Benoit Hopquin – www.pensamientocritico.org
Sedan den 31 mars blev ön Mayotte i Indiska oceanen det franska departementet nummer 101. 90 % av befolkningen är muslimer och är villiga att kombinera sin religionsutövning med principen om sekularism, så kärt i Frankrike.
Vid 6 och 30 på lördag, en högljudd grupp barn springer mot Tsingani Koranskolan. Medan nattens unkna lukt ger vika för vegetationens dofter som vaknar till liv, trängs barnen i en grov betongbyggnad. En lärare, beväpnad med en pinne, slår mot ritbordet för att återställa ett visst sken av lugn. Mellan skola och dagis barnen börjar recitera på ett monotont sätt verser från Koranen. Ovanför, i en klart mer flitig miljö, ungdomarna, pojkar i ett rum och flickor i ett annat, analyserar den heliga texten med en annan lärare.
Så är de dagar som Gud har i Mayotte, som sedan den 31 mars har blivit det franska departementet nummer 101. Detta territorium i Indiska oceanen är fast besluten, särskilt sedan den avvisade självständigheten 1975, att kombinera islam med Republiken. Detta mål, som vissa anser vara motsägelsefulla, illustreras med två entydiga siffror, 90 % av de 200 000 invånarna är muslimer och 95 % av väljarna röstade 2009 för att bli ett franskt departement och på så sätt få tillgång till ett fullständigt medborgarskap.
Medan i huvudstaden (Paris) har startats en debatt om islam och sekularism, i Tsingani, Adinani Zoubert, 72 år gammal, kan inte se var inkonsekvensen finns: ”Det är klart att vi är i en sekulär stat men sekularismen garanterar religionsfrihet. Det är inte nödvändigt att vara i en islamisk republik för att praktisera denna religion.” Denna representant för Mayottes islamiska råd lär ut sin tro varje kväll, han välkomnar barn mellan 6 och 15 år från den allmänna skolan. Han är också en ivrig försvarare av omvandlingen av ön till ett franskt departement. ”Mayotte i den franska gemenskapen, det var mitt mål, min kamp” säger han. ”Jag har drömt om detta i fyrtio år.”
Att ge upp qadin för att blir lite mer franskt
För att få denna status har öns befolkning accepterat en serie kompromisser mellan Koranen och civilrätten. Den ensidiga avståndstagande (skilsmässa) är nu förbjudna och den lagliga åldern för äktenskap har stigit till 18 år. Och framför allt, månggiftet som avskaffades genom ett lag från 2003, även om fortfarande gäller de multipla äktenskap som redan genomförda. ”Vi kommer att göra som ni västerlänningar, och skaffa oss nu älskarinnor” sa en gång prefekten Derache Hubert, med en gallisk humor. I denna matriarkalt samhället, har de nya reglerna accepterats globalt. Men organisationer för kvinnorättigheter måste fortfarande kämpa på plats för att uppnå verklig jämställdhet.
För att vara lite mer franska, avstod Mayottes befolkning från 2010 att vända sig till Qadin. Denna person som fungerar både som en fredsdomare, advokat och socialarbetare, brukade lösa tvister enligt islamiska regler och sedvänjor. Den qadiska rättvisa, vilket i dessa öar går tillbaka till 1400-talet, erkändes av Frankrike i 1841, när man annekterade ögruppen Komorerna, och bekräftades det som lokal särart, 1939 och senare 1964.
Qadin blir en tradition, snarare än en myndighet. Allt flera Mayotter legaliserar sitt äktenskap hos borgmästare, och vänder sig till den republikanska domaren för att lösa tvisten eller att lösa arvs problem.
En måttlig tolkning av Koranen
Mayotterna, sunni blandade med animister och under ledning av dynamiska grupper, gör en moderat tolkning av Koranen. Därför irritationen hos Abdoulatifou Aly, grupplös ledamot för Mayotte och den enda muslim invald till nationalförsamlingen, för debatten som rasar i metropolen. ”Vår religion ifrågasätter inte Republiken, även om jag ser att i vissa förorter, folk vill göra det till ett vapen mot väst.” Enligt den folkvalde, Mayotte, muslimsk mark, idealiserar Frankrike. ”Här har republikens värde mer mening än i metropolen, eftersom de visar sin förmåga att integrera skillnader och omfamna sin universella dimension.”
”Här har vi ett islam som är väl anpassade till republiken”, bekräftar Derache Hubert. ”Det finns ett starkt motstånd mot någon radikalisering. Anti-burka lagen, till exempel, var väl mottagen.” Få kvinnor bär hijab, och salafister från de angränsande Komorerna eller metropolen hittills har drivits ut ur 285 moskéer i Mayotte.
En slags bekräftelse på denna praxis kan hittas på sjukhuset Mamoudzou enligt Abdou Madi, gynekolog och chef för förlossningsavdelning. ”Här har jag aldrig haft problem med att undersöka en kvinna, något som hände mig när jag var i Marseille” säger han. Men barnmorskorna bekräftar att månggifte är fortfarande aktuell, något som unga mödrar erkänner utan förbehåll. Man följer fortfarande sedernas lag.
”Sekularismen stör inte mig om jag kan utöva min religion”
Mouhtar Rachidi, 66 år gammal och imam sedan 2001 i M’Tsapéré moské, delar inte idén om perfekt harmoni mellan islam och republiken. Liksom andra religiösa auktoriteter, var han emot planerna för att göra ön till ett franskt departement.
Han är förbittrad över de medgivandena medborgarna gör för att uppnå fransk medborgarskap och kommer ihåg att ett antal lokala ulema uttryckte reservationer om några av dem. ”Sekularismen stör inte mig om jag kan utöva min religion” förklarar han. ”Det som stör mig är att de vill hindra mig. Du kan inte ändra Koranen. Det är hädelse att ändra regeln om arv som fastställts av Gud. Det är som att säga att Gud har fel.”
”Det finns vissa republikanska regler som bör gälla utan debatt” säger Adinani Zoubert. ”Och det finns andra som förtjänar att debatteras. Vi har vissa egenheter. Du kan inte förbjuda kallelse till bön från böneutropare. I Paris kan jag inte begära att kyrkorna klockor ska sluta ringa eftersom de stör mig.”
