Nadia Ahmad – TRT World

 

USA:s ansträngningar att ge palestinier humanitärt bistånd via en nybyggd pir utanför Gazas kust går inte bra. Projektet på 320 miljoner dollar, som tog två månader att bygga, var endast i drift under en vecka i maj, innan det bröts isär på grund av dåligt väder. Den genomgår nu reparationer.

Att ge humanitärt bistånd till Israel-drabbade Gaza verkar ädelt på ytan. En närmare titt tyder dock på att baktankar spelar in som ytterligare kan destabilisera regionen och omforma energilandskapet till förmån för amerikanska företagsintressen.

Med tanke på olje- och gassektorns historia av obstruktiv lobbyverksamhet, kan Vita husets pir vara en trojansk häst, som döljer planer som ytterligare kommer att befästa konflikter och ojämlikhet.

Piren passar in i ett mönster av USA när det gäller selektivt engagemang och dolda agendor, särskilt där olje- och gasfyndigheter är i spel. Detta inkluderar de eskalerande geopolitiska spänningarna mellan Ecuador och Mexiko och mellan Guyana och Venezuela.

 

USA:s militära närvaro

Gazapiren bidrar också till utrikesminister Antony Blinkens meritlista i Mellanöstern när det gäller att upprätthålla krig under sken av diplomati. Trots löften om att avsluta ”för evigt krig” och kämpa för mänskliga rättigheter, har Biden-administrationens agerande kommit mycket kort.

Pirens effektivitet för att avsevärt lindra Gazas humanitära kris är tveksam. Det mesta biståndet strömmar genom gränsövergångar, och den israeliska blockaden vid dessa kvarstår, vilket allvarligt begränsar rörelse och tillgång till grundläggande förnödenheter.

Att bygga piren är alltså som att plugga en vall med ett finger. Mer oroande är den åtföljande ökningen av USA:s militära närvaro och konsekvenserna för regionala gasavtal.

Utplaceringen av ytterligare 1 000 amerikanska trupper, skenbart för att hjälpa till med hjälpinsatser, höjer röda flaggor med tanke på USA:s betydande militära stöd till Israel. Denna förstärkning av styrkor nära Gaza kan vara ett försök att främja amerikanska och israeliska strategiska intressen, inklusive att utnyttja outnyttjade gasreserver till havs.

Detta kan gälla särskilt för Chevron, som har varit inblandad i gasprospektering utanför Israels kust och har samarbetat med israeliska företag i stora projekt.

Medan president Donald Trump anlitade ExxonMobils tidigare vd Rex Tillerson som sin första utrikesminister, har Biden litat på Blinken, som tidigare konsulterade om Chevron, för hans kunskaper inom energidiplomati.

Med häpnadsväckande 75 resor till 84 länder i slutet av förra månaden, exemplifierar Blinken kraften hos en polerad diplomat. Hans sofistikerade stil, balanserade egenskaper och tydliga kommunikationsprojekts tillförlitlighet, främjar förtroende och underlättar internationellt engagemang.

Men bakom denna oklanderliga fasad ligger inflytandet från stora transnationella företag och deras omättliga aptit på olja och gas.

När Blinken jetsetar över hela världen återspeglar hans agerande den amerikanska administrationen som prioriterar företagsintressen framför mänskliga rättigheter, samtidigt som han blundat för det pågående folkmordet i Gaza. Om Blinken hade en diplomatisk slogan skulle den lyda: ”Hjul upp. Bomber bort. Pumpa ut tunnorna!”

 

Chevrons insats

Gazapiren, och ökad amerikansk militär närvaro, kan bana väg för Chevron att expandera in i Gazas vatten på bekostnad av palestinska miljö- och markrättigheter. Israels territoriella expansion till Gaza kan ge Chevron markrättigheter som skulle översättas till offshore olje- och gasrättigheter för ytterligare energiverksamhet.

Kontroll över dessa gasreserver skulle avsevärt förändra den regionala maktbalansen med Chevron och amerikanska energibolag som är redo att dra nytta av dem, samtidigt som spänningarna om resurserna ökar. Att tillåta Israel att bredda sitt energifotavtryck och USA att bredda sitt startavtryck strider mot regionala nationers långsiktiga ekonomiska och strategiska intressen.

