Den kreativa attityden

Livet utvecklas genom en process av kontinuerlig förändring. Energin omvandlas, överförs, förvandlas, återvinns, men aldrig
förblir densamma. Idén om att något är det samma är bara en mental skapelse som tillåter en viss stabilitet i tid och rum.
En sak kan inte vara likadan någon annan. Även om de är perfekta kopior, från samma maskin, den ena kommer att ha en annan
tid eller plats för sin utformning eller vara föremål för andra variabler.

Kreativ aktivitet är det som avgör en människas förändringsmöjlighet och omfattning. Det bestämmer dennes förmåga att
hantera och använda till sin egen fördel och andra, transformationer och livets oundvikliga förändringar.

Förändringarna är övergången från ett tillstånd till ett annat. Ur detta perspektiv är kreativitet förmågan att röra sig
fritt inom ett brett spektrum av tillstånd, oavsett om de är känslomässiga, psykologiska, intellektuella, fysiologiska,
andliga …

Kreativitet är en inre attityd redo att uppleva förändringar. Det innebär inte bara konst eller att skriva böcker. Att vara
”tillgänglig” innebär att vara levande och i en ständig utvecklingsprocess. Det betyder att acceptera att inget varar för
evigt.

Individens överlevnad beror på utvecklingen av den kreativa kapaciteten, att få mat, hitta en partner, skapa verktyg, tänka
sin framtid, osv. Graden av tillfredsställelse och utnyttjande av denna potential är ett nytt mått hos individens
grundläggande aktiviteter. Ur detta perspektiv begreppet ”skapare” eller ”uppfinnare” ändras radikalt. De klassiska
klichéexemplen av plågade målare eller författare med splittrade liv, kommer inte nödvändigtvis att vara exempel på ett
kreativt liv. Däremot, en vanlig människa, med varken berömmelse eller stora ”verk” på sin meritlista, men lycklig och
fullfylld i sitt dagliga liv, kommer att ha ett helt kreativt liv eftersom denne har hittat ett sätt att uppfylla sina
behov, utöka sin potential och leva lycklig.

Denna vision ändrar konceptet att vara kreativ när den slutar att identifiera sig med en explosiv, besatt, splittrad
individ eftersom denna vision inkluderar ett verksamhetsområde som går utöver ett konstnärligt arbete, vilket gör
kreativitet till ett sätt att leva.

Skaparen är alltså en som hanterar transformationer, den som upplever förändringar, som har förmåga att producera
transformationer som kan omvandlas av förändringar och vid behov tillåter flöda utan störningar det som händer inom och
utanför sitt verksamhetsområde.

Mänsklighetens framtid beror på utveckling av kreativ aktivitet. Var och en av oss är beroende på daglig basis av denna
förmågas konkreta sätt att relatera till världen. Men denna förmåga kan inte påtvingas genom dekret utan endast underlättas
och uppmuntras. Människan har ett akut behov att ”sätta igång”, uppdatera sin kreativitet om hon vill överleva sina
förutsättningar, om hon vill leva med värdighet och tillfredsställelse.

Tips: att erkänna sin verkliga jag

Förnyelse genom att acceptera att varje frisk människa naturligtvis är kreativt, och aktivera denna förmåga innebär att
återknyta kontakten med dig själv och miljön. Den enskilde måste åter inkarnera sig i sig själv för att börja upptäcka sina
verkliga behov och ta fram de nödvändiga resurserna för att möta dem.

Att ta kontakt med sig själv är bara att leva åter i kroppen, att leva direkt från kroppen som en komplett enhet. Det
innebär att upptäcka idéerna, drömmarna och instinkterna, känslornas stora inre utrymme. Således sker utvecklingen av
kreativitet genom denna återgång till erkännandet av individualitet och graden av ”lysande” kreativitet kommer att
bestämmas av kunskapen och styrning av den egna inre världen.

Genom att ta hand om sin inre värld blir människan inte längre beroende av den sociala bedömning eller underkastelse som
säger vilka behov bör tas hand om, i vilken ordning, vad som är viktigt, och så vidare. Då börjar man hitta, i denna
process, de specifika sätten att tillfredsställa sitt originellt och unikt liv.

Kreativitet blir då en permanent aktivitet som lämnar museer och konstgallerier: människan får ett fullständigt liv att
utöva sin förändrings kapacitet, sin verkliga kreativitet.

Några hinder för kreativ utveckling

Varje frisk människa är född med en kreativ kapacitet. Det krävs bara de rätta förutsättningarna för att dessa kunskaper
ska uttrycka sig och flöda och göra av dem ett sätt att leva över tiden.

Vår kultur gör exakt det motsatta. Barn har till exempel en naturlig och spontan lust att utforska och utveckla sin egen
potential, men miljön (familj, skola, samhälle) börjar forma denna ursprungliga, spontana och ibland kaotiska motivation
och rikta den till att tillfredsställa de behov som samhällets kultur anser prioriterade för dessa barn. Således, barnens
förmåga och intresse för utforskning förtrycks och styrs av de normer som gäller för utbildnings modellen man vill främja.
Dessutom fokuserar man endast på en del av barnens viktiga utvecklingsmöjligheter. Man uppmuntrar fysiska och kognitiva
aspekter och ignorerar eller lämna till ”fritidsaktiviteter” de emotionella och andliga.

Den naturliga benägenheten för utforskning är en av egenskaperna hos den kreativa individen. Uppfinnaren söker ständigt
efter nya möjligheter, alltid med blicken bort mot det som inte alltid är social accepterad. Det dominerande pedagogiska
systemet understryker dock de i förhand tagna begrepp snarare än att främja förmågan att möta det okända. Denna uråldriga
mänsklig motivation behöver inte läras eftersom det är en del av den genetiska koden som ett uttryck för de mest
grundläggande behov: behovet för överlevnad. Det är angeläget därför att låsa upp de påtvingade begränsningarna till normal
utveckling, framförallt, i fråga om barnens, så att vi låter dem vara friare att utforska, undersöka sig själva, att låta
livet flöda genom dem.

Överbeskydd av barnen är en de många begränsningar som finns. En kreativ person har en hög tolerans för risk, osäkerhet,
instabilitet, eftersom utforskning kräver att ta verkligheten som något okänd, full av överraskningar, faror och
möjligheter. Osäkerhet och risk kräver att man håller uppdaterad alla de personliga resurser som finns tillgängliga för
att fortsätta leva. Ett viktigt steg är då att sluta överbeskydda våra barn. Detta betyder att sluta projicera sina egna
farhågor på barnen. Det innebär också, för föräldrar och lärare, att sluta se världen som något fientlig, som något som ska
domineras, underkuvas och kontrolleras till varje pris för att låtsas dämpa dessa farhågor.

Världen är en stor och vacker plats för utforskning, testning, utmaning. Riskabelt och farligt, faktiskt. Men hela livet
är en risk, vare sig man gillar det eller inte, eftersom man inte helt kan förutse vad som kommer att hända.

Kreativ aktivitet närs av livets oförutsägbarhet. Detta gör att jag kan säga att vid större förutsägbarhet och trygghet,
mindre kreativ verksamhet.