…så beskriver en konvertit sin vardag

Var det inte så att det första du ”lärde” dig om islam i skolan och genom massmedia, var att islam är en grym och
gammaldags religion och att muslimerna är farliga? Detta gäller åtminstone oss som nått den ljuva medelåldern. Dagens
ungdomar som konverterar får i vissa fall något mer balanserad bild, åtminstone i skola, men man kan med mycket stor
säkerhet påstå att alla konvertiter har mött mer eller mindre negativa attityder i sin omgivning när de avslöjat för sina
släktingar och vänner att de tänker bli muslimer.

De kommentarer man normalt får höra är: ”Du är galen. Du gör det väl för någon karls (varför inte kvinnas?) skull? Han
kommer att slå dig gul och blå, kidnappa barnen och förbjuda dig att gå ut. Akta dig för muslimer. De är alla galna
fanatiker!” De kära släktingar som eventuellt har en gudstro, talar om för en att man inte kommer att bli frälst och komma
till himlen. Fast det finns förstås de som rycker axlarna och säger att ens val av religion inte angår dem.
Man slutar existera för släkten

Allt detta motstånd hindrar en knappast någon längre tid, med det får flera otrevliga konsekvenser. Ibland tvingas man att
mer eller mindre ofrivilligt avstå från kontakt meden del vänner och släktingar. Man slutar helt enkelt existera för dem.
De ringer inte längre eller beter kanske sig på ett sätt som sårar en så mycket att man till slut inte har något att säga
till varandra. Många hamnar i en situation där barndomen och nutiden inte längre har synliga knytpunkter, på grund av att
de personer som man känt sedan barnsben slutar att kontakta en, och inte längre svarar på ens kontaktförsök. Man tar
avstånd från en del traditioner som inte går att kombinera med islam och känner oundvikligen en viss rotlöshet. Man tvingas
klara sig själv och att försöka finna nya kontakter som ersätter de gamla. Släkten ersätts med vänner ur den egna kretsen.
Det vill säga om man har tur, för det finns många som inte vet hur de skall finna de nya vännerna, eller som bor på orter
där det helt enkelt inte finns andra muslimer.

Muslim trots muslimerna

Det räcker inte med att finna andra muslimer, de ska helst vara troende och praktiserande muslimer. Kulturella och
traditionella muslimer räcker inte som stöd, eftersom de oftast har så dåliga kunskaper om islam att de stjälper mer än de
hjälper. Det leder till att ens islam förvrids till en blandning av kulturellt och traditionellt blaskvatten med inslag och
föreställningar som ibland är direkt oacceptabla och därmed oislamiska. Den eventuella maken/makan man har funnit – eller
så småningom finner – är inte alltid något större stöd. Många av dessa makar har ännu inte riktigt landat i Sverige, och
har alldeles för lite kontakter både med den muslimska gemenskapen och i samhället.

I en del fall finner man islam eller förblir muslim trots att man är gift med någon som kallar sig muslim, inte tack vare
att han/hon är det… Lägg till detta ekonomiska bekymmer, och eventuell arbetslöshet och du får en konvertits vardag i ett
nötskal. Det är ett tufft liv, och under omständigheterna blir man förvånad över att praktisk taget alla konvertiter ändå
står fast vid sitt val av islam.

Vad får oss att stå ut?

Den främsta anledningen till att vi orkar är att vi vet att vi funnit sanningen. Islams logik kan inte skymmas av en
make/maka som plötsligt tar en nostalgitripp och får för sig att det enda islamiska landet är det egna hemlandet (där
diktatorn dyrkas jämte andra gudar av jordisk sort) och talar drömskt om att låta t ex farföräldrarna eller en
internatskola uppfostra barnen. Till vilken nytta? Alla förstår väl att barn som växer upp utan sina föräldrar sälla blir
lika väl efterhållna och uppfostrade som barn som bor med dem!

Den enda skillnaden är att föräldrarna slipper se sina barn tappa sin tro och disciplin. Allt för att man är får lat för
att försöka bättra på den egna hemmiljön och tillbringa tid med barnen i vardaglig gudsdyrkan och studier av islam, just
där man befinner sig. De allra flesta uthärdar även den i vissa fall förekommande situationen då maken kan få en total
intellektuell hjärnblödning och förvandlas till en levande bild av intolerans och hävdar att muslimer som tillhör en annan
rättskola är ”inga riktiga muslimer” eller då han använder ord som kafir (avfälling) eller mushrik (hycklare) beträffande
alla som inte går till samma moské, eller som undrar om dessa snedtolkare minns profetens ord att när man kallar någon
kafir, så riskerar man själv att dömas som kafir av Allah.

En del har förstått vitsen med islam

För all del finns det naturligtvis både konvertiter och infödda muslimer – och de lär t o m vara i majoritet – som har
förstått vitsen med islam och lever i och med islam utan att försöka krångla till och – Gud förbjude – ”bättra på” den. Men
denna process kräver ansträngningar och tillgång till riktig kunskap, men också lite observationsförmåga. Vad kan vi t ex
förstå av hadither som berättar om att profeten skrattade så att hans bakre tänder syntes, att ha lyssnade på Aishas
väninnors sång ansiktet dolt med ett täcke och av att han grät av gudsfruktan och ödmjukhet när han tänkte på domedagen och
vad som skulle hända då?