Chevron har en historia av inblandning i miljöprocesser och mänskliga rättigheter, särskilt där olje- och gas spel är inblandade. WestExec Advisors, ett hemligt konsultföretag som grundades 2017 av Blinken och Michèle Flournoy, väckte oro för transparens och potentiellt inflytande på federala utgifter när det blev känt som ”Bidens kabinett i väntan.”

Strax efter att Biden tagit makten i februari 2021 störtade Myanmars militär sin demokratiskt valda regering. Chevron, som hade en långvarig relation med ett statsägt företag kopplat till militärgeneralerna, lobbat framgångsrikt mot sanktioner som skulle ha stört militärens verksamhet.

Som ett annat exempel undvek Chevron en dom på 9,5 miljarder dollar mot den i Ecuador för oljeföroreningar genom att lämna in en RICO-stämning mot advokaten Steven Donzinger. En domare på Manhattan åsidosatte Ecuadors högsta domstol, vilket gjorde domen omöjlig att verkställa.

Spola framåt till 2024. Vid årets World Economic Forum diskuterade Blinken de potentiella efterdyningarna av kriget i Gaza och det historiska skiftet i Mellanöstern, och betonade nödvändigheten av att upprätta en oberoende palestinsk stat. Samtidigt uttryckte Chevrons vd Michael Wirth oro över riskerna för oljetransporter och potentiella prisökningar.

Biden-administrationens uppenbara ovilja att ingripa i människorättsfrågor i Myanmar och Israel, i kombination med närvaron av tidigare WestExec Advisors-anställda i nyckelpositioner, väcker oro över prioriteringen av företagsintressen framför mänskliga rättigheter.

Det prejudikat som Chevron tidigare skapade när det gäller prioriteringen av oljeintressen tyder på att företagets inflytande inom administrationen kan ha format utrikespolitiska beslut på ett sätt som gynnat företagets resultat.

 

MENA svar

Inför denna utveckling måste länder i Mellanöstern och Nordafrika agera beslutsamt för att motverka amerikanska och israeliska drag. En oljeblockad riktad mot Israel kan vara ett kraftfullt verktyg som slår mot dem där det gör ekonomiskt ont.

Länder bör också överväga att införa sanktioner mot Israel för att pressa dem att avsluta blockaden av Gaza och stoppa exploateringen av palestinska resurser.

När det amerikanska presidentvalet närmar sig med stormsteg är det nu dags för MENA-nationer att utöva maximalt diplomatiskt tryck och lära av Blinken. Allt är möjligt under ett valår och båda partierna kommer att vara angelägna om att undvika utrikespolitiska kriser.

Att spela ett väntande spel är inte ett alternativ – folket i Gaza har inte råd att vänta när deras lidande fördjupas, och deras resurser stjäls av Kalifornien-baserade Chevron.

Blinkens diplomati har präglats av selektivt engagemang med tillkännagivanden mot vissa muslimska nationer, i kontrast till skärpta sanktioner mot andra. Administrationens ljumna svar på flyktingar från Syrien, Afghanistan och andra håll avslöjar dess prioritering av geopolitiska och företagsintressen framför humanitära.

För verkliga framsteg måste Blinken och Biden agera transparent, prioritera palestiniernas behov och rättvis fördelning av resurser. En sådan kurskorrigering innebär att man avslutar blockaden, gör långsiktiga investeringar, stödjer palestinskt självbestämmande och statsskapande och att man upphör med plundring som skadar ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.

Fred och stabilitet kräver ansvar för Israels folkmordskrig och en balanserad strategi för regionalt energisamarbete, inte militarisering och resursexploatering som maskerar sig som hjälp.

Endast genom att prioritera rättvisa, självbestämmande, miljösuveränitet och humanitär oro framför vinsterna hos företag som Chevron kan vi hoppas att bryta lidandets cirkel i Gaza och regionen. Världen genomskådar den amerikanska diplomatins faner – det är dags för MENA-länderna att agera beslutsamt innan det är för sent.

 

 

Originaltext: Pier pressure: What’s the US government really doing off the coast of Gaza?