La Opinión de Tenerife
Yaratullah Monturiol, Islam kunnig och vice ordförande i föreningen UNESCO för interreligiös dialog konstaterade i en intervju med Efe att könsstympning är äldre än Islam och den strider mot dess föreskrifter. Den muslimska sexuallitet förespråkar den sexuella njutningen för både män och kvinnor.
Yaratullah Monturiol, som föddes i en katolsk familj i Barcelona, och konverterade till Islam för 24 år sedan, har publicerat boken ”Kvinnor i islam – Självbestämmande” (Dones a l’Islam. Autodeterminació).
Hon ägnar ett kapitel i sin bok till kvinnans sexualitet där hon tar upp frågan om avlägsnandet av klitoris som praktiseras i vissa muslimska länder. Hon säger bestämt att ”kvinnlig omskärelse är inte islam”. Hon medger att det är en fråga som borde ha behandlas tydligare i Islam och det gäller även frågan om det kvinnliga sexuallitet.”
Med koraniska studier vid flera universitet, den 48 åriga Monturiol, ser sig själv som en muslimsk feminist och avvisar fullständigt borttagandet av klitoris, som för med sig många traumatiska och farliga konsekvenser för kvinnor, och hindrar den kvinnliga sexuella njutningen.”
Monturiol är generalsekreterare för den internationella gruppen för studier och reflektion om kvinnor och islam (GIERFI), med kontor i Barcelona, Bryssel och Rabat, hon anser att ”feminismens utmaning i detta århundrade är det kvinnliga solidaritet och samarbetet inom mångfalden.”
I boken behandlas också användningen av slöja, hijab, i kapitlet med titeln ”Offentlig och privat utrymme”, men Monturiol säger samtidigt att detta är en fråga som inte behöver ytterligare förklaringar ”eftersom det är en ursäkt för att distrahera oss från andra viktigare frågor och en manipulering av de muslimska kvinnorna.”
Trots det tar hon upp användningen av den muslimska slöjan eller huvudduk i boken och under intervjun och konstaterar att ”vi måste respektera användarens frihet att klä sig som hon vill” eftersom ”det finns många olika skäl till att man använder den, ibland är det tvång, andra ett sätt att göra motstånd mot kulturell assimilering, för att vara synlig eller en eftersträvan efter andlighet, men inte som en provokation.”
I denna mening anser bokens författare att i Katalonien och i hela Spanien behandlas ämnet utifrån ett mer multikulturellt perspektiv till skillnad från Frankrike som med ”islamofobiska lagar har förbjudit användandet av slöjan i skolan” – som skapar mer ilska och förvåning med saker som istället borde normaliseras – eller den brittiska multikulturella praxis som ”håller olika grupper i sin egen kultur, isolerade, vid sidan av andra.”
I bokens titel ingår ordet ”självbestämmande”, som hänvisar till de muslimska kvinnor, i den meningen att ”de ska handla i enlighet med sitt samvete och etiska kriterier.”
Kvinnor och män är på sätt och vis kalifer, enligt Monturiol och detta innebär ett stort ansvar ”över hur du lever och tar hand om vad som finns runt omkring dig” du ska ”skapa möjligheter och delta i allt och inte överlämna ansvaret till andra.”
I boken nämns också andra kvinnor som har gjort och gör historia, de är ”självständiga och kunniga” med en islamisk feministisk diskurs ”som växer i dagens värld.”
Verksam i islamisk feminism, Monturiol arbetar i ett nätverk med andra muslimska kvinnor med syfte att främja kulturen och en kvinnlig analys av islamiska texter eftersom ”vi kan inte tro att feminismen är unik och eurocentrisk” eftersom de europeiska kvinnorna ”kanske gjorde stora framsteg under nittonhundratalet, men det har funnits andra kvinnorörelser på andra håll i världen med andra behov.”
