Livet är ett test som vi fått från Gud. Gud kunde lika gärna ha dömt oss direkt eftersom Han är allvetande och vet
vilka som kommer att vända sig från Hans väg, men för att människan inte skulle kunna säga på Domedagen att dem inte har
fått en chans att bevisa att de skulle vara trogna, så gav Gud oss livet på jorden som ett prov. Precis som en lärare inte
sätter betyg på sina elever förrän de har gjort sina prov.

Frågan om huruvida det finns något liv efter detta tillhör inte vetenskapens domäner, eftersom denna uteslutande befattar
sig med klassifikation och analys, av det vi kan uppfatta med sinnena. För övrigt har människorna bara sysslat med
vetenskaplig forskning i ordets moderna betydelse sedan några hundra år tillbaka, medan hon däremot känt till idén om
livet efter detta sedan urminnes tider.

Alla Guds profeter uppmanade sina folk att dyrka Gud och tro på livet efter detta. De lade så stor vikt vid tron på livet
efter detta, att även det minsta tvivel i detta sammanhang räknades som gudsförnekelse och gjorde alla andra
trosuppfattningar meningslösa.

Själva det faktum att alla Guds profeter har tagit itu med denna metafysiska fråga på ett så enhetligt sätt (skillnaden
mellan dem rör sig om tusentals år) bevisar att de hade samma källa för sina kunskaper om livet efter detta, det vill
säga en gudomlig uppenbarelse.

Vi vet också att dessa profeter mötte starkt motstånd från sina folk, huvudsakligen beträffande frågan om livet efter
detta, eftersom människorna ansåg något sådant vara omöjligt. Men trots motståndet vann profeterna många uppriktiga
anhängare. Här skulle man kunna ställa frågan varför dessa anhängare lämnade sina förfäders trosuppfattningar och
sedvänjor, när de dessutom löpte risken att bli helt utstötta från sina folk. Det enkla svaret är att de använde sig
av sitt förnuft och insåg sanningen.

Men enbart genom sinnesförnimmelser går det inte att skaffa sig någon erfarenhet om livet efter detta. Gud har därför jämte
varseblivningsförmågan även givit människan ett rationellt, estetiskt och moraliskt medvetande. Det är detta medvetande
som vägleder människan när det gäller realiteter som inte kan bekräftas genom sinnena; detta är anledning till att alla
Guds profeter vädjade till människornas estetiska, moraliska och rationella medvetande, då de uppmanade dem att tro på
Gud och livet efter detta.

Gud kommer förvisso uppväcka alla de döda, men Han har sin egen plan för alla ting.