Är det inte tydlig att Profeten var en man som gladdes åt saker som gör en vanlig människa glad? Han kastade inte ut Aishas
väninnor som sjöng, han visade glädje och gott humör och att ha mindes alltid Gud och hade ett mjukt hjärta! Det är detta
exempel som vi skall följa om vi är sanna efterföljare och vill likna den troende generationen efter profeten. Vi bör inte
trakassera varandra med trångsynthet och döda glädjen i våra hem. Gud har förbjudit det skadliga och tillåtit allt annat
och ingen har skadats av att var glad och ha trevligt i sitt hem. Sund blygsamhet har sin palts ute i samhället där män och
kvinnor ska kunna mätas för sina ärenden och samarbete – inte för flirt.

Lita på Guds barmhärtighet!

Den fallgrop som många nya muslimer hamnar i är att man tror att islam liknar vissa tolkningar av kristendomen i den
bemärkelsen att man måste ta avstånd från allt man varit innan man blev muslim. De antar också att man måste tänka enbart
på det andliga livet och avstå från allt det jordiska, eller åtminstone straffa sig själv en del saker. Profeten Mohammed
(fvmh) sade att sådana personer inte var hans
sanna efterföljare. Människor som försöker straffa sig själva genom att förbjuda för sig det ena eller det andra tvivlar på
Allahs barmhärtighet och riskerar därmed att bli otrogna. Allah säger i Koranen att de som tappat hoppet om Allahs
förlåtelse är otroende. ”Ingen utom den som förneka sanningen ger upp hoppet om att få erfara den tröst som Guds nåd
skänker.” (12:87)

Dessutom kan dessa förnekare av Allahs barmhärtighet riskera att försöka göra själva till gudar, eftersom de fingrar på
Guds bud och förbjuder det som Gud har tillåtit – och därmed tillåter sig det som Gud har förbjudit, dvs. att ändra på Guds
lagar.

Vem följer profeten bäst?

Många konvertiter har ledsnat på det alltmer sekulariserade samhället och det materialistiska levnadssättet som förknippas
med västvärlden. De saknar andlighet och i vissa fall slår denna saknad över kant och de försöker fylla tomheten inom sig
genom att bli fixerade vid den rituella och andliga dyrkan som bönerna, åkallan av Gud. Vissa slutar till och med på sina
arbeten eller arbetar så lite som möjligt – för att ägna sig åt att läsa mera Koran. Vore det inte mera rättroget att
arbeta och om man får pengar över ge till behövande? Och att minnas Gud vad man än gör och läsa mycket Koran på fritiden.
En del till och med kastar ut sina möbler och slutar ansa sitt skägg. Profeten gjorde inget av dessa ”glansnummer”. Han sov
på en enkelt matta som de flesta andra människor gjorde på den tiden. Han ägde varken fler eller färre ägodelar än flesta
andra människor gjorde. Han hade ett dåtidens färdmedel dvs. en kamel, och enkla tidsenliga kläder. Han var renlig av sig,
han ansade sitt skägg, borstade sina tänder och tvättade sig och sina kläder noggrant och regelbundet.

Det är anmärkningsvärt att man på förekommen anledning – dels på grund av fördomar mot islam och dels på grund av
muslimernas, även konvertiternas, egna misstolkningar av sin religion – behöver konstatera att en muslim som bor här, i
dagens Sverige, och följer profeten, till punkt och prick, kan äga normala enkla möbler, en bil eller ett tunnelbanekort
och en dator, och böra kläder inhandlade på ett svenskt varuhus. Han eller hon bör dessutom hålla sig välansad och ren och
klä sig propert och anständigt – men inte skrytsamt, överdådigt eller anstötligt. Han eller hon ska leva ett normalt liv:
profeten både bad och vilade, han fastade en del dagar och åt under andra dagar. Han gifte sig och fick barn och arbetade
och tjänade sitt levebröd.

Märk väl att de kvinnor som profeten gifte sig med var inga unga oskulder utan frånskilda kvinnor och änkor som behövde en
man och försörjare. (Vissa, men lyckligtvis mycket få, manliga konvertiter har kommit så långt i sina missuppfattningar om
islam att de tror sig bara kunna gifta sig med en oskuld! Man hoppas att de själva verkligen har samma gåva att ge sin unga
brud.)

Betydelsen av islam

Meningen och betydelsen av islam är inte att bli lärjunge till någon självutnämnd småsheikh, och att sitta i moskén och be
hela dagarna i ända, utan att finna balans och vägledning för sitt liv och genom denna vägledning nå Allahs belöning och
Paradiset. Detta liv vi fått är en gåva från vår Skapare och en uppgift som vi inte kan undanfly. Vi kommer att ställas
tillsvars för hur vi skött denna uppgift som kallas livet. Det andliga inom oss, vår tro på En Enda Gud, och vår vilja att
behaga och lyda Honom, är kraften som driver oss att göra gott och att avstå från det onda. Vi har inte skapats förgäves.

”Vi har inte skapat himlen och jorden och allt som är dem emellan i blindo, såsom de som förnekar sanningen förmodar.”
(38:27)

Det är i vårt handlande som det andliga, våra avsikter och motiv och det materiella måste mötas, för att bli ett
meningsfullt, lyckat liv som leder till ett gott slutmål i det kommande livet. Både tro utan handlingar och handlingar utan
tro är meningslösa; de bildar en oskiljaktig helhet i islam.

Må Allah visa oss barmhärtighet och lära oss att förstå rätt Hans budskap om islam. Gud vet bäst.

Salaam, Sept-Okt 1999, Sida 10-12