Muhammad Zubayr Siddiqi – islam-belgique.com

 

Umm al-Khayr bint Ali (död 532/1137) och Fatima Al-Shahrazuriyya gav kurser i Sahih Muslim (25). Fatima Al-Jawz-daniyya (död 524/1129), överförde till sina elever Al-Tabaranis tre Ordböcker (26). Zaynab från Homan (död 68/1289) lärde i sina kurser som lockade många elever, Ahmad ibn Hanbals Musnad, den största hadith sammanställning (27).

Juwayriya bint Umar (död 783/1381) och Zaynab bint Ahmad ibn Umar, (död 722/1322), som hade rest långa vägar för att utveckla sina kunskaper om Hadith föreläste i Egypten och Medina och berättade för sina elever om Al Darimi och Abd ibn Humayds samlingar. Det sägs att eleverna kom från avlägsna platser för att delta i deras diskussioner (28). Zaynab bint Ahmad, vanligen kallat Bint al-Kamal, förvärvade en stor mängd av examensbevis. Hon lärde ut Abu Hanifas Musnad, al-Tirmidhis Shamaila och Al Tahawis Ma’ami Sarh al-Athar. Hon gjorde det tillsammans med andra kvinnliga hadith överförare, Ayiba bint Abu Bakr (död 740/1339) (29). ”Enligt Goldziher äktheten av manuskriptet Gotha baseras på hennes auktoritet… i samma isnaad, nämns många kvinnliga forskare som var intresserade av detta material.” (30)

Den store resenären Ibn Batuta studerar hadith i hennes sällskap under sin vistelse i Damaskus (31). Ibn Asakr Damaskus berömda historikern, som påstår har studerat med nästan 1200 män och 80 kvinnor fick Zaynab bint Abd al-Rahmans hijaz (tillstånd för överföring) för Imam Maliks Muwatta (32). Jalal al Din al Suyuti studerade Imam Shafi’is Risala med Hajar bint Muhammad (33). Afif al-Din Junnayd, hadith överförare från 900-talet tävlade i Sunan al-Darimi med Fatima bint Ahmad ibn Qasim.

Zaynab bint Al-Sha’ri (524/615-1129/1218) var också en av de berömda hadith överförare. Hon studerade hadith tillsammans med andra förnäma överförare innan hon började undervisa, många av hennes studenter var kända personer som Ibn Khallikan, författare till det berömda biografiska lexikon Wafayat al-Ayan (35). Den syriska Karima, (död 641/1218) har beskrivits som den största auktoriteten på hadith i Syrien under sin tid. Hon presenterade många studier om hadith under många lärares auktoritet.

I sin studie Al Durar Al Karima (37), gör Ibn Hajar några bibliografiska anteckningar om ämnet, han citerar ca 170 beryktade kvinnor under 800-talet, de flesta hadith överförare, han studerade under några av dem (38). Några av dessa kvinnor var kända som de bästa hadith överförare av sin tid. Yuwayriya Bint Ahmad, till exempel, som vi redan har nämnt, studerade en rad uppsatser om hadith tillsammans med kloka män och kvinnor som var lärare i hennes tids stora skolor. Samtidigt fortsatte hon att ge beryktade kurser om islamiska ämnen. ”Några av mina egna lärare liksom många samtida gick till dessa kurser” berättade Ibn Hajar (39).

Aisha Bint Abd Al-Hadi (723-816) som också nämnts ovan var länge Ibn Hajars lärare, hon ansågs vara en av sin tids bästa hadith överförare. Ibland kom hennes studenter från fjärran för att sitta med henne och utforska religionens sanningar (40). Sitt Al-Arab (död 760/1358) hade lärt den välkända hadith överförare al-Iraqi (död 742/1341) och många andra som hade kompletterat sina kunskaper med henne (41). Daqeeqa Bint Murshid, (död 746/1345), var en annan berömd hadith överförare som fick sin undervisning från flera kvinnor.

Utbildningen som kvinnliga hadith överförare från 900-talet fick har sammanställts i en text av Muhammad ibn Abd al-Rahman Al-Sajawi (830-897/1427-1489), al Daw al Lami, som är ett biografiskt lexikon över framstående personligheter från 900-talet (42). Abd al Aziz ibn Umar ibn Fahds bok Mu’jam Al Shaykh (812-871/1409-1466) sammanställt året 861 efter Hijra, ägnades åt biografiska skisser av mer än 1100 lärare till författaren, och inkluderar 130 kunniga kvinnor med vilka han hade studerat (43). Några av dem har erkänts för kvaliteten och kunskaperna i deras verk som har format kunniga forskare i de kommande generationerna.

