Vid foten av Sierra Morena, åtta kilometer från staden Cordoba, finns Medina Azahara, den lysande stad, därifrån
styrde det umayyadiska kalifatet världen under det tionde århundradet.

Den arkeologiska platsen, som har förklarats av kulturellt intresse (BIC) 1923, är för närvarande i en fas av
återställande av de utgrävda områden som endast utgör 10 procent av hela området i staden.

Staden grundades av Al Andalus första kalif, Abd al-Rahman III, från den umayyadiska dynastin på 936, sju år efter
att proklamera Cordobas kalifat, den största politiska, sociala och ekonomiska kalifatet i den muslimska Spanien och
som gjorde Cordoba till den mest avancerade stad av sin tid.

Stadens prakt reducerades till ruinerna hundra år efter dess konstruktion på grund av ett inbördeskrig som gjorde
slut med Cordobas kalifat i 1010, liksom den plundring som varade i flera århundrade.

José Escudero, chef för det arkeologiska området, rapporterade att Medina Azaharas rika material användes i
konstruktionen av välkända byggnader som Giralda och de kristna kungars Alcazar i Sevilla, medan andra delar blev en
del av privata samlingar.

År 1911började de första utgrävningarna av staden genom Ricardo Velázquez Bosco som då var Cordobas moskés
konservativa arkitekt och som letade i Medina Azahara efter data och material för att bygga om portalerna av dagens
Cordobas Katedral.

Fram till sin död 1923, genomfördes utgrävningar av det kungliga residenset (som ligger i den högsta delen av
staden), ett antal områden inom Alcazar och några prov gjorde från norr till söder för att fastställa stadens
omkrets.

Samma period skapades ett arbetsutskott med Felix Hernandez som är av dess mest kända medlem. Han lyckades gräva ut
den centrala delen av fästningen och gjorde stora restaureringar av Abd Al Rahman den III:s hall.

Efter 65 års utgrävningar lyckades man upptäcka cirka 200 000 kvadratmeter av staden och därefter fokuserade
arbetet, ledd av arkitekten Rafael Manzano, på restaurering av byggnader.

År 1985 tog den andalusiska regeringen över ägande och förvaltning av Medina Azahara och inledde en fas av förnyelse
och modernisering av anläggningen, utan att göra nya utgrävningar, för att anpassa det till ett museums behov.

Vändpunkten om internationaliseringen av Medina Azahara kom år 2011 med utställningen ”The Splendor of Cordobas
Umayyad” som invigdes av Spaniens kung och Syriens president Bashar al-Asad.

Det var första gången cirka tre hundra arkeologiska objekt från många länder som Spanien, Qatar, Jordanien,
Frankrike, Saudiarabien, Syrien, Marocko, Tunisien, Storbritannien, Tyskland och Kuwait, bland andra, visades
tillsammans på en plats som stod i samma kulturella och historiska sammanhang som de objekt som ställdes ut.

Sedan dess arbetar platscheferna för att Medina Azahara blir världsarv, även om det finns flera hinder som gör det
omöjligt detta erkännande.

Den urbana tryck som har drabbat den gamla staden med många olagliga byggda tomter i sin miljö, verkar ha stoppats
med avgränsningen av BIC området vilket har gett lagligt garanterad skydd till området.

Platsen har ett museums grundläggande infrastruktur med tillgång till nödvändiga ingångar som gör det attraktivt för
besökaren, medan det främsta målet är att slutföra restaureringar och skyddet av de symboliska byggnader som Abd Al
Rahman den III:s Hall innan en ny fas av utgrävningar startas.

Det finns stora förväntningar att en kommande lag som de andalusiska myndigheter förbereder kan öppna dörren för
privata investeringar som kommer att påskynda återhämtningen av Medina Azahara för att göra av det en av världens
kulturella centrum.