Först muslimer tvivlar inte på att när de troende kommer in i Paradiset, kommer de att bo där och njuta av alla
njutningar för evigt. Detta är en grundläggande tro hos muslimerna liksom att de onda kommer att straffas med
helvetets eld för evigt. Gud säger i Koranen:

Men Vi skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall
förbli till evig tid – det är Guds sanna löfte och vems ord är sannare än Guds ord? (4:122)

Gud har utestängt förnekarna av sanningen från Sin nåd och Han har en flammande Eld i beredskap för dem; där skall
de förbli till evig tid och de skall inte finna någon som ger [dem] skydd och ingen hjälpare. (33:64-65)

Al-Bukhari (4730) och Muslim (2849) berättade att Abu Saeed al-Khudri (mGvnh) sade: ”Allahs sändebud (fvmh) sade:
’Döden kommer som en svart och vita får’ och en ängel kommer att säga, ’O Paradisets folk!’ De kommer att sträcka ut
sina halsar och titta och ängeln kommer att säga till dem: ’Känner ni igen detta.’ De kommer att säga: ’Ja, det är
döden’, och alla de kommer att se det. Och ängeln kommer att säga: ’Åh, Helvetets folk’. De kommer att sträcka ut
sina halsar och titta, och ängeln kommer att säga till dem: ’Känner ni igen detta’. De kommer att säga: ’Ja, det är
döden’ och alla de kommer att se det. Sedan kommer det att offras, och ängeln kommer at säga: ’Åh Paradiset och
Helvetets folk, detta är evigheten, det blir ingen mer död’ och sedan kommer att recitera: Varna dem om dagen för
att sörja, då meningen är uppfyllt. Men de, trots detta, de är likgiltiga och inte tror Varna dem därför för Jämmerns
och grämelsens dag, då [allt skall fullbordas och Guds] domar falla; nu gör de sig inga bekymmer [för denna Dag] –
de tror inte [ens att den skall komma].” (19:39)

För det andra är denna idé om att ”ingenting är evigt utom Gud” har inte någon grund i islamiska källor. Snarare är
det en felaktig idé enligt muslimernas konsensus och de är eniga i den eviga boning i Paradiset eller Helvetet, som
beskrivits ovan.

Shejk Ibn Taymiyyah (mGvnh) sade: ”De tidiga generationerna av denna gemenskap och deras imamer var eniga om att det
finns några bland alla varelser som aldrig kommer att upphöra att existera. De är paradiset, helvete, tronen, mm.
Ingen har föreslagit att alla skapade varelser kommer att upphöra att existera utom en grupp innovatörer bland
Skriftens folk.” Slut citat från al-Fataawa Mukhtasar al-Masriyah, 1/169.

För det tredje finns det två punkter att notera.

Först, den eviga existensen av vissa varelser som Gud har bestämt ska finnas kvar för alltid i livet efter detta,
föregicks av en icke-existens. Istället Gud (HöäH), Han är den första, utan början, och den sista, utan slut.

För det andra, den eviga existensen av skapade varelser är en gåva från Gud. Precis som skapade varelser existerar
bara för att Gud har skapat, och varelserna blev till av sig själva eller med hjälp av någon annan skapad varelse,
på samma sätt är den fortsatta existensen av en varelse i det Andra Livet är en gåva från Gud och det är bara på
grund av Hans vilja och kraft som detta händer.

Detta visar oss att det eviga livet i det Andra Livet har inga likheter med Skaparens eviga existens (HoäH), och det
som är unikt i Gud är att Han är inte bara evigt, men aldrig haft en början, som många andra egenskaper som är unika
för Honom.

Shejk Ibn Taymiyyah (mGvnh) sade: ”Vi måste vara säkra på att det inte finns något som liknar Gud, varken i Hans
väsen, och inte heller i Hans attribut eller Hans handlingar”. Slut citat från Majmoo al-Fataawa, 13/379.

För det fjärde, om Hans eviga existens, som vi sagt tidigare, är Gud den Sista. Profeten (fvmh) sa: ”Gud, du är den
första och det finns ingen före dig, Du är den sista, och det finns ingen efter Dig. Du är den Närvarande och det
finns ingenting över dig, Du är den dolde och det finns ingenting utanför Dig.” Berättad av Muslim, 2713.

Shejk Ibn Taymiyyah (mGvnh) sade: ”Så det finns inget före Honom och inte heller något efter, ingenting ovanför
eller bortom Honom.” Slut citat från Majmoo al-Fataawa, 16/359.

Han sade också:

”Han är den första, innan Honom fanns ingenting, Han är den siste, efter Honom kommer det inte att finnas någonting.
Med Honom är de tidigaste dagarna, den Evige, Den som aldrig upphör existera.” Slut citat Ta’árud Dar al-’aql wa
en-naql, 1/69.

Ibn al-Qayyim (mGvnh) sade: ”Att Gud är den första innebär att Han existerade före början av allt annat, som Han
skapade, och att Han är de sista betyder att Han kommer att råda efter försvinnandet av allting.”

Att han är den Närvarande antyder att Han står över allt, det innebär högresning, eftersom det närvarande är
uppenbart eftersom det ses med blotta ögat, och högresning, det som påkallar uppmärksamhet före det ockulta. Och att
vara den Dolde innebär att Han är allvetande, det vill säga medveten om allting i den meningen att Han alltid är
närmare. Denna närhet är inte närheten vi känner i universum, men av en transcendental natur.

Vad dessa fyra namn och attribut innebär är total medvetenheten, allomfattande, både i betydelsen av tid och av
plats. Att vara den Första och Sista täcker både det nära och fjärran. Allt som är innan något annat inbegriper den
allmänna ramen som omfattas av begreppet den Förste, och allt som finns efter allt annat inbegriper den allmänna
ramen som omfattas av begreppet den Siste.

Så det faktum att Han är den Första och den Sista omfattar allt, det tidigaste och det allra senast. Och att Han är
den Närvarande och den Dolde omfattar allt som man ser och det man inte ser. Ingenting manifesterar sig utan att Gud
är över det, och ingenting är dolt utan att Gud är bortom det. Ingenting är först utan att Gud finns redan innan det,
och ingenting finns efter utan att Gud är efter det. Att vara den Första hänvisar till Hans tidigare existens före
evigheten, och att vara den Sista hänvisar till Hans existens efter allt. Och att vara den Närvarande refererar till
Hans höjd och storhet, och att vara den Dolde hänvisar till Hans alltnärvarande och närhet.

Han föregår allt och överträffar allt som den Sista. Ingen himmel eller jord kan dölja något från Honom. Varje
hemlighet avslöjas för Honom, det synliga och det osynliga, det närmaste och fjärran, alla hemligheter är kända av
Honom.

Dessa fyra attribut hänvisar till pelarna i den monoteistiska tro och uppfattningen om Guds absoluta enhet (tawhid).
Han är den första och men också den siste. Han är den Närvarande men också den Dolde. Han var alltid och kommer
alltid att vara.” Slut citat Tariq al-Hiyratáin, 31.

Och Allah vet bäst.