I ljuset av vetande upphöjs människan till de högsta höjderna och uppnår ett värde som kvalificerar henne att komma till
Paradiset. I tvivlets mörker sjunker hon till det lägsta (av de låga) och till en form som passar henne i Helvetet. För
vetande är en relation som förenar människan med hennes Härlige Skapare, och människans värde härleds från den gudomliga
skapelse och broderierna av Gud namn som är skrivna i hennes hjärta i vetandets ljus.

Otro och tvivel skär av denna förening, så att Guds skapelse göms undan och människans värde minskar till priset av hennes
enda fysiska verklighet, nästan inte har något värde, för den består endast av tillfälligt, övergående och förgängligt
djurliv. Vi kommer att förklara detta genom en jämförelse.

Angående ett konstverk som gjorts av människan, skiljer sig värdet på dess material från konsten som det innehåller. Ibland
kanske de båda tycks vara detsamma, eller så kan materialet vara mer värt än konsten.

Men oftast kan en antikvitet vara så dyrt som en miljon dillar, medan materialet som använts till den, inte ens är värt tio
öre!

Om du tar en sådan antikvitet till antikhandeln, kan den bli såld för dess rätta värde, (med skylten av dess konst) och
namnet på den begåvade, undergörande konstnär som gjorde den. Annars, om DU tar den till järnhandeln, kan den bli såld för
priset av dess järn. På liknande sätt, är människan ett unikt konstarbete av Allah den Allsmäktige och det mesta elegante,
mest behagfulla mirakel av Hans kraft. Han har skapat människan som ett litet prov på skapande och gjorde henne till
föremål för manifestationerna och intrycken av alla Hans Namn. När människan är upplyst av trons ljus, blir alla dessa
meningsfulla intryck i henne, synliga. En troende gör dem tydliga genom föreningen av tro, vetande vid användandet av sin
intelligens när hon inläser dessa intryck. Detta är guds konstverk i människans väsen genom sådana slutsatser som ”Jag är
produkten av Den Härliga Skapare, Hans skapelse och föremålet för Hans medkänsla och frikostighet”.

Tro, som är att ställa sig själv i relation till sin Skapare, bevisar alla spåren av konst i människan och Guds konst
föreskriver människans värde. Utan betydelse upphöjs människa därigenom tack vare den högre tron och blir då skapelser
adresserade av Gud som den Gudomliga Viceregenten, i högre rang än änglarna, en Guds gäst på jorden, kvalificerad för
Paradiset.

Om otro och tvivel, som förstör denna förening tar människan i besittning sjunker de meningsfulla intrycken av Den
gudomligas Namn in i mörkret och kommer inte längre att läsas. För när konstnären är försummad kommer inte de andliga
aspekterna av människans varande, som existerar med Konstnärens koncept att bli identifierade och många av de
betydelsefulla exemplen av den suveräna konsten och intrycken kommer att förbli dolda. Vad beträffar materialistiska
aspekterna av hans varande, tillskriver han dem till struntsakerna, till naturen eller slumpen; så att de alla kommer att
sjunka från diamanternas gnistrande ståt och prakt till ”glansen” från enkla flaskor. För de kommer inte ha mer betydelse
än priset på deras materiella substans, vilken inte ger någon frukt, annat än att leva ett ofullständigt liv under en
mycket kort tid som den svagaste, mest behövande och mest olyckliga av alla djur som förgås i slutet. Tvivlet förstör
människans natur och byter en diamant till svart kol.

Precis som tron upplyser människan med ljus och läser alla breven som är skrivna till henne av Den Evige, upplyser den även
universum och tar ut både det förflutna och framtiden från mörkret. Vi förklarar trons värde med en jämförelse med den
lysande Koran versen:

”Gud är de troendes Beskyddare. Han leder dem ut ur mörkret till ljuset.” 2:257

Den som fallit in i villfarelse och sorglighetens mörker med sin tillit till sitt ego; hennes kunskap blir otillräckligt
och snedvriden, därav blir hon föremål för versen:

”Men de som förnekar sanningen har onda makter till beskyddare som leder dem ut ur ljuset till mörkret.”
2:257

Då den Gudomliga Vägledningen kommer till hennes hjälp, och insikt kommer till hennes hjärta och hennes ego böjer sig inför
Skaparen, lystrar hon till Allahs bok, Koranen, ser hon genom sitt hjärtas öga hela universum stråla i alla färger, fyllda
med ljust av Gudomlighet och citerar då Koran versen:

”Gud är himlarnas och jordens ljus.” 24:35

Salaam, Jan-Feb 1997, Sida 22-23