Comunidad Ennor

 

För kvinnorna är islam en särskild välsignelse och Profeten är verkligen kvinnornas största välgörare. I Arabien innan islam kom ansågs födelsen av en flicka en tragedi och en skam. Föräldrarna begravde dem levande:

Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma? (16:58-59)

Islam gjorde av denna orättvisa en av dem som kommer att dömas först vid Domedagen: …och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas för vilket brott hon miste livet… (81:8-9)

”Före Islam”, skriver författarna till Atlas of Islam, ”ansågs kvinnan vara ett hot mot familjens heder, och därför förtjänade hon att bli begravd levande i sin tidiga barndom. Som vuxen ansågs hon vara ett sexobjekt som kunde köpas, säljas eller ärvas. Från denna underlägsna och rättslösa position ledde islam kvinnor till en position där de hade stort inflytande och prestige inom familjen och samhället.”

Islam gav denna förtryckta del av samhället, liksom andra sociala grupper och klasser, deras rättmätiga plats i tillvaron. I en värld där kvinnan var ingenting annat än en förbruknings och sexuell objekt för männens njutning och i en tid där de religiösa kretsarna debatterade huruvida kvinnan var en människa eller inte och om hon hade en själ eller inte, förkunnade Islam:

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna (49:13)

MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er. (4:1)

Män och kvinnor tillhör samma familj och som sådan har de samma rättigheter och skyldigheter eftersom vår Herre har lovat dem: Och Gud svarar dem: ”Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna… (3:195)

Islam tog bort en del av de missuppfattningar som fanns om kvinnorna. Den förkastade till exempel påståendet om att Eva frestade Adam att vara olydig mot Gud, och därmed orsakat hans undergång. Koranen säger uttryckligen att de båda inte lydde Gud, och därmed pekas inte hon ut som en källa till ondska. Koranen nämner med stor respekt flera kvinnor, till exempel Adam och Abrahams hustrur och Moses och Jesus mödrar. Några av dem (Maria och Sara) fick besök av änglar som samtalade med dem. Detta placerar kvinnan utan tvekan på en plats av social och personlig respektabilitet som hon inte hade haft förut.

Den islamiska civilisationen bygger på två huvudprinciper. För det första, tron på en Gud som är alla människors Herre och Skapare. Alltså alla människor är lika och har samma rättigheter och skyldigheter som Guds tjänare. För det andra är alla människor, män och kvinnor skapade från ”en person” (Eller, ”ett par, en hane och en hona). Med andra ord är de barn till samma föräldrar, medlemmar av en och samma familj och har samma rättigheter och skyldigheter. Om den första principen talar om föreningen Gud – människan, den andra talar om blodsbanden eller relationen mellan människan och hans nästa (man eller kvinna).

Dess betydelse betonades av profeten Muhammed när han sade: ”Ordet Ar-Rahm (livmoder) har sin rot i Ar-Rahman (Den Barmhärtige, ett av Allahs namn) och Allah sade: ”Jag kommer att upprätthålla goda relationer med den person som har goda relationer med dig (livmoder också kan tolkas som släktingar och vänner) och jag kommer att bryta förbindelserna med den som bryter sina förbindelser med dig.” (Bukhari)

Kvinnan (eller ar-Rahm – livmoder) intar på så sätt en central plats i det mänskliga samhället.

Islam förhöjde kvinnans ställning i samhället och hon behandlades som en jämlik bland männen och i vissa fall, i sin roll av mor till exempel, gavs henne tydligt företräde före mannen. Så när en man frågade profeten Muhammad (fvmh):

”Vem har mer rätt att behandlas med den bästa artighet?”
Profeten svarade: ”Din mor”
Han frågade: ”Vem sedan?”
Profeten svarade: ”Din mor.”
Igen frågade mannen: ”Och vem efter henne?”
Profeten svarade: ”Din mor.”
Mannen frågade för fjärde gången: ”Och vem härnäst?
och Profeten svarade: ”Din far.”
(Al Bukhari)

Vid ett annat tillfälle, när en man kom till Profeten och ville delta i en militär expedition, Profeten frågade om han hade en mor. När han svarade ja, Profeten sade: ”Stanna hos henne. Eftersom nycklarna till paradiset finns under hennes fötter.” (Ahmad, Al Basri och Baihaqui)

I det förändrade islamiska samhället, att föda en dotter var inte längre en skamfläck eller en källa till skam, utan en ständig källa till välsignelse och ett sätt att behaga Allah. Profeten sa ”Om någon av er tar hand om tre döttrar, uppfostrar dem, ser till att de gifter sig och är snäll mot dem, han kommer att gå till Paradiset.” (Abu Dawud)

Islam gav kvinnorna en självständig identitet och förkunnade att deras moraliska och andliga framgångar beror enbart på deras eget initiativ. Liksom mannen, vilar hennes framgång eller misslyckande på sina egna övertygelser och attityder, beteende och handlingar. Hon är en ansvarsfull varelse med egna rättigheter och bär också en börda av andliga och moraliska förpliktelser. Profeten Muhammed sade: ”Var och en av er är en väktare och ansvarig för det som står i deras vård. En ledare ansvarar för de som han leder, en make är sin familjs väktare och är ansvarig för det och hustrun är väktare av sin makes hushåll och är ansvarig för det.” (Al-Bukhari)

Det är ett faktum att Koranen presenterar kvinnor som ett exempel att följa både för de troende som för icke troende. I suran Al Tahrim läser vi:

Gud har utpekat Noahs hustru och Lots hustru som varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen; deras män var två av Våra rättfärdiga tjänare och de svek dem. Men [männen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [på Domens dag] skall de få höra dessa ord: ”Gå in i Elden med de [övriga fördömda]!” Och som ett [efterföljansvärt] exempel för de troende har Gud framhållit Faraos hustru, som bad: ”Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet och skydda mig mot Farao och allt [det onda] han har gjort och skydda mig mot alla dem som ständigt begår orätt!” Ännu ett exempel har de i Maria, `Imrans dotter; Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande. Hon trodde på sin Herres ord och på Hans uppenbarelser och hon var en av dem som ödmjukt böjer sig under Hans vilja. (66:10-12)

Islam tillhandahåller en social ram som syftar till att skapa en sund moralisk atmosfär som stödjer både kvinnan och mannen i deras sträva att utveckla sig till fullo. Enligt Islam är kvinnor, oavsett civilstånd, fullt kapabla att köpa, sälja, investera och ärva: …kvinnor har rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar, vare sig det är litet eller mycket… (4:7)

Som en person med juridiska rättigheter kan hon inte giftas bort utan hennes samtycke, och vid extrema fall, kan hon skilja sig från sin man. Imam Malik registrerade i Al Muwatta att en änka som hete Jansa giftes bort av hennes far. Hon ogillade detta och gick till Allahs sändebud som återkallade äktenskapet. Vid ett annat tillfälle, en oskuld kvinna kom till Profeten och berättade för honom att hennes far hade gift bort henne mot sin vilja. Profeten gav henne rätten att välja själv sin man. (Abu Dawud).

Thabit bin Qais hustru kom till Allahs sändebud och sade: ”O Allahs sändebud, jag kritiserar inte Thabits eventuella brister i hans karaktär eller sin religion men jag står inte ut med att leva med honom.” Då frågade Allahs sändebud: ”Skulle du återlämna trädgården som han gav dig? (Thabit hade gett henne det vid bröllopet)” Hon svarade: ”Ja” Då skilde Profeten dem. (Al-Bukhari)

Muslimska kvinnor och män har varit jämlika partner på alla områden. Det muslimska samfundets viktigaste funktion är som Koranen beskriver det att: de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Detta är en uppgift i vilket kvinnor och män kan räkna med varandras stöd.

MEN DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.
Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid, och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag – detta är den stora, den lysande segern. (9:71-72)

När Hudaibia fördraget var klar, Profeten bad sina kamrater att lämna Ihram tillståndet och raka sina huvuden och offra sina djur. De var så upprörda för vad de uppfattade som förödmjukande villkor i fördraget att ingen av dem rörde sig. Profeten som var ilsken gick in i sitt tält och berättade för sin hustru Umm Salama vad som hade hänt. Hon rådde honom att gå ut, raka huvudet och offra djuret, för om han gjorde det, skulle hans kamrater säkert följa hans exempel. Och det gjorde dem.

En muslimsk kvinna, Umm Hani gav skydd till en av avgudadyrkarna. Profeten godkände det och sade: ”Vi ger skydd åt dem som Umm Hani har gett skydd.”

Kunskap, som är grunden för all utveckling och framsteg, är obligatorisk för varje muslim, man eller kvinna. Så när en kvinna klagade till Profeten: ”Allahs sändebud, männen har monopoliserat allt du säger och lär. Bestämd en dag för oss där du kan lära oss vad Allah har lärt dig.” Han bestämde en dag, tid, plats för att lära dem, åtskilda från männen.

Aisha har en unik ställning i Islams historia, inte för att hon var Profetens fru, men på grund av hon var en av de största lärda som islam har haft. I det nya islamiska samfundet, var kvinnorna väldigt aktiva och välinformerade så att en gång en gammal dam korrigerade kalifen Omar när han ville begränsa hemgiftens storlek. Omar var nöjd med det och sa: ”Damen har rätt och Omar har fel.”