Irfan Chowdhury – Middle East Monitor

En kvinnlig israelisk soldat vaktar två palestinska tonårspojkar som har kidnappats och klätts av till underkläderna av den israeliska militären i Gaza. Hon tvingar de två pojkarna att dansa runt i underkläderna medan hon spelar in en video av dem och skrattar.

Två kvinnliga israeliska soldater fångar en palestinsk tonårspojke i Gaza och klär av honom till underkläderna. De binder hans händer bakom ryggen, binder för ögonen på honom och poserar sedan på varsin sida om honom för ett foto på sociala medier. Kvinnan till höger om honom puttar mot kameran medan hon gör en pistoltecken med fingrarna ovanför pojkens huvud.

Två palestinska tonårspojkar, 16 och 17 år gamla, kidnappas av den israeliska militären från ett hjälpdistributionscenter i Gaza. De överförs till interneringscenter i Israel, där kvinnliga israeliska soldater klär av dem nakna och sedan fotograferar dem, leker med deras könsorgan och binder dem till golvet och sitter gränsle över dem. En pojke säger att upplevelsen fick honom att ”vilja dö”.

Dessa fall belyser fenomenet med kvinnliga sexförbrytare med sadistiska tendenser, som riktar sig mot minderåriga pojkar.

När många tänker på könsroller i samband med sexuellt våld, tänker de inte på kvinnor som förövare eller män som offer. Däremot kan och händer sexuella övergrepp mot manliga offer, inklusive minderåriga manliga offer, utförda av kvinnor.

I Gaza har detta inträffat i en rasifierad kontext där ”vita” kvinnor riktar sig mot ”bruna” pojkar. Detta fenomen dök tidigare upp under den amerikansk-brittiska ockupationen av Irak – amerikanska militärutredare dokumenterade ett fall där kvinnliga amerikanska soldater fotograferade och skrattade åt två nakna minderåriga irakiska pojkar, som hade handfängslats mitt emot varandra i Abu Ghraib; samt ett fall där kvinnliga amerikanska soldater tvingade en 17-årig syrisk pojke att klä av sig naken framför dem som en form av förnedring i Abu Ghraib.

Kvinnliga brittiska soldater var också inblandade i att klä av två minderåriga irakiska pojkar nakna och sedan tvinga dem att simulera sexuella handlingar medan de fotograferade dem i Camp Breadbasket, i utkanten av Basra.

En vanlig stereotyp om kvinnor är att de i sig är oförmögna att utöva sexuella övergrepp. Den feministiska författaren Val Young har dock påpekat att i sammanhang där kvinnor ges makt över andra, i motsats till populära stereotyper om kvinnors upplevda ”universella natur”, ”kan vissa kvinnor, inom den begränsade makt de har, vara kränkande, ondskefulla, grymma, possessiva, dominerande, våldsamma, manipulativa, aggressiva, oärliga, självbedrägliga och kriminella.”

Kvinnliga israeliska soldater i Gaza har fått fria tyglar, tillsammans med resten av den israeliska militären, att följa sina mörkaste fantasier mot en hjälplös befolkning – och det är därför inte konstigt att dessa fall av sadistisk sexualiserad måltavla mot utsatta pojkar har uppstått, begångna av vissa kvinnor; och det finns nästan säkert fler sådana fall som helt enkelt inte har rapporterats.

Young har observerat att kvinnliga förövare av övergrepp ofta missbrukar feminismens fana för att rättfärdiga sitt destruktiva beteende mot andra: ”Det är knappast förvånande att våldsamma kvinnor är de första att utnyttja feminismen, genom att välja ut de delar de gillar (självmakt, självförtroende, rätten att bli hörd och bekräftad) och ignorera begreppen samarbete, individuella gränser, jämlikhet och respekt för andra.” Man kan här erinra sig Israels minister för kvinnors egenmakt, May Golan, som skröt om att hon är ”personligen stolt över Gazas ruiner” och ”stolt över att vara rasist”.

