vad är skillnaden mellan ny-imperialismen
och den irakiska frigörelsen från ISIS? Knappast någon, om vi läser noggrant kommentarerna på Facebook från unga
européer som åker till Syrien för att gå med i jihad: ”De betalar bra.”

”Må dö dinarens slav, dirhams slav och lyxens slav!” (Bukhari)

Ungdomar, som vi vet genom läckan till Guardian av rapporten från den brittiska MI5 och andra studier, inte
utövar sin tro regelbundet (dvs., ber inte, betalar inte zakat, fastar inte…) och kan sägas är ”religiösa
analfabeter”.

Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättar: ”Jag hörde Allahs budbärare (frid och välsignelser vare över
honom) säga:” Mellan människa och den icke troende (Kufr) eller polyteism (shirk) finns övergivande av bönen.”
(Rapporterad av Muslim).

Att be? I de traditionella skolorna lärde man islams fem pelare, men nu i många moskéer och koranskolor bara en:
”jihad” (en term som bekvämt har förvanskats och manipulerats för att stå till tjänst åt enskilda världsliga
intressen). Det är sant att jihad inte är en pelare av islam, men som om det vore. Det räcker med att söka på
internet för att hitta hundratals sidor och bloggar som uppmuntrar utövandet av jihad, utan att nämna vikten av
bönen, islams andra pelare. Och vad som är ännu mer deprimerande, i många artiklar placeras som jihad före bönen,
vilket motsäger Koranen och Muhammad (fvmh).

”Det första för vilket Allahs tjänare kommer att bedömas på Domedagen är bönen. Om detta är giltigt, kommer
resten av hans handlingar att registreras som korrekta, om inte, kommer resten av hans handlingar
ogiltigförklaras.” (At-Tirmidhi och Abu Dawud)

Men vi bör vara uppmärksamma, så att ordet jihad inte gör oss blinda. Brist på bön är en epidemi. Vissa muslimska
ledare och vanliga muslimer har sedan länge upphört att underkasta sig inför sin Herre och förvandla sin sayada
till en dekorativ vardagsrumsmatta. Det finns ingen tid att be, vi är så upptagna med att försöka rädda världen,
att vi glömmer att rädda oss själva.

MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig. Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont, men om det goda kommer
på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig. [Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin
andakt och som oförtröttligt förrättar sin bön… (70:19-23)

Nästan utan att inse det, i detta 2000-tal, har vi bevittnat födelsen av en ny religiös rörelse inom islam som
har fört samman shiiter och sunniter, den illustrerade islamismen, dvs. ”allt för islam, men utan islam”. En
”genväg” som genom jihad, politik och aktivism i olika frågor berör oss och sysselsätter oss med små strider, så
oviktiga som kortvariga, och undviker den stora Jihad, för att citera Muhammed (frid vare med honom), var striden
mot vårt ego.

Frånvaron av bönen har allvarliga konsekvenser, den kopplar oss från vår essens, tystar det gudomliga budskapet
och fyller världen med demoner, vilket framgår av oenigheten, brist på broderskap, aggression, krig, konkurrens
och dagens materialism.

Det görs många uppmaningar till jihad för ”Allahs sak”, men märkligt nog inga uppmaningar till bön. Faktum är att
Umman har smittats av en allvarlig andlig sjukdom som har drabbat sedan länge de kristna samhällen, att tro att
vi är här för att förändra världen, när det i verkligheten, det enda vi är kallade att förändra är oss själva:

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte
livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i
lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga
en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De
arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu
Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha
kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad
skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök
först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för
morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matteus 6: 25-34)
(Lukas 12: 22-31)

Vi måste börja prata om utövande som grund och bevis på tro. Och vi måste återta bönens värde. Koranen nämner
många gånger värdet av bönen, salat:

Och minns Gud efter bönens slut – när ni står upp, när ni sitter och när ni lägger er till vila. Och när ni åter
är i trygghet, förrätta då bönen [på föreskrivet sätt]. Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.
(4:103)

… de som bär motgången med jämnmod och strävar efter att vinna Guds välbehag, som förrättar bönen och ger åt andra
av det som Vi skänkt dem för deras försörjning, så att ingen ser det eller öppet inför alla, och som fördriver ont
med gott. Deras mål är de eviga boningarna. (13:22)

Herre! Gör mig [stark] så att jag förrättar bönen utan att förtröttas och gör att några bland mina efterkommande
[likaså är uthålliga i bönen]! Herre, hör min bön. (14:40)

Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig! (20:14)

LÄS VAD som har uppenbarats för dig av denna Skrift och förrätta bönen. Bönen avhåller [den bedjande] från
skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är åkallandet av Guds
namn. Och Gud vet vad ni gör. (29:45)

Ha därför tålamod med deras lögner, och lova och prisa din Herre före solens uppgång och före dess nedgång och
under en del av natten och prisa [Honom] vid dagens början och dess slut, så att din glädje blir [fullständig].
(20:130)

PRISA Guds härlighet då mörkret faller på och då morgonen gryr – allt lov och pris i himlarna och på jorden
tillkommer Honom – och när dagen lutar mot afton och då middagshöjden passerats. (30:17-18)

Kanske finns kvar tron i världen, men frånvaron av bön, salat, stänger dörren till det ofattbara och förhindrar
renandet av hjärtan. Det var vår älskade Profet Muhammad (fvmh), som sade: ”Man har gjort av bönen en
uppfriskande av min syn” eftersom bönen är den enda som kan få oss att återfå insikten för att korrekt tolka den
yttre verklighet.

Och i sin tur är Muhammed (fvmh), för oss muslimer, ett uppfriskande för vår tro och andlig hälsa, men vi bör
vara noga med att undvika förgiftningen med alla förvanskningar som sprids av både västerländska medier som de
som har avvikit från den raka vägen.

Muhammed (fvmh), barmhärtighetens profet

Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (21:107)

Guds nåd är nära dem som gör det goda och det rätta. (7:56)

Ibland får jag frågor som, vad är det för religion du har som kidnappar flickor (Boko Haram), halshugger gisslan
(ISIS), stenar kvinnor (Iran), som förhindrar kvinnor att köra bil (Saudiarabien), och som är majoritet i länder
med mycket hög omfattande fattigdom, ojämlikhet, analfabetism …

Mitt svar är att man inte känner ett träd för sina skuggor, men sina frukter. Muhammed (fvmh) är barmhärtighets
profet som bevisas att hans många uttalanden:

”Ingen av er är en sann muslim förrän han önskar för sin broder det han önskar för sig själv.” (Bukhari och
Muslim)

”’Ni har ingen tro förrän ni känner barmhärtighet för varandra.’ De sade: ’O Allahs sändebud! Vi är alla
barmhärtiga.’ Han sade: ’Det är inte medkänslan ni känner för en vän, men är medkänsla för alla människor’”. (At
Tabarani)

”Den som inte är barmhärtig mot sina barn är inte en av oss.” (Muslim)

Och fakta:

En dag kom en beduin till profeten Muhammed och sade: ”Ni kysser barn men vi kysser inte dem enligt våra
traditioner.” Profeten (fvmh) sade: ”Vad kan jag göra för dig, om Allah har berövat dig medkänslan?” (Sahih
al-Bukhari, ”Adab”, 18. Muslim,”Fadail”, 64).

Medlemmar av Quraish stammen, islam och profetens (fvmh) bittra fiender, orsakade hans exil i Medina i tretton år
och oändliga lidande för de tidiga muslimerna, som de förföljde och tvingade i olika försvarskrig. Men när
muslimerna trädde i Mecka segrande med en armé på 10 000 män, hämnades inte profeten mot någon av dem. Profeten
sade till Quraish: ”Människor i Quraish! Vad tror ni jag kommer att göra med er?” I hopp på ett positivt svar,
sade de, ”Du kommer att göra gott. Du är en ädel bror, son till en ädel bror.” Profeten (fvmh) sade då: ”Då säger
jag till er vad profeten Joseph sade till sina bröder: ’Ni kommer inte att förebrås idag. Gå! Eftersom ni är alla
fria!’”

Vad är medkänsla?

Medkänsla är öppningen, fordonet för att resa till Allah. Medkänsla genererar kopplingar via ett hjärta som har
upphöjt egot. Utan medkänsla rostar tron, kärleken, hoppet och världen bleknar, konkurrensen, krig, förstörelse,
hyckleri och lögner uppstår.

Medkänslan är Allahs osynliga omfamning av Sin skapelse: ”Herre, Din nåd och barmhärtighet når överallt och Du
omfattar allt med Din kunskap! (40:7) Men medkänsla är också ett sätt att vara i världen, att vara muslim:

”Ingen av er är en sann muslim förrän ni önskar för er broder det ni önskar för er själva.” (Bukhari och Muslim)

Medkänslans stora exempel i denna värld är Muhammed (fvmh), men vi har glömt det. Vad innebär det att vara
barmhärtighet och medkänslans profet (fvmh)?

