För kvinnorna är islam en särskild välsignelse och Profeten är verkligen kvinnornas största välgörare. I Arabien innan
islam kom ansågs födelsen av en flicka en tragedi och en skam. Föräldrarna begravde dem levande:

Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; han
drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots
förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma?
(16:58-59)

Islam gjorde av denna orättvisa en av dem som kommer att dömas först vid Domedagen: …och den nyfödda, som begravdes
levande, tillfrågas för vilket brott hon miste livet… (81:8-9)

”Före Islam”, skriver författarna till Atlas of Islam, ”ansågs kvinnan vara ett hot mot familjens heder, och därför
förtjänade hon att bli begravd levande i sin tidiga barndom. Som vuxen ansågs hon vara ett sexobjekt som kunde köpas,
säljas eller ärvas. Från denna underlägsna och rättslösa position ledde islam kvinnor till en position där de hade stort
inflytande och prestige inom familjen och samhället.”

Islam gav denna förtryckta del av samhället, liksom andra sociala grupper och klasser, deras rättmätiga plats i tillvaron. I
en värld där kvinnan var ingenting annat än en förbruknings och sexuell objekt för männens njutning och i en tid där de
religiösa kretsarna debatterade huruvida kvinnan var en människa eller inte och om hon hade en själ eller inte, förkunnade
Islam:

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna (49:13)

MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två
[föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och
enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er. (4:1)

Män och kvinnor tillhör samma familj och som sådan har de samma rättigheter och skyldigheter eftersom vår Herre har lovat
dem: Och Gud svarar dem: ”Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna… (3:195)

Islam tog bort en del av de missuppfattningar som fanns om kvinnorna. Den förkastade till exempel påståendet om att Eva
frestade Adam att vara olydig mot Gud, och därmed orsakat hans undergång. Koranen säger uttryckligen att de båda inte lydde
Gud, och därmed pekas inte hon ut som en källa till ondska. Koranen nämner med stor respekt flera kvinnor, till exempel Adam
och Abrahams hustrur och Moses och Jesus mödrar. Några av dem (Maria och Sara) fick besök av änglar som samtalade med dem.
Detta placerar kvinnan utan tvekan på en plats av social och personlig respektabilitet som hon inte hade haft förut.

Den islamiska civilisationen bygger på två huvudprinciper. För det första, tron på en Gud som är alla människors Herre och
Skapare. Alltså alla människor är lika och har samma rättigheter och skyldigheter som Guds tjänare. För det andra är alla
människor, män och kvinnor skapade från ”en person” (Eller, ”ett par, en hane och en hona). Med andra ord är de barn till
samma föräldrar, medlemmar av en och samma familj och har samma rättigheter och skyldigheter. Om den första principen talar
om föreningen Gud – människan, den andra talar om blodsbanden eller relationen mellan människan och hans nästa (man eller
kvinna).

Dess betydelse betonades av profeten Muhammed (fvmh)
när han sade: ”Ordet Ar-Rahm (livmoder) har sin rot i Ar-Rahman (Den Barmhärtige, ett av Allahs namn) och Allah sade: ”Jag
kommer att upprätthålla goda relationer med den person som har goda relationer med dig (livmoder också kan tolkas som
släktingar och vänner) och jag kommer att bryta förbindelserna med den som bryter sina förbindelser med dig.” (Bukhari)

Kvinnan (eller ar-Rahm – livmoder) intar på så sätt en central plats i det mänskliga samhället.

Islam förhöjde kvinnans ställning i samhället och hon behandlades som en jämlik bland männen och i vissa fall, i sin roll
av mor till exempel, gavs henne tydligt företräde före mannen. Så när en man frågade profeten Muhammad (fvmh):

”Vem har mer rätt att behandlas med den bästa artighet?”
Profeten (fvmh) svarade: ”Din mor”

Han frågade: ”Vem sedan?”
Profeten (fvmh) svarade: ”Din mor.”
Igen frågade mannen: ”Och vem efter henne?”
Profeten (fvmh) svarade: ”Din mor.”
Mannen frågade för fjärde gången: ”Och vem härnäst?

och Profeten (fvmh) svarade: ”Din far.”
(Al Bukhari)

Vid ett annat tillfälle, när en man kom till Profeten (fvmh) och ville delta i en militär expedition, Profeten (fvmh)
frågade om han hade en mor. När han svarade ja, Profeten (fvmh) sade: ”Stanna hos henne. Eftersom nycklarna till paradiset
finns under hennes fötter.” (Ahmad, Al Basri och Baihaqui)

I det förändrade islamiska samhället, att föda en dotter var inte längre en skamfläck eller en källa till skam, utan en
ständig källa till välsignelse och ett sätt att behaga Allah. Profeten (fvmh) sa ”Om någon av er tar hand om tre döttrar,
uppfostrar dem, ser till att de gifter sig och är snäll mot dem, han kommer att gå till Paradiset.” (Abu Dawud)

