Muslimer i Europa står inför enastående utmaningar. De kan hjälpa den muslimska världen och Europa att hitta vägen
till fredlig modernitet.

Från insidan utnyttjar fundamentalism och extremistiska sekter Islams namn, förråder det och sprider nihilism. Vissa
av dem verkar motstå icke religiös, civila, sekulära, demokratiska standarder. I det här sammanhanget kritiserar man
och stigmatiserar dem medan det inte finns något kollektivt ansvar.

Det finns ogrundad kritik, andra legitima. För att möta utmaningarna måste de europeiska muslimerna återta
beteendereforms begrep och tolkningen av sina grundläggande texter. Hypotesen är klar, de måste ansluta sitt
tankesätt igen till mittenvägen, höja nivån på diskussionen och blir självständiga. Det är svårt att gå framåt,
förnya teologin och bidra till samhället utan fikr, mittenvägens rationella tanke.

Att ta hänsyn till kritiken riktad till muslimer för att kunna skissa ett svar från en mittenväg för vår tid

För att integrera sig väl och hjälpa till att bryta den nuvarande cykeln fixerad med civilisationens slut, som
dominerar dagens värld, är paradigmet tydligt: det finns ett behov av dialog med alla humanister för att förstå vår
tids komplexitet och hålla på avstånd extremistiska ställningar dömda till misslyckande, båda den isolerande
(fundamentalism) och den utspädande (vild liberalism-materialism-historism), för att skapa en självständig,
balanserad och rättvis mänsklighet. Världen behöver medelvägen, vilket är humanismen.

Humanismen och monoteismen finns där. När vi avviker från tanken på dialog och den gyllene medelvägen uppstår
katastrofer. Den europeiska muslimen, kopplad till den demokratiska kulturen, inspireras av förändrings anda, av en
ny teologisk och kulturell tanke och samhällets bästa. Al wassat, medelvägen, beskriver muslimer som de borde vara:
Och Vi har gjort er till ett mittens samfund… (2:143)

Det är nödvändigt att ta hänsyn till kritiken riktad till muslimer, för att skissa ett svar utifrån ett tankesätt
anpassad till vår tid., framförallt i en tid där mörka och medeltida reaktioner från de som påstår sig vara riktiga
muslimer felaktigt låter andra tro att muslimen vägrar att acceptera kritiken. Det som emellertid inte kan
accepteras är uppmaning till hat, stigma och ogrundade generaliseringar och inte yttrandefrihet och kritik,
inklusive de mest föraktfulla eller satiriska.

Islam är okänd för en del av sina egna och av icke muslimer. Det är vår plikt att förklara det lika mycket genom en
tanke anpassad till vår tid som med våra tankeväckande och sammanhängande handlingar, med tanke framförallt på att
det finns faktorer där Europa innebär en möjlighet för muslimer och andra där Islam, äkta och oförvrängd, innebär en
möjlighet för Europa. Det verkliga livet handlar om att dela med sig. Vi måste känna igen metamorfoserna.

Missa inte detta historiska tillfälle att bidra till en modernitet som behöver humaniseras

Moderna västerländska samhällen, traumatiserade av religiös dogmatism, teokrati, religionskrig och fanatism, är de
första i historien som vill leva utan relation till det gudomliga, det heliga, religiositet. Vi måste ta hänsyn till
det. Men modern kultur, religionens utträde från livet, har inte uppfyllt behovet av att ha en mening med livet, en
religiositet kopplad till en existensetik.

Sedan Jean-Jacques Rousseau har den respektabla idén att uppfinna en civilreligion och en sekulär moral inte
förhindrat civilisationskrisen och besvikelsen inför löften om frigörelse och lycka. Varken världsmarknaden eller
passionen för konst och vetenskap, eller ännu mindre spridningen av sekter och religiositet utanför traditionella
religioner, verkar inte kunna uppfylla etiska behov.

Dessutom förblir moderniteten genomsyrad av teologiska föreställningar om kristen heteronomi, att agera på grundval
av vad ens eget samvete dikterar. Det har tagit upp myter om religiösa typer och använder heligförklarande och
religiositets logik för sina egna kriterier. Materiellt framsteg, instrumentellt resonemang, varor, historia, den
självcentrerade individen är nya former av heteronomi och idoler.

Marknadslogik och relativism inför sina regler, precis om religiös moral gjorde det igår, även om åsikten är
motsatta. Det verkar som om det inte kan finnas någon mänsklighet, samhälle eller det allmänt goda, som inte är
knutna till en metafysisk eller andlig grund och som inte hänvisar till det heliga. Men det senare måste förbli
begränsat, omskriven. Allt är inte religiöst, långt ifrån det. Europeiska muslimer har möjlighet att bidra till en
modernitet som behöver humaniseras, baserad på en öppen etik. Det skulle vara dramatiskt att missa denna historiska
möjlighet, eftersom vi bor i en demokratisk region.

Anteckningar :

Mustapha Cherif, filosof och islamolog, är författare till ett tjugotal böcker, bland dem ”L’émir Abdelkader, apôtre
de la fraternité” (Emir Abdelkader, broderskapets apostel) (Odile Jacob, Paris, 2016).