Hela skapelsen skapades utifrån paret: natt/dag, fast/flytande, liv/död, så att världen är begripligt. Denna
dubbelhet tillämpas också till medvetandet uttryckt genom den dubbla medvetande och enhetsmedvetande. Det är
just detta enhetsmedvetande där Allah baserar sin uppfattning av universum. Saker skapas inte i par, men allt
innehåller båda uttrycken. Dagens existens innebär kvällen, till exempel mannen innebär kvinnans existens.
Tawhid eller enhetsmedvetande som alla profeterna kallar till, är förmågan att se den Ene och som, tillämpad på
den vardagliga verkligheten, innebär att kunna se den andra i sig själv, bortom det som splittrar oss, skapar
motsättningar, bedrar oss …

Medkänslan är därmed övervinnandet av det dubbla medvetandet, av slöjan som orsakar separation, illusionen av en
gräns som delar den andra/jag. Det är röra sig framåt mot ”de andra i jaget”, ”liv i döden”, erkännandet av en
värld skapad i enighet, uppvaknandet och uppfattandet av en ny verklighet som inte tillåter vilseledande av
antonymer där egot återskapar sig.

Muhammad (fvmh) skapade med sitt budskap om barmhärtighet ett andligt uppvaknande, eftersom medkänsla är
resultatet av ett friskt hjärta som uppfattar Kärlekens oändlighet till vilket den erbjuder sig, underkastar
sig.

De sorgliga händelser som upprör den muslimska världen idag är ingenting annat än bevis av det dubbla
medvetandets förfall, bra/dåliga, troende/icke-troende, shia/sunni, bödlar/offer … som hindrar oss att gå
framåt mot den etiska och moraliska utveckling som profeten (fvmh) lärde oss.

Muhammeds budskap överskrider raser, färger och riktar sig till hela mänskligheten, eftersom det bara finns en
färg, taqwa, som färgar våra själar beroende på våra handlingar. Det är frälsning, fred och hopps budskap.
Muhammad (fvmh) informerar oss om Allahs oändliga barmhärtighet.

Ja, Gud vill vända Sig till er och innesluta er i Sin nåd, men de som går dit deras begär driver dem vill leda
er bort [för alltid från den raka vägen]. (4:27)

”Åh, mina tjänare! Ni begår synder dag och natt, och Jag har makten att förlåta alla era synder. Be mig om
förlåtelse och Jag kommer att förlåta er.” (Hadith Qudsi)

SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta
då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar
barmhärtighet!” (39:53)

Och tack vare det blir vi frälsta, eftersom ondskan inte är något annat än, i många fall, okunnighet och/eller
försummelse av Allahs barmhärtighet. Brist på hopp, tron att vi är dömda får oss att störtar för alltid i det
onda. Men det är inte samma sak att göra nytta än skada, allt är inte förlorat.

Muhammad (fvmh) är Medkänslans profet eftersom han överförde Allahs talesätt: ”Min nåd råder över min vrede”, för
att bli förlåten behövs det bara att återgå till Honom och be om Hans förlåtelse. Elden är därför inte ett
resultat av synd, men från glömskan. Vad Allah (HoäH) inte förlåter är glömskan av Hans Barmhärtighet. Och det
är just det som Profeternas Sigill kom för att påminna oss, Allah är vår förhoppning.

De unga som åker till Syrien för att gå med ISIS är, i många fall, människor som lämnade den raka vägen och vill
rena ett liv av fel och en kriminell bakgrund med ett felaktig ”jihad” i Allahs namn.

För att korrigera sådan avvikelse kan vi behöva börja, som i Pakistan, med att undervisa barn i sann islam, den
om medlidande.

Abu Hurairah (mGvnh) rapporterade att Profeten (fvmh) sade:

”Den som befriar en troende från en sorg av denna värld, kommer Allah att lindra hans sorg på Domedagen. Den som
ger stöd till en behövande, kommer Allah att hjälpa honom i detta liv och i nästa. Den som skyddar en muslim
kommer att skyddas av Allah i detta liv och i nästa. Allah bistår alltid sin tjänare, om denne hjälper sin
bror …”

Guds fred och välsignelser vare med vår älskade Profet.