En bredare kulturell trend

Detta utnyttjande av feminism i tjänst för att brutalisera muslimska befolkningar finns också i Hollywood; actionkomedin ”Whiskey Tango Foxtrot” från 2016 har Tina Fey och Margot Robbie i huvudrollerna som de två huvudpersonerna – ambitiösa kvinnliga reportrar som är knutna till den amerikanska militären under den USA-ledda ockupationen av Afghanistan. I vad som är tänkta att vara komiska ögonblick kallar Feys karaktär aggressivt en afghansk man för ”åsnafitta” och ”hundtvättare”; skämtar om att en afghansk man ”gillar att titta på män med åsnor” (medan Robbies karaktär skrattar); och kallar aggressivt en afghansk pojke på gatan för en ”liten jävel” och en ”liten skitfågel”. Ett annat exempel är filmen ”Zero Dark Thirty” från 2012, där Jessica Chastain har huvudrollen – en CIA-agent vid namn Maya som övervakar tortyren av muslimska män på svarta platser. I en scen står hon framför en muslimsk man och observerar honom medan hans händer är bundna i taket och hans byxor är neddragna runt hans anklar, vilket blottar hans könsorgan och rumpa.

Denna kulturella propaganda i kriget mot terrorismen hjälper till att skapa samtycke till sexualiserad och rasifierad misshandel av muslimska/arabiska män av ”västerländska” kvinnliga förövare, under förevändning att detta utgör en form av kvinnlig egenmakt och en seger för feminismen. Man kan se frukterna av detta i folkmordet i Gaza, där palestinska pojkar – tillsammans med sina vuxna manliga motsvarigheter – har utsatts för sexuella övergrepp av kvinnliga israeliska soldater.

Ett klimat har skapats där sexuella övergrepp mot palestinska pojkar av den israeliska militären legitimeras; FN har noterat att palestinska män och pojkar har utpekats för särskilda former av sexualiserad förföljelse, och att detta gavs grönt ljus av de israeliska myndigheterna: ”Palestinska män och pojkar upplevde specifika förföljande handlingar som syftade till att straffa dem som hämnd för de brott som begicks den 7 oktober. Det sätt på vilket dessa handlingar begicks, inklusive filmning och fotografering, i samband med liknande fall som dokumenterats på flera platser, leder kommissionen till slutsatsen att tvångsmässig offentlig avklädning och nakenhet och andra relaterade typer av övergrepp antingen beordrades eller tolererades av israeliska myndigheter.”

Dr Tommy Curry, personlig ordförande för afrikansk filosofi och svarta mansstudier vid University of Edinburgh, har sagt att ”Samtida studier av sexuella övergrepp och tidig sexuell debut, som ofta sker som lagstadgad våldtäkt, ignorerar systematiskt svarta mäns erfarenheter av våldtäkt och sexuella övergrepp för att hålla fast vid idén att svarta män främst är förövare av sexuellt våld, inte offer för vare sig de är vuxna eller barn.” Curry har påpekat att svarta pojkar faktiskt våldtogs av vita kvinnor under slaveriet i USA:s söder, men att detta knappt har skrivits om: ”Medan våldtäkterna av svarta män av vita män under slaveriet ibland gjordes kända för allmänheten genom rättsliga förfaranden, var våldtäkterna av svarta män och pojkar av vita kvinnor hemliga affärer… Svarta män och pojkar kunde utsättas för sexuella övergrepp i århundraden utan att denna viktimisering nämndes i historieböcker eller bland teoretiker.”

På samma sätt är den dominerande berättelsen kring palestinska män (och arabiska män mer generellt) i relation till sexuellt våld en som uppfattar dem som förövare, snarare än som offer – allra minst offer för kvinnliga förövares händer.

Fenomenet som diskuteras i denna artikel – att palestinska pojkar blir sadistiskt sexuellt utsatta av kvinnliga israeliska soldater i samband med folkmordet i Gaza – behöver ägnas mycket större uppmärksamhet, så att offrens behov på något sätt kan erkännas och åtgärdas, hur svårt det än må vara.

Original text: Female sex offenders in the Gaza genocide