Umm Hani Maryam (778-871/1376-1466) till exempel lärde sig Koranen utantill från tidig barndom, och senare alla islamiska vetenskaperna man undervisade om som teologi, juridik, historia och grammatik. Hon reste senare till Kairo och Mecka för att komplettera sina kunskaper om hadith med de bästa hadith överförare av sin tid. Hon var också beröm för sin kalligrafi, hennes behärskning av det arabiska språket och sin känsla för poesi samt för hennes strikt iakttagande av religiösa plikter (hon genomförde Hajj minst tretton gånger). Hennes son, som blev en kunnig forskare under 1000-talet, hade stor vördnad och följde henne stadigt under hennes sista dagar. Hon följde ett intensivt program i Kairos stora skola, flera kunniga hadith forskare använde hennes hijaz. Ibn Fahd själv studerade flera tekniska verk om hadith med henne.

Bai Khatun från Syrien (död 864/1459), efter att ha studerat traditionerna med Abu Bakr al Mizzi och med andra hadith överförare och fått hijaz från ett stort antal hadith överförare både män och kvinnor, gav kurser i ämnet i Syrien och Kairo. Det sägs att hon fann stor glädje i att lära ut (45). Aisha Bint Ibrahim (760/1358-842/1438) känd i akademiska kretsar som Ibnat Al-Saraihi, studerade också hadith, bland annat i Damaskus och Kairo, hon gav senare kurser i vilka framstående forskare deltog (46). Umm al-Khayr Saida från Mecka (död 850/1446) fick sin undervisning i hadith från många överförare från många olika städer, hon fick ett ganska gott rykte om sin vishet. Enligt vad man kan se, efter många undersökningar i olika referenser framgår det att kvinnors deltagande i studier av Hadith och islamiska discipliner i allmänhet tycks ha minskat från 1000-talet av Hijra. Böcker som al-Nur al-Safi av al Aydarus, Julasat al Akhbar av al Muhibbi och Al Suluh al Wabila av Muhammad ibn Abd Allah (som är biografiska lexikon av framstående personer, för 1000-, 1100- och 1200-talet) inte nämner mer än ett dussin kvinnor som hadith överförare.

Det skulle vara helt fel att dra slutsatsen att kvinnornas intresse för hadith minskade under 1000-talet efter hijra. Några hadith överförare som hade fått ett gott rykte under 1000-talet ägnade sig åt sunna. Asma bint Kamal al Din, (död 904/1498) hade stort inflytande över sultaner och deras företrädare, som hon ofta gav råd… som alltid följdes, berättas om. Hon gav kurser om hadith och utbildade kvinnor i olika islamiska vetenskaper (48).

Aisha Bint Muhammed (död 906/1500), hustru till den berömde domaren Muslih al Din, lärde ut hadith till många studenter, och utnämndes till professor vid Damaskus Salihiyya skol (49). Fatima Bint Yusuf från Aleppo (870/1465-925/1519) ansågs vara en de mest framstående kunniga forskare av sin tid (50). Umm al Khayr gav hijaz till en pilgrim från Mecka under året 938/1531.

Den sista kvinnliga hadith överförare av första rang känd för oss var Fatima al Fudayliya, även känd som Al Shaykh Al Fudayliya. Hon föddes vid slutet av 1200-talet av Hijra. Hon utmärkte sig snart i den kalligrafiska konsten och de olika islamiska vetenskaperna. Hon hade ett särskilt intresse för hadith, hon kämpade hårt för att lära sig mer och fick erkännande av ett stort antal forskare och förvärvade ett rättvist och välförtjänt rykte som en viktig hadith överförare. Mot slutet av sitt liv stannade hon i Mecka där hon grundade ett rikt offentligt bibliotek. I den heliga staden, deltog framstående hadith överförare i henne kurser och fick intyg från henne. Bland dem kan nämnas framförallt Shaykh Umar al-Hanafi och Shaykh Muhammad Sali. Hon dog 1247/1831 (51).