Islam gav kvinnorna en självständig identitet och förkunnade att deras moraliska och andliga framgångar beror enbart på
deras eget initiativ. Liksom mannen, vilar hennes framgång eller misslyckande på sina egna övertygelser och attityder,
beteende och handlingar. Hon är en ansvarsfull varelse med egna rättigheter och bär också en börda av andliga och moraliska
förpliktelser. Profeten Muhammed (fvmh) sade: ”Var och en av er är en väktare och ansvarig för det som står i deras vård.
En ledare ansvarar för de som han leder, en make är sin familjs väktare och är ansvarig för det och hustrun är väktare av
sin makes hushåll och är ansvarig för det.” (Al-Bukhari)

Det är ett faktum att Koranen presenterar kvinnor som ett exempel att följa både för de troende som för icke troende. I
suran Al Tahrim läser vi:

Gud har utpekat Noahs hustru och Lots hustru som varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen; deras
män var två av Våra rättfärdiga tjänare och de svek dem. Men [männen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [på Domens
dag] skall de få höra dessa ord: ”Gå in i Elden med de [övriga fördömda]!” Och som ett [efterföljansvärt] exempel för de
troende har Gud framhållit Faraos hustru, som bad: ”Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet och skydda mig mot
Farao och allt [det onda] han har gjort och skydda mig mot alla dem som ständigt begår orätt!” Ännu ett exempel har de i
Maria, `Imrans dotter; Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande. Hon trodde på sin
Herres ord och på Hans uppenbarelser och hon var en av dem som ödmjukt böjer sig under Hans vilja. (66:10-12)

Islam tillhandahåller en social ram som syftar till att skapa en sund moralisk atmosfär som stödjer både kvinnan och mannen
i deras sträva att utveckla sig till fullo. Enligt Islam är kvinnor, oavsett civilstånd, fullt kapabla att köpa, sälja,
investera och ärva: …kvinnor har rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar, vare sig det är litet
eller mycket… (4:7)

Som en person med juridiska rättigheter kan hon inte giftas bort utan hennes samtycke, och vid extrema fall, kan hon skilja
sig från sin man. Imam Malik registrerade i Al Muwatta att en änka som hete Jansa giftes bort av hennes far. Hon ogillade
detta och gick till Allahs sändebud (fvmh) som återkallade äktenskapet. Vid ett annat tillfälle, en oskuld kvinna kom till
Profeten (fvmh) och berättade för honom att hennes far hade gift bort henne mot sin vilja. Profeten (fvmh) gav henne rätten
att välja själv sin man. (Abu Dawud).

Thabit bin Qais hustru kom till Allahs sändebud (fvmh) och sade: ”O Allahs sändebud, jag kritiserar inte Thabits eventuella
brister i hans karaktär eller sin religion men jag står inte ut med att leva med honom.” Då frågade Allahs sändebud: ”Skulle
du återlämna trädgården som han gav dig? (Thabit hade gett henne det vid bröllopet)” Hon svarade: ”Ja” Då skilde Profeten
(fvmh) dem. (Al-Bukhari)

Muslimska kvinnor och män har varit jämlika partner på alla områden. Det muslimska samfundets viktigaste funktion är som
Koranen beskriver det att: de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Detta är en uppgift i vilket
kvinnor och män kan räkna med varandras stöd.

MEN DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och
förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud
visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid,
och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag – detta är den stora, den lysande
segern. (9:71-72)

När Hudaibia fördraget var klar, Profeten (fvmh) bad sina kamrater att lämna Ihram tillståndet och raka sina huvuden och
offra sina djur. De var så upprörda för vad de uppfattade som förödmjukande villkor i fördraget att ingen av dem rörde sig.
Profeten (fvmh) som var ilsken gick in i sitt tält och berättade för sin hustru Umm Salama vad som hade hänt. Hon rådde
honom att gå ut, raka huvudet och offra djuret, för om han gjorde det, skulle hans kamrater säkert följa hans exempel. Och
det gjorde dem.

En muslimsk kvinna, Umm Hani gav skydd till en av avgudadyrkarna. Profeten (fvmh) godkände det och sade: ”Vi ger skydd åt
dem som Umm Hani har gett skydd.”

Kunskap, som är grunden för all utveckling och framsteg, är obligatorisk för varje muslim, man eller kvinna. Så när en
kvinna klagade till Profeten (fvmh): ”Allahs sändebud, männen har monopoliserat allt du säger och lär. Bestämd en dag för
oss där du kan lära oss vad Allah har lärt dig.” Han bestämde en dag, tid, plats för att lära dem, åtskilda från männen.

Aisha har en unik ställning i Islams historia, inte för att hon var Profetens (fvmh) fru, men på grund av hon var en av de
största lärda som islam har haft. I det nya islamiska samfundet, var kvinnorna väldigt aktiva och välinformerade så att en
gång en gammal dam korrigerade kalifen Omar när han ville begränsa hemgiftens storlek. Omar var nöjd med det och sa: ”Damen
har rätt och Omar har fel.”