FUNCI
Den muslimska heliga boken innehåller rikliga referenser till Trädgården i det andra livet:
Gud skall föra den som lyder Honom och Hans Sändebud till lustgårdar, vattnade av bäckar, där han skall förbli till evig tid. Detta är den stora, den lysande segern. (4:13)
I dessa islamiska andliga trädgårdar är begreppet fred också närvarande, tillsammans med överflöd av vatten, träd, frukter och blommor:
Där skall de inte höra tomt och meningslöst tal, inte heller ord som inbjuder till synd. Men överallt hörs [hälsningen] ”Fred!”, ”Fred!”. OCH DE som hör till den högra sidan – vad [väntar] dem som hör till den högra sidan? Under lummiga lotusträd utan törnen och blommande akacior [skall de njuta] svalkande skugga och ständigt porlande vatten och ett överflöd av frukt ur aldrig sinande förråd och som inga förbud någonsin hejdar. (56:25-33)
I de sju andliga trädgårdarna finns det alltså många floder och fontäner, och ett stort antal träd med hundra olika fruktsorter i var och en. Bland dem förekommer palmen och granatäppleträdet, ”så stort och vackert att ingen kunde beskriva dem”. En galopperande häst skulle ta hundra år att komma ut ur skuggan av bananträdet, medan jujuber bladet kunde skydda hela gemenskapen av troende.
Enligt islamisk tradition, genom att smaka på en av paradisets frukter, kommer du att smaka på allt det godaste i denna värld.
Det första paradiset
Det första paradiset för islamisk andlighet är Adams trädgård (Jannat Adan), eller Edens trädgård, där Adam enligt muslimsk eskatologi skapades. I detta första skede av lycka finns det en full njutning av själen i förhållande till naturen, eftersom den östra delen av denna trädgård enligt islamisk tradition är helt täckt av träd, som erbjuder frodig skugga. Fyra stora mäktiga floder rinner genom denna trädgård: Nilen, Eufrat, Tigris och Amu-Darya.
Trädgården i den islamiska Paradiset är namne till det jordiska paradiset, eller bibliska Eden. På hebreiska betyder Eden ”glädje”, vilket är anledningen till att Gan-Eden, som påminner om Första Moseboken, har översatts som Läckerheternas gård.
Det första paradisets fyra floder
Från dessa floder i Edens lustgård (Jannat Adan) tillskriver traditionen födelsen av de som, med samma namn, flyter genom jorden. Nilen, när den rinner genom trädgården, är gjord av honung och ligger i öster. Eufrat är av mjölk och flyter väster om Eden, medan Tigris (al-Diyla) är av vatten och ligger i norr. Och slutligen Yayhun, är gjord av vin och går genom söder. På jorden kallas denna flod Amu-Darya och rinner genom Afghanistan och Turkmenistan-regionen. Honungen, mjölken, vattnet och vinet som de bildas av är av en annan karaktär än de som är kända på jorden.
Dessa paradisiska floder, enligt islamisk tradition, är ”vackra, genomskinliga, klara och underbart breda.” På var och en av dess stränder reser sig Paradisets berg, alla av safir. De är avsedda att producera välfärden för de välsignade själar.
Edens lustgård i Bibeln
Före Koranen samlade Genesis redan den bibliska traditionen av Edens lustgård, som motsvarar det första muslimska paradiset. Dess beskrivning liknar den islamiska:
Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.
En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. Den första heter Pishon… Den andra floden heter Gichon… Den tredje floden heter Tigris… Den fjärde floden är Eufrat. 1 Mos (2:8-14)
Tuba trädet
I centrum av det sjunde islamiska paradiset eller trädgården (Jannat al-na’im) växer det himmelska trädet Tuba, vars grenar ständigt reciterar Koranens suror, enligt sufi mystiken. Det är ett stort träd, ”glädje och fröjds träd”. Trädets fot är av rubin, marken där den är planterad, av mysk och bärnsten, grenarna, av smaragd, bladen är brokad, blommorna, gyllene, och dess frukter, ”vitare än snö”, är som pärlor. Gräset runt den andas ut en mycket behaglig parfym.
Detta är det andliga Livets Träd, som bara de Utvalda som lyckas stiga upp till Sjunde Trädgården, i förkammaren till Allahs mystiska kontemplation, kan se.
Sufiernas trädgård
För sufier, eller muslimska mystiker, är trädgården en symbol för renhet och andligt välbefinnande. Det är en reflektion av gudomlig skönhet. Sufi läraren är dörren man måste gå igenom för att komma åt den älskades trädgård. I hans händer blommar öknen som en trädgård.
”Innan världen existerade, vingård, klase eller druva, var vår själ berusad av odödligt vin.” Ibn al-Farid (1100- till 1200-talet).
För den turkiska mystikern Rumi från 1200-talet reciterar träden bönen, fåglarna sjunger för den älskade och violen böjer sig i tillbedjan.
”Endast den som förlorat all vila för Dig kommer att uppnå lugn i Dig. / Endast det hjärta sårat av Dina törnen kommer in i Din rosenträdgård”.
