Flor Ávila Hernández de Pulitanó – Frónesis

Mänskliga rättigheter i islam – Del 2

Sammanfattning

De mänskliga rättigheternas tradition som utvecklades inom de västerländska demokratiernas har haft sin egen utveckling
inom islam, och trots deras olika ursprung och tolkning har punkter där de förenas med västvärldens traditioner. Mänskliga
rättigheter i islam kan tolkas som ett försök till närmande mellan de västerländska och muslimska traditionerna, i politiska
termer. Man analyserar handlingar och dokument för det. Man drar slutsatsen att det är nödvändigt att inkludera det
islamiska civila samhället i debatten om mänskliga rättigheter och en fördjupad interkulturell dialog mellan väst och den
islamiska världen.

1. Inledning

De tre områdena för mänskliga rättigheter (områden där de appliceras i de västerländska demokratier, verklig socialism och
islam) har identifierats av den napolitanska professorn Gino Capozzi och är en del av den djupa analysen denna framstående
rättstillämpnings filosof gör av de mänskliga rättigheternas grundtext.

För att förstå på ett korrekt sätt utveckling, utbildning och den ytterligare perspektiv på mänskliga rättigheter i det
islamiska området, måste man vara medveten om den fullständiga rörlighet som råder inom det politiska och etik/juridiska
miljön samt de arabiska folkens vitalitet.

De ultimata värden hos västerländska demokratiers rättsliga arv, som frihet, jämlikhet, tolerans, religiös pluralism och
solidaritet, är inte främmande för den islamiska civilisationen.

I allmänhet kan man säga att mänskliga rättigheters tradition som den har utvecklats inom den västerländska demokratin
presenterar sina egna egenskaper inom islam, som trots olika ursprung och tolkning, har gemensamma områden med den
västerländska traditionen, vilket kommer att visas nedan. Påståendet att de mänskliga rättigheterna i dess historiska profil
kan räkna sitt ursprung i väst, inte kan bortse från det faktum att framväxten av rättigheter, särskilt med demokratins
utvidgning och utvecklingen av internationella mänskliga rättigheter, inte har haft och inte har tagits emot eller påverkat
islamisk lag, i sin rättsliga tradition och den allmänna opinionen i detta stora område.

Ett bevis på detta är nämligen de olika deklarationerna om mänskliga rättigheter i islam, många muslimska stater
accepterande av de olika internationella instrumenten om mänskliga rättigheter (1), införandet av rättigheter i vissa
islamiska stater konstitutioner, uppkomsten av rörelser och organisationer till försvar för rättigheter (2), diskussionen
om intellektuella och andliga eliten, liksom för mellanstatliga organisationer, det civila samhället, statschefer och
politiker, bland andra.

Dock inträdet av mänskliga rättigheters kultur i islam, präglats av en långsam och svår resa. Bland de faktorer som har
hindrat detta inträde (vi vet inte om det var oundvikligt), kan vi identifiera följande, ”Framväxten av fundamentalistiska
rörelser (Ahmad Abd al-Waliyy, 2001:184) i 1900-talet, som har manipulerat och utnyttjat religion och undergrävt den
islamiska civilisationens traditionella värden.

Västvärldens okunskap om den äkta islamiska traditionen

Vidare, sharias tolkning, baserad på verklig islamisk tradition, dvs. den ursprungliga islamiska doktrinen (ibid. 177),
bevisar att de slutliga värden för de västerländska demokratiers rättsliga arv som frihet, tolerans, religiös pluralism och
solidaritet, är inte främmande för den islamiska civilisationen, dessutom är de basen för byggandet av det islamiska
juridiska universum. Likaså är dessa värden en del av sharias etiska och juridiska reflektion och dess utveckling genom
århundraden och i den pågående debatten. Detta framgår tydligt av framstående intellektuella, som V. Ahmad Abd al-Waliyy
Ahmad och Abdullah Ahmed An-Na’im.

