Det är ställt utom allt tvivel att de första fem verserna av denna sura är inledningen till uppenbarelsen av Koranen.
Fastän den exakta tidpunkten inte kan fastställas med säkerhet, är alla källor ense om att dessa fem verser uppenbarades
under den sista tredjedelen av månaden Ramadan, tretton år före hijrah, dvs i juli eller augusti 610 enligt kristen
tideräkning.

Profeten var då 40 år gammal. I detta skede av hans liv, skriver Bukhari, ”fattade han smak för ensamheten och tog för
vana att dra sig tillbaka i avskildhet till en grotta på berget Hira (nära Mekka) för att ägna sig åt intensiva
andaktsövningar” bestående av vaka och bön.

En natt visade sig plöstligt Uppenbarelsens ängel för honom och sade: ”Läs!” Muhammad, fred vare med honom,
trodde först att han skulle läsa skriven text, vilket han som analfabet inte kunde göra, och han svarade: ”Jag kan inte
läsa…” Då enligt hans egna ord, ”grep ängeln tag i mig och pressade mig intill sig, till dess all kraft lämnade
mig, sedan släppte han mig och sade: ’Läs!’ och jag svarade: ’Jag kan inte läsa…’ Då grep han tag i mig på nytt och
pressade mig mot sig själv, till dess all kraft lämnade mig. Så släppte han mig och sade: ’Läs!’ och jag svarade ännu en
gång: ’Jag kan inte läsa…’ Då grep han tag i mig och tryckte mig intill sig en tredje gång, varpå han släppte mig och
sade: ’Läs i din Herres namn, Han som har skapat människan av en grodd som växer fast. Läs! Din Herre är den
Störste av de frikostiga…’ ” Och Muhammad förstod med plöstligt ingivelse att det som begärdes av honom var att han
skulle ”läsa”, dvs. ta emot och förstå, Guds budskap till människorna.

De ovanstående utdragen har hämtats ur Bukharis Sahih, närmare bestämt den tredje ”traditionen” i avsnittet Bad al-Wahy,
som inleder verket. Nästan identiska versioner av denna ”tradition” återges på två andra ställen hos Bukhari samt hos
Muslim, Nasa’i och Tirmidhi. Verserna 6-19 i suran är av något senare datum.

LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den
Främste Givaren, som har lärt [människan] pennans [bruk], lärt människan vad hon inte visste! Nej, människans högmod går
verkligen över alla gränser då hon tror sig vara fri från allt beroende;- till din Herre måste alla återvända. VAD ANSER
du om den som vill hindra en [Guds] tjänare från att förrätta bön? Följer han vägledningen eller anbefaller han
gudsfruktan? Eller anser du att han [snarare] förnekar sanningen och vänder den ryggen? Vet han inte att Gud ser [allt]?
Nej! Om han inte upphör [med detta] skall Vi helt viss gripa honom i luggen – luggen på hans lögnaktiga, syndiga [panna] – och
låt honom då kalla på de äldstes råd; Vi skall kalla på helvetets änglavakt!

Sura Al ’Alaq (Grodden)