Den store sufi från Murcia på 1100- och 1200-talen, Ibn Arabi, nämner Paradisets trädgårdar och dess varelser när han hänvisar till renings tillstånden. Således representerar de upphöjda bäddarna graderna av perfektion; brokadfodren, själens inre ansikte och houris, de himmelska själarna. I beskrivningen av hans teofanska visioner förekommer ofta bilden av trädgården och fruktträdgården:
”Så, jag tog (lite) av det vattnet för att ta med mig, och när jag kom till land såg jag en grön fruktträdgård mitt på den öde platsen. Jag fick höra, ”Kom in.” Jag gick in och såg dess strålande blommor, dess fåglar och frukter”.
Jordiska trädgårdar
Symboliken för de paradisiska floderna och vad de representerar kommer ständigt att framkallas av den islamiska världen när de skapar sina trädgårdar, både i öst och väst. De så kallade ”korsande trädgårdarna” med fyra fyrdelade rätvinkliga kanaler som mynnar ut i en central fontän eller pool, är inspirerade av det första islamiska paradiset. De är trädgårdar-gårdar av intim karaktär, som kombinerar vatten, arkitektur och växtlighet för att skapa en miljö som främjar njutning och avkoppling. De utgör en förlängning av de inre rummen. Husen, stängda mot omvärlden, öppnar sina dörrar till uteplatsen, som fungerar som en smältdegel för socialt och familjeliv.
Ingången till dessa uteplatsträdgårdar är vanligtvis lateral, och nedsänkta rabatter är fördelade runt poolen eller dammen med avseende på plattformarna, för att beundra växtligheten ur ett större perspektiv. Fasader är ofta uppbyggda av portiker och paviljonger med sammankopplade, flikiga bågar. Vatten fungerar som ett mångsidigt dekorativt element som ger ljuseffekter och fräschar upp miljön, fungerar som en spegel genom att duplicera arkitekturens visuella effekt.
Andalusiska trädgårdar
Enligt vissa författare är en av de äldsta bevarade interiörträdgårdarna Patio de los Naranjos (Apelsinträdernas gård), i moskén i Córdoba, vars konstruktion började på 800-talet. Där växer för närvarande palmer och apelsinträd. Från Umayyad perioden finns också Surtidores trädgård, från 900-talet, i Alcazaba i Malaga. I Zaragoza sticker Aljafería palatset ut, ett Taifa palats från 1000-talet. Den är omgiven av öppna paviljonger och har två dammar. Den norra delen domineras av tronsalen, dekorerad med sammankopplade valv och två sidoalkover.
Från Almohad kalifatet, mellan 1100- och 1200-talen, finns Patio del Yeso (Gips gården), i Real Alcázar i Sevilla. Det är ett suggestivt utrymme flankerat av en portik med multifoil bågar och dekorativa motiv i sebka (vaxkakemotiv), och en stor central pool omgiven av en häck av myrtenträd, som kommunicerar genom en liten kanal med en inre fontän. Utgrävningen började 2003, Patio de Doncellas (Jungfruernas innergård) i Kungliga Alcázar i Sevilla visar en Mudejar-trädgård runt en lång central damm.
Några av de mest fantastiska trädgårdarna som har överlevt till våra dagar är Generalife och Alhambra i Granada. Generalife, från det arabiska Jannat al ’arif, arkitektens trädgård, var almunia, eller rekreationsegendomen i Alhambra-palatset. Det började byggas på 1200-talet och genomgick en rad viktiga reformer under 1300- till 1400-talen vid tiden för Nasrid dynastin. I den utmärker sig Jardin de la Acequia (Bevattningsdikens gård), restaurerad 2003. Men detta är inte den enda värdefulla trädgården inom Alhambra-området. Partal och Lindaraja trädgårdarna samt Adarves är också enastående. I dem kan du se rabatter, häckar som gränsar till dammar och bassänger och alla typer av vattenlekar. Själva Alhambrapalatset bevarar en rad vackra inre trädgårdar, var och en med sina egna egenskaper: Adarve, Machuca, Myrtles och Lejonernas.
Hieronimus Münzer och Pietro Martire d’Anghiera
Så här beskrevs Granada och dess trädgårdar av den österrikiske läkaren Hieronimus Münzer som reste genom halvön 1494 och 1495:
”Efter lunch gick vi upp till Alhambra. Vi såg otaliga palats där, belagda med extremt vit marmor, vackra trädgårdar, prydda med citron- och myrtenträd… Allt är så suveränt, magnifikt och utsökt byggt, av så många olika material, att man skulle kunna tro ett paradis. Jag kan inte redogöra för allt.” (Resa till Spanien och Portugal).
Den italienske humanisten Pietro Martire d’Anghiera, som besökte Granada i början av 1500-talet, skrev i ett av sina epistlar:
”Hela landet, kort sagt, på grund av dess finhet och friskhet, och på grund av dess överflöd av vatten, liknar Elyseiska fälten. Jag har själv bevisat hur mycket dessa kristallina bäckar, som går mellan lummiga olivlundar och bördiga fruktträdgårdar, friskar upp den trötta andan och genererar en ny fläkt av liv”.
