Vad är kärlek? Hur får man det att växa? Här finns det några svar som kan läsas i visdomens bok, Koranen.

Att älska är att vara ett plagg för varandra. Universum är ett hus, natten är ett plagg som täcker män och kvinnor,
vilket gör att de kan få vila och ladda upp mer energi: Vi har skapat er i par, [män och kvinnor,] och Vi har skänkt er
sömnen som ett avbrott för vila och gjort natten som ett täcke och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd. Och
Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er och [där] skapat en vit glödande lampa. Och Vi pressar ut vattnet ur
regnmolnen i rikliga flöden och frambringar därmed säd och [annan] växtlighet och rikt blommande trädgårdar. (78:8-16)

På samma sätt som natten är ett plagg, en klädsel som täcker jorden och människors sömn, påminner Koran oss om att
mannen och kvinnan är ett plagg för varandra, ett plagg som ger värme, ömhet, lugn och ro, skydd, intim kontakt,
skönhet och nöje.

En mans kärlek är ett plagg som omsluter sin fru och tvärtom.

När en man blir ett ”plagg” för sin fru, accepterar han att vara det instrument som gör det möjligt för henne att må
bra, att vara i fred, säker, glad … Det samma gäller för kvinnan. Var och en är det medel med vilket den andra kan
förverkligas, närmar sig fred och lycka: De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem. (…) Så klargör Gud
Sina budskap för människorna – kanske fruktar de Honom (2:187)

Denna vers i Koranen är tydligt här när den säger att vara ett plagg för sin hustru och att vara from är en och samma
väg som leder oss närmare Gud.

Plagget skyddar den andra i sin sårbarhet, i sina förväntningar, i sina behov, i sina önskningar, från sina sår, från
sina överdrifter, från sina brister …

Plagget/klädseln är medkänsla, det är ett sätt att berätta den andre dyrbara saker utan att säga det med munnen utan
med sin närvaro och kvaliteten på sin uppmärksamhet. Dessutom är kärleken den högsta formen av uppmärksamhet för den
andre. Det är skälet till att kärleken också är vänskap, broderskap, medkänsla, ömhet… eller olika former av
uppmärksamhet åt varandra.

Klädseln är också närmast kroppen. Det pryder, ökar den andras skönhet, gör denne mer önskvärd. Att älska den andra är
därför att klär denne med ett plagg som gör honom/henne vacker, som värderar hans/hennes kvaliteter och döljer
hans/hennes brister.

Styrka, energi och kärlek

Man tror att kärlek är en händelse med faststämda tidpunkter: ”Jag träffade henne! ”Jag älskar honom”, ”Han gav miv ett
smycke som present”, ”Han berättade för mig att han älskar mig.” Men kärlek är snarare en daglig verksamhet, en
levnadskonst, konsten att vara den andras kläder.

Att vara ett plagg eller klädsel för den andra är att vara dennes styrka, det är att ge honom/henne energi, det är att
påminna honom/henne riktningen att beakta i sitt liv, när man tvivlar när man faller, när man inte vet längre vad man
ska göra…

Khadija var ett plagg för sin man, profeten Muhammad, när han först mottog uppenbarelsen och blev helt förvirrade,
förlorad, darrande av rädsla och tvivlande på vad han just hade hört, tog hon honom och täckte honom med sina armar.

Att vara ett plagg för det andra är att täcka denne med sin kropp, med sitt hjärta eller kärlek, och att täcka denne
med lugnande och uppmuntrande ord.

Kvinnan är en tillgång som Gud överlåter till mannen, mannen är en tillgång som Gud överlåter till kvinnan. Var och en
är för det andra en väg för att gå igenom livets prövningar och växa.

När jag uppmärksammar min frus behov och önskningar är det ett sätt att betjäna Gud. När jag accepterar att ta emot,
välkomnar min fru, är det ett sätt att betjäna Gud.

Att älska och tjäna sin fru är faktiskt att älska och tjäna Gud. Att vara trogen mot ens fru är att vara trogen mot
Gud. Vi kan inte hävda att vi välkomnar Gud i våra liv om vi inte kan välkomna vår fru eller man, hans/hennes föräldrar
eller mor- och farföräldrar, hans/hennes barn, hans/hennes grannar, de i nöd, änkan och de föräldralösa.