Genom historien de kunniga kvinnornas kunskap begränsas inte enbart till ett intresse för hadith eller särskilda kurser till vissa individer. De gick igenom vanliga studenters utbildning innan de blev lärare i offentliga utbildningsanstalter, tillsammans med sina bröder i tron. Detta kan bekräftas av hänvisningar i många manuskript från studenter som hade dem som klaskamrater eller huvudföreläsare. Till exempel volymen 238-40 av Al Mashijat ma al Tarikh av Ibn al-Bukhari, visar flera kvinnor som deltog i en kurs om elva tabeller där det fanns mer än fem hundra studenter i Umar moskén i Damaskus, år 687/1288. I en annan handling i volym 40 i samma manuskript finns registrerade studenter vars namn anges till en kurs på sex lektioner om boken, som gavs av Ibn al Sayrafi i en klass för över tvåhundra studenter i Aleppo under året 736/1336. I volym 250, hittade vi en berömd hadith överförare, Umm Abd Allah, som gav en kurs på fem lektioner om boken i en blandad grupp med mer än femtio elever i Damaskus under året 837/1433 (52).

Flera anteckningar i Kitab Al Kifayas manuskript av al Baghdadi samt en rad avhandlingar om haditherna visar att Ni’ma Bint Ali, Umm Ahmad Zaynab bint al Makki och andra kvinnor kunniga i traditionerna gav kurser i båda böcker, antingen ensamma eller tillsammans med manliga hadith överförare i större skolor, såsom Ariziyya madrasa och Diyaiyya madrasa. Ahmad, son till den berömda Salah al Din deltog i några av dessa kurser (53).

 

Anteckningar:

25. Ibn Salim, 16.

26. Ibid., 28f.

27. Ibn al-Imad, VI 56.

28. Ibid., 126; Ibn Salim, 14, 18; al-Umari, Qitf al-Thamar (Hyderabad, 1328), 73.

29. Goldziher, Muslim Studies, II, 407.

30. Ibn Battuta, Rihla, 253.

31. Yaqut, Mujam al-Buldan, V, 140f.

32. Yaqut, Mujam al-Udaba, 17f.

33. COPL, V/i, 175f.

34. Ibn Khallikan, nr 250.

35. Ibn al-Imad, V, 212, 404.

36. Flera manuskript av detta arbete har bevarats i olika bibliotek. Det publicerades i Hyderabad i 1348-50. Volym VI av Shadharat al Dhahab av Ibn al Imad, en omfattande biografiska lexikon över framstående muslimska forskare från första till tionde århundradet av Hijra bygger till stor del på denna text.

37. Goldziher, van vid en exklusiv manlig miljö på 1800-talets europeiska universitet är förbryllad av scenen som beskrivs av Ibn Hajar. Jämför Goldziher, Muslim Studies, II, 367: ”Från Ibn Hajars stora biografiska verk al Asqalani om 800-talets forskare bör man förundras över antalet kunniga kvinnor författaren ägnar sig åt i hans artiklar.”

38. Ibn Hajar, al-Durar al-Karima fi Ayan al-Mia al-Thamina (Hyderabad, 1348-50), I, nr 1472.

39. Ibn al-Imad, VIII, 120f.

40. Ibid., VI, 208. Al-Iraqi (den mest kända auktoritet på hadith Ihya Ulum al-Din av Ghazali) berättade att sin son studerade med henne.

41. Det finns en sammanställning av Abd al-Salam och Umar ibn al-Shamma (C. Brockelmann, Geschichte der Arabischen Litteratur, andra ed. (Leiden, 1943-49CE), II, 34). Ett manuskript i dåligt skick från den senare finns bevarad i biblioteket O.P. i Patna (COPL, XII, no.727).

42. Ibid.

43. Sajawi, al-Saw al-Lami li-Ahl al-Qarn al-Tasi (Kairo, 1353-55), XII, nr 980.

44. Ibid., nr 58.

45. Ibid., nr 450

46. Ibid., nr 901

47. al-Aydarus, al-Nur al-Safir (Bagdad, 1353), 49.

48. Ibn Abi Tahir, see COPL, XII, nr 665ff.

49. Ibid.

50. Goldziher, Muslim Studies, II, 407.

51. al-Suhuh al-Wabila, see COPL, XII, nr 785.

52. COPL, V/ii, 54.

53. Ibid., V/ii, 155-9, 180-208. För vissa manuskript med särskilt många kommentarer bevarade i Zahiriyas bibliotek i Damaskus, se Abd al-Aziz al-Maymanis artikel i al-Mabahith al-Ilmiyya (Hyderabad: Da’irat al-Ma’arif, 1358), 1-14.