Webislam

 

Assisi, ägare till en hängmatta, fastar Ramadan.

Det har gått 24 timmar sedan Ramadan började och Assisi verkar inte kunna orka mer. De 35 graderna i skuggan och dagens luftfuktighet hjälper inte, men han har inget val. Sedan sex år äger han en hängmattauthyrnings affär på en familjestrand. Tvåhundra själar finns under hans ansvar varje dag, och det utan att äta eller dricka är inte lätt, nej. Assisi har inget annat val än att klaga för sig själv medan han tar hand om de vanliga kunderna.

– Assisi, jag sa att jag ville ha första raden

– OK min fru, men ni kom sist och ni var inte säker på att ni skulle komma, familjen Lopez kom tidigt därför fick de det.

– Naturligtvis, du behandlar oss verkligen illa. OK då, hjälp mig med vagnen, babys simbassäng, de vuxnas bord och installera oss där.

– Var?

– Där, i det här hörnet, bort från familjen Lopez som du redan vet älskar skvaller.

Från den andra änden av stranden hörs det ett skrik

– ASIIIIIS! När ska jag få min öl? Jag har väntat en timme

– God eftermiddag, Don Rafael. Eftersom ni sa till mig att ni skulle ta ett bad och er fru inte kommit ner än, trodde jag att jag kunde vänta lite till.

– Nonsens, den första kan jag redan börja dricka.

I raden av hängmattor bakom dem säger någon med engelsk brytning:

– Ausis, kan jag få en grillad fisk, please?

– Yes, Yes, men kan ni vänta ett ögonblick, killen som grillar dem har gått till toaletten

– Ok, men kan jag få en till parasoll, please?

– Frun, ni har redan fått två

– Men solen stör mig.

– Jag kommer

Assisi vänder, drar fötterna över sanden, gå och försöker undvika hängmattorna, bord, badleksaker, hinkar och ett par spader. Han tar parasollet med sina händer medan han mumlar en protest. ”Jag kan inte fortsätta så här (han säger något på arabiska). För mycket arbete för bara en.” Då träffar han Don Rafaels fru, som kommer helt klädd med en rock och en baddräkt som matchar sandalerna. Hon äter sardiner och räkor dagligen.

– Assisi, sluta protestera

– Fru, jag protesterar inte. Jag gör Ramadan och alla kräver mycket. De förstår inte.

– Men klaga inte, du har ett jobb, andra som du har inte ens det. Så tacka för livet och ägaren för det du har.

– Frun, ägaren är jag. Tack var mina besparingar kunde jag betala för att behålla licensen. Er man är där, fortsätt genom den här raden, han är i det tredje parasollet till höger. Ska jag ta med drickan?

– Ja, men med ett leende.

Assisi skakar på huvudet medan hörnen av hans läppar fylls med vitt saliv från törsten. Ta chansen att slappna av medan han väntar på strandens bar där man förbereder drickorna han måste ta till sina kunder som väntar i sina hängmattor. Men vilan varar lite. I det ögonblicket dyker upp två kommunala vakter.

– Är du ansvaringen?

– Ja, har det hänt något?

– Självklart att det har hänt något. Du har en rad hängmattor placerade utanför det godkända området. Man måste lämna utrymme för vandrare.

– Idag har kommit fler kunder än normalt, det är därför.

– Du kan inte placera dem där. Du vet redan att bötesbeloppet är 1 000 euro.

Assisi började salivera mer än vanligt. Hans ögon verkar redo att explodera.

– Ja? Är du säker? För om ni böter mig, måste ni böta alla hängmattors ägare i stan. För här är vi alla morer eller alla kristna. Eller är böterna bara för mig?

Det är 29 dagar kvar av Ramadan och Assisi verkar närmare att uppfylla renings rit. Böterna har kommit och efter att ha betalat räkningar och skickat pengar hem finns inget kvar att äta. Han är självklart tacksam för livet.