I samma väg av återskapandet av islamiska traditionen och mänskliga rättigheter, professor al-Sha’ibi pekar på tre pelare i
Sharia, fem gemensamma intressen som kan vara den plattform av transcendentala värden för en ”filosofi för mänskliga
rättigheter” i islam, nämligen religionen (din), personen (nafs), avkomman (nasab), intellektet (aql) och egendom (mal).

Jag pekar på vissa teoretiska antaganden som förtydligar mänskliga rättigheterna i islam.

Först, de mänskliga rättigheterna i Islam har ingen oberoende eller skild liv från den islamiska lagens (fiqh) allmänna
bild. Detta är integrerat i fiqhs kontext, och därmed har sitt ursprung i den gudomliga lagen, dvs. i lagen som Gud (Allah)
förmedlade till sin budbärare och profet, Muhammed, och som finns i Koranen. Detta gudomliga ursprung genomsyrar hela
rättssystemet.

Termen Sharia, som professor Ahmad påpekar, hänvisar till ”den högsta lagstiftare, Gud själv, eller ’vägen’ som leder till
Honom, dvs. lagen.” (Ibid: 113).

Sharia har en dubbel uppsättning, religiös och juridisk, vilket utgör det ”etisk legalism” fenomen (Capozzi, 1998:389).

Ur en religiös synvinkel representerar Sharia uppenbarelsens samling av specifika regler, vilka finns i den heliga texten i
Koranen och profetens tradition (Sunna) och som bör särskiljas från religionen i sig, som huvudsakligen är erkännande av den
enda Gud.

Ur rättslig synvinkel är sharia ”den uppsättning av positiva regler, från utövandet av rätten, fiqh, genom vilka ritualer
och sociala händelser kan fullföljas i enlighet med den gudomliga ordningen, vilket belyser, beroende på fallet, dess natur
och rättsliga status (ibid.).”

Således sharia, som en corpus juris, innehåller framstående juristers (Alim) olika åsikter och tolkningar av Koranen och
Sunnas innebörd. ”Sharia är inte en formell antagen juridisk kod. Den består av en stor mängd rättspraxis där enskilda
jurister uttrycker sina åsikter om Koranen och Sunnas innebörd och de rättsliga följderna av dessa åsikter.”(Ahmed An-Na’im
i Steiner, Alston, 2000: 391)

Eftersom alla muslimska troendes mänskliga verksamhet bör återspegla Guds vilja, som har uppenbarats för profeten Muhammed
i den heliga lagen i Koranen och kompletterats med Guds budbärares Sunna, att följa Sharia har en djup mystiskt mening,
d.v.s. att agera i enlighet med Guds vilja. Så Sharia styr inte bara området för mänsklig aktivitet som har ett öppet
uttryck, där inkluderas människans förhållande till andra människor (mu’amalat) och dyrkans relationer (al’ibadat), utan
även den inre orientering som alltid bör följa en muslims agerande i varje ögonblick av ditt liv.

”Il diritto islamico infatti, è fondato su di una prospettiva religiosa che, nella sua accezione generale, riguardo sia
gli atti ‘esteriori’ sia quelli ‘interiori’ dell’uomo” (Ahmad ’Abd al-Waliyy, op.cit. 62). Detta innebär att alla
områden i livet för en ”troende” i Allah och hans profet regleras av den gudomliga lagen. I denna mening ”är Sharia är Guds
direkta och personliga vilja” (De Rosa, 2002:127).

Ur detta perspektiv, respekten för lagen har en djup giltighet i Islam, den företräder det andliga självförverkligande, dvs.
vägen till ”Gud”. Sharia leder människan till andlig tillfredsställelse och att upptäcka sin sanna natur. Denna andliga
tillfredsställelse är föregångaren till himmelrike på jorden, ett smakprov i detta liv på den Andra värld.

2. Läran om värderingar i islam

Den framstående professor V. Ahmad Abd al-Waliyy Ahmad förklarar islams fullständiga erkännande av den mänskliga frihetens
centrala roll som ett ursprungligt villkor i den mänskliga naturen.

I klassisk islamisk lag, hurr, ”fri” är den som har tillgång till sig själv och sina egna egendomar utan de begränsningar
som följer av ”slav” status (ibid: 170), detta innebär att friheten hör till människans ursprungliga natur och ädel och
generös handling.

På samma sätt förvärvar friheten en religiös dimension, d.v.s. metafysisk. Ur detta perspektiv är den fullkomliga frihet
förvärvats genom andlig inlämning, med andra ord, genom absolut överlämnande till den gudomliga viljan. Människan, som
uppfyller Guds lag, blir Guds tjänare, och därmed blir han fri från själens begränsningar.

Genom den andliga underkastelse, kan människan som en av Guds varelser uppnå den gudomliga enheten (al-Tawhid). Således
blir man en del av själva Principen som är Gud, Skaparen och Högsta Verkligheten, vilket gör det möjligt ”tillvarons enhet”
(wahdat al-wujud).

När det gäller mänskliga prestationer, människans frihet fokuseras i att göra alla dessa aktiviteter som för henne närmare
Gud genom utövande av sharia, och hålla sig bort från de aktiviteterna som skiljer henne från Gud.

När det gäller religionsfriheten, välkomnar islam religiös pluralism genom att erkänna äktheten och värdet av andra
religioner, särskilt de som tillhör Boken eller monoteistiska (kristendomen och Judendomen) som giltiga sätt för att uppnå
frihet och mänsklig frälsning.

“L’Islam riconosce tutte le religioni come vere e salvifiche, senza che esse vengano in alcun modo limitate o «abrogate»
dalle rivelazioni successive… La libertà di religione costituisce il fondamento di ogni libertà umana, poiché in essa
risiede la stessa possibilità di manifestare quella dimensione spirituale che è la più nobile e autentica natura dell’uomo”
(Ibid). Det andliga självförverkligande är den högsta mänskliga dimensionen, den är människans högsta mål som leder till
lycka och den högsta graden av frihet. Och villkoret för denna möjlighet ges genom religionsfrihet.

När det gäller innehållet i denna frihet, säger V. Ahmad Abd al-Waliyy Ahmad, att “la libertà religiosa nell’Islam si
identifica con la libertà delle comunità a regolare i propri rapporti interni in base ai rispettivi diritti: la shari’a
riconosce pienamente la legittimità e l’autonomia della pratica del culto e del diritto religioso delle comunità degli
ebrei, dei cristiani e degli appartenenti alle altre religioni orientali”. (Ibid)

Ett annat argument för religionsfrihet i islam är att koranen förbjuder diskriminering på religiösa grunder.

Dessutom de hebreiska, kristna och muslimska samfund ses som olika samfund inom en enda abrahamitisk monoteism (Ahmad Abd
al-Waliyy, op.cit., 174) och i detta avseende, kan alla troende kallas ”muslimer ”i den mening som innebär att de är
”underordnade Gud.”

Rättvisa är ett annat värde som finns i muslimernas heliga bok. Som framgår av Ahmad Abd al-Ahmad Waliyy, ”rättvisa”, adl,
i själva verket beskrivs i Koranen som en dygd lika hög som specifikt relaterad till det offentliga livet.”(ibid: 176)

Rättvisans dimension förverkligas genom religionsfrihets garanti och en utveckling av ekonomin som kan garantera alla en
dräglig levnadsstandard.

Av dessa skäl, Ahmad Abd al-Waliyy Ahmad konstaterar att den teoretiska konfrontationen mellan islam och väst över frågor
som anses vara i kontrast och konflikter, särskilt i fråga om ”religionsfrihet” måste bemötas genom den ursprungliga
islamiska läran. Annars riskerar vi relativisering och förvirring.