Houssain Labrass – houssainlabrass.blogspot.com.es

 

Regler för kvinnans klädsel i hadith

Innan vi diskuterar hadith måste vi känna till förutsättningen för Fiqhs grunder, att en svag hadith eller Ahad (överförd av bara en sahabi eller två) har inte någon status för att etablera en bindande rättslig regel och inte heller att avskaffa en redan etablerade. Den måste vara en hadith mutawaatir (allmänt och utbredd kommenterade).

 

Första hadith

Enligt Abu Dawudd som berättade att Aisha som berättade att Asma, dotter till Abu Bakr, berättade att profeten sade till henne: ”’Asma, när en kvinna når puberteten är det korrekt om man bara kan se från henne detta och detta’, och han pekade på händer och ansikte.”

Denna hadith har många oregelbundenheter, själva Sheikh Ibn Baaz säger att det är en berättelse från Khalid Ibn Duraik och Khalid Ibn Duraik träffade aldrig Aisha, så det är omöjligt att han skulle ha berättat denna hadith. Ett annat problem i kedjan är även Said ibn Bashir och från denna berättare accepterar man inte någon hadith eftersom han betraktas som en hadith berättare med svag sanningshalt.

Hadithen har många fler problem och är inte sanningsenlig ”sahih” i frågan om transmissionskedjan.

 

Andra Hadith

Det har också berättats att Aisha har sagt att Profeten sade: ”’Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allah och Domens dag och som redan har haft sin menstruation att visa mer än hans ansikte och detta’, pekande på armen.”

Vi ser att föregående hadith som också tillskrivs Aisha säger ansiktet och händerna, medan i denna hadith nämns inte händer utan armar, det vill säga att man kan visa armarna under armbågen. Eftersom berättaren är samma person, hur kan han hänvisa till att Profeten nämnde två olika delar. Och i båda hadith profeten, det mest vältaliga, definierar inte med ord men pekar, med gester som tolkas enligt berättarna som finns i kedjan.

Denna hadith är också ahad, endast berättad av en person från sahaba, i detta fall av Aisha.

 

Tredje hadith

Den tillskrivs också Aisha som berättade att: ”min brorsdotter kom in, dotter till min bror från min mors sida, Abdullah Ibn Tufail och hon var välklädd, sedan kom profeten och vände sig och Aisha sade: ’det är min brorsdotter och är mycket ung’ och (profeten) sade: ’när en kvinna redan har haft sin menstruation, är det inte laglig att visa något annat än sitt ansikte och detta’ och han tog tag i sin arm och lämnade ett avstånd mellan handen och hans handtag lika stor som själva handtaget.”

Vi återigen se gester och inga ord och det är oklart om det är hela armen, en del av armen eller bara handen.

 

Fjärde Hadith:

Detta tillskrivs Profeten och ingår i Ahmad och Muslims hadith samling som säger: ”det finns två typer av eld folk som jag inte har sett, människor som bär piskor gjorda av kosvans med vilka de slår kvinnor och halvnakna kvinnor som går provokativt och deras huvuden är som kamelens pucklar, de kommer inte att komma in i trädgården och inte heller hitta dess arom.”

Enligt imam Annawawis tolkning den delen av ” halvnakna kvinnor som går provokativt och deras huvuden är som kamelens pucklar” gör referenser till kvinnor vars yrke är prostitution.

Oberoende av giltigheten av den sista berättelsen, finns det inga bevis på obligatorisk ”hijab”. Men oförklarligt nog, många använder denna hadith som ett argument.

Och dessa är de starkaste hadith som finns om detta ämne.

 

Grunderna för Fiqh i frågan om argumenten för det obligatoriska och plikt i Din

Det är känt att ahad hadith (berättad av en eller två följeslagare) utgör inget argument i frågor om Din (övertygelser, karaktär och handling) både i relation till förpliktelse och till plikt. De används ganska ofta som ett argument för att förstärka ett starkt argument som en vers ur koranen eller en hadith mutawatir, allmän och utbredd diskuterat (berättad av ett stort antal följeslagare).

I detta fall frågan om hijab kan inte betraktas som en fråga om Din på en skyldighets nivå, men som en del av fiqh på en social eller kulturell reglerings nivå eftersom det inte finns något argument som höjer den till status av Din.

 

Fiqh motsättning

Fiqh godtar salat (bönen) från en slavkvinna som ber med naken överkropp, och detta begrepp om klädsel skillnader mellan fria kvinnor och slavkvinnor finns i alla Fiqh skolor. Med andra ord, en slavkvinnans awrah liknar en mans awrah, det vill säga de kan visa från naveln uppåt (1).

Det finns också en kommentar om Omar Ibn Al-Khattab reaktion när han såg en slavkvinna klädd som fri, det vill säga, med överkroppen och håret täckt, han protesterade och beordrade henne att ta bort det som täckte hennes huvud samtidigt som han sade ”Vill du likna de fria?” (2).

Den berättigade frågan här är, gör Gud skillnad mellan slavar och fria för att acceptera deras bön? Hyllning och Ära är till Honom.

Om vi känner till att syftet med aleya om jilbab (där hijab inte finns) är att förstärka kvinnornas säkerhet, idag finns igen säkerhet i hijab och inte heller har någon relation till hijab, om vi accepterar denna tolkning.

Å andra sidan, om vi också vet att hadith inte kan bevisa att frågan om hijab är en fråga om Din men en sociokulturell fråga, då ska predikanterna och de som ger ut fatwor informera allmänheten om fiqh grundernas åsikt och inte enbart presentera de yttrande från de juridiska skolor de hör till.

Om vi vet att många fiqh kunniga har kopplat frågan om hijab med frågan om fria kvinnor och slavkvinnor och vi accepterar som sann, berättelsen som har tillskrivits den andra kalifen, då skulle vi kunna säga att slaveriet avskaffades och att denna relation är meningslös.

Det minsta man kan säga i frågan om hijab, för att inte gå djupare in i ämnet och få fram andra frågor, är att det är ett hett ämne med många avvikande åsikter och att beslutet tillhör kvinnan och att det inte är en fråga om Din eller aqidah eller tro eller ritual, och inte heller om tvingande interaktion.

Den finns fortfarande på en personal och sociokulturell plan där alla fatwor som ges ut om frågan handlar om åsikter som är enbart tvingande för deras författare och kvinnan själv ska besluta utifrån sin kultur, sociala sammanhang och ambitioner det tillvägagångssätt att ta i frågan om hijab och hur begreppet blygsamhet ska uttryckas, eftersom inför Guds ögon, den bästa klädsel kommer alltid att vara Taqwah.

 

 

Anteckningar

1. Asharh Asaghir, Al-Imam Adardiir. Vol 1, sid 290 (Maliki skolans ställning om Al-awrah)

Arrawd Al-murii, Mansur bin Yunus, Kapitel om Salat förutsättningar (Hanafi skolans ställning om al-awrah)

2. Addiraia, Ibn Hajar al-Asqalani. Vol 2, sid 230