Richard Falk – Middle East Eye
Tidigare denna månad utfärdade en särskild FN-kommission en rapport som dokumenterar Israels systematiska användning av sexuellt, reproduktivt och könsbaserat våld i de ockuperade palestinska områdena sedan den 7 oktober 2023.
Detta kommer när Israel har förnyat sitt totala krig mot Gaza efter några veckors lugn – den första fasen av ett nu kasserat avtal om vapenvila. Avtalet var tänkt att permanent avsluta våldet, slutföra utbytet av israeliska och palestinska fångar och övervaka Israels tillbakadragande från Gaza. Den har nu spårats ur.
Brott som involverat sexuellt våld har bara varit en del av Israels folkmord i Gaza, som har dödat tiotusentals människor och decimerat mer än 80 procent av territoriets byggnader.
Några dagar innan FN-rapporten kom ut såg jag den amerikanska dokumentären 8 oktober, som citerade anklagelser om att Hamas begick sexuellt våld under dess attack 2023.
Filmen, som främst fokuserar på antisemitism på amerikanska universitetsområden under de följande månaderna, är oförställd propaganda. Det stöder Israels mål att utrota Hamas, inklusive genom stridstaktiker som allmänt ses som folkmord, riktade mot hela Gazas civilbefolkning.
Ändå finns det ingen likvärdighet i omfattningen av anklagelserna om sexuellt våld från de två krigförande sidorna, inte heller i deras dokumentation. Den 8 oktober hänvisar till händelserna under en enda dag, medan FN-kommissionen täcker hela perioden sedan dess. Den första bygger på i stort sett ogrundade israeliska anklagelser, medan den andra härrör från en flitig och objektiv bevisinsamlingsprocess som till stor del ignorerades i väst.
Faktum är att tillgången till information om israelisk kriminalitet filtreras i väst genom systemisk självcensur, utan tvekan framkallad – åtminstone indirekt – av västerländska regeringars i stort sett pro-israeliska lojalitet.
Mediebias
Medan den 8 oktober visades på 100 biografer över hela USA, trots att den var oförställd statlig propaganda, nekades den mer konstnärligt motiverade och dramatiskt genomförda No Other Land distribution i landet – även om den vann en Oscar, branschens högsta hyllning.
Fördomen sträcker sig till tv och tryckta plattformar, vilket är anledningen till att media inte tog så mycket notis om FN:s tillförlitligt dokumenterade redogörelse för de systematiska sexuella övergreppen mot palestinska fångar, samtidigt som de framträdde i obekräftade berättelser om misshandeln av israeliska gisslan.
Dessa dubbelmoral i det offentliga samtalet underblåses ofta av västerländska politiska ledare som agerar som papegojor för israelisk statspropaganda och tvingar fram strikta begränsningar för pro-palestinska uttryck och protester. Denna partiska atmosfär hjälper oss att förstå varför det finns en sådan kunskaps- och medvetenhetsklyfta när det gäller israelisk kriminalitet.
Enligt internationell rätt är Israel en ockupationsmakt, och som sådan är det enligt den fjärde Genèvekonventionen skyldigt att skydda civilbefolkningen under dess kontroll.
Konventionen slår fast att civila ”under alla omständigheter ska behandlas humant, utan någon ogynnsam åtskillnad grundad på ras, hudfärg, religion eller tro, kön, födelse eller rikedom eller liknande kriterier”. Det förbjuder specifikt sexuellt våld och ”masstvångsöverföringar” av en ockuperad befolkning.
Israels misshandel av palestinier i de ockuperade områdena står i flagrant åsidosättande av dessa avsiktliga rättsliga förpliktelser. I Gaza är Israels främsta mål att terrorisera palestinier, tvinga dem att lämna sina hem eller möta en nästan säker död.
Israels motiv är inte längre formulerade på säkerhetsspråket, utan är nu öppet territoriella.
Från början av sin ockupation av Gaza och Västbanken 1967 har Israel trotsat internationell humanitär rätt på många sätt. Detta dokumenterades rikligt i ett nästan enhälligt rådgivande yttrande från Internationella domstolen (ICJ) i juli 2024, som endast behandlade kränkningarna före 7 oktober.
Betecknande nog drog ICJ slutsatsen att Israel har brutit mot Genèvekonventionerna så fundamentalt att dess ockupation därmed är olaglig, vilket gör att FN och medlemsländerna är skyldiga att agera därefter.
Sadistiska övergrepp
När Israels folkmordsangrepp på Gaza har fortsatt månad efter månad, har FN noterat en medveten ansträngning från statens sida för att rikta in sig på civila palestinska.
Detta har visat sig genom Israels frekventa bombningar av bostadsstrukturer och grannskap, och dess beroende av högavkastande sprängämnen, vilket gör det svårt för civila att söka skydd. Dessa stridsmönster har lett till att ett oproportionerligt antal kvinnor och barn har dött.
På fältet ges israeliska styrkor carte blanche för att utföra sadistiska övergrepp mot män och kvinnor, inklusive långvarig och kränkande sökning, tvångsförhör, tortyr och en mängd olika förödmjukande och trakasserande metoder som åtnjuter tyst regeringsgodkännande.
Israels tolerans av sexuellt våld mot palestinier, som beskrivs i denna månads FN-rapport, har varit chockerande, där topptjänstemän antingen avfärdar sådana anklagelser som antisemitism eller antyder att övergreppen var ett berättigat vedergällning för Hamas-attacken den 7 oktober.
FN-rapporten noterar: ”De politiska och civila ledarnas uttalanden och handlingar och det militära rättssystemets bristande effektivitet sänder ett tydligt budskap till [israeliska styrkor] att de kan fortsätta att begå sådana handlingar utan rädsla för ansvarsskyldighet.”
Denna rapport gör ett övertygande argument för att sexuellt våld inte bara har tolererats utan uppmuntrats av israeliska topptjänstemän. Denna avhumanisering av det palestinska folket är nära kopplat till Israels öppna plan att tvångsförflytta Gazas civilbefolkning – inte av säkerhetsskäl, utan för att uppfylla det sionistiska uppdraget att bana väg för etableringen av Stor-Israel som en judisk supremacistisk stat.
Original text: As Israel terrorises Palestinians